Rasmus, 10, lever tack vare ny lever

RELATIONER

Nära två års orolig väntan är över

Foto: Stark kille Efter lång väntan har Rasmus äntligen fått den nya lever han behöver för att överleva.

Rasmus Rylander, 10, lever. Efter 20 månaders orolig väntan har han äntligen genomgått den transplantation som krävdes för att rädda hans liv.

- Jag var aldrig rädd. Men mamma och pappa är lugnare nu än före operationen, säger han.

Aftonbladet berättade för ett år sedan om Rasmus Rylander och hans väntan på levertransplantation.

Eftersom han föddes med fel på gallgångarna stannade gallan kvar i levern. Trots operationer fick han tidigt skrumplever. Dessutom tog lungorna stryk och blodet syresattes allt sämre.

- Han blev alldeles blå om läppar och fingrar, säger mamma Ingegärd Olofsson.

Livshotande

Till slut blev tillståndet livshotande. Det enda som kunde rädda honom var en levertransplantation. Men det finns alldeles för få donatorer och väntan blev lång.

- Vi hade ständigt en väska packad så att vi kunde åka till sjukhuset med kort varsel. Men det hann bli både sommar och vinter. Dessutom växte han ur de flesta kläderna så vi fick packa om väskan flera gånger, säger Ingegärd Olofsson.

Tre gånger fick familjen panikköra till flyget eftersom ett passande organ hade dykt upp. Men lika många gånger fick de vända om hem igen eftersom något visade sig inte stämma.

Ett tag satte de sitt hopp till att pappa Dan skulle kunna donera en del av sin lever. Men den gången grusades förhoppningarna av att även han hade en förträngning i gallgångarna.

Tiden gick. Ingegärd och Dan var bara alltför väl medvetna om att de närmade sig den punkt då allt skulle vara för sent.

- Det var fruktansvärt pressande. Vi försökte låta bli att tänka på att vi kanske skulle förlora honom, säger Dan Rylander.

Ett på natten

Plötsligt kom det förlösande samtalet. Fredag den 2 juli klockan ett på natten ringde sjukhuset och sa att det var det dags. Första flyget från Gotland gick klockan sju på morgonen och bara några timmar senare låg Rasmus på operationsbordet.

- När vi insåg att allt gått bra var det som om en hundra kilos ryggsäck lyfts bort från min rygg, säger Dan.

- Rasmus är en stark liten kille och hans kropp har inte ens visat några tecken på avstötning, säger Eva Beijer, läkare på Huddinge universitetssjukhus.

Än så länge bor hela familjen kvar på sjukhusområdet. Men när de får flytta hem till Gotland igen vet Rasmus precis vad han ska göra.

- Spela fotboll så klart. Och innebandy. Pappa är så otränad att vi måste få lite fart på honom, säger han.

Operationen

Historia

Olle Castelius

ARTIKELN HANDLAR OM