5 råd till dig som blivit änka

1 Går det att ta sig ur sorgen?

– Ja, men det tar lång tid. Sorgearbetet går i vågrörelser. Sorgen kan bli större efter det första året, när man vaknar upp ur chocken. Semestrar och helger blir helvetiska. Det kan räcka med ett minne, en plats eller en doft för att man ska rasa ner i mörkret. Men tids nog blir vågdalarna kortare och grundare – även om rörelsen är likadan.

2 Hur hjälper jag mina barn?

– Det bästa är att kunna sörja tillsammans med barnen. Barnen behöver få minnas och prata om sin pappa så tidigt som möjligt. Samtidigt ska man aldrig tvinga barn att prata utan ta tillvara de tillfällen som ges. Om man själv inte orkar prata med dem kan man ta kontakt med barnpsykiatrin eller Rädda Barnen, som kan erbjuda samtalsgrupper. Det viktiga är att inte lägga locket på.

3 När är jag redo för en ny relation?

– Det finns inget enkelt svar på den frågan. Här gäller det att verkligen känna efter vad man vill och pröva sig fram. Men man ska undvika att rusa in i någonting. Det är viktigt att avlänka sina känslor till ens tidigare partner. Även relationen till barnen kan ta skada om en ny man tar pappas plats för tidigt.

4 När behöver man hjälp?

– När man känner att man inte kommer vidare i sin sorg trots att det gått en längre tid. Några varningstecken: sömnstörningar, skuldkänslor, oro och rastlöshet, depression, hjärtklappning och huvudvärk.

Vart vänder jag mig?

– Kontakta en psykolog. Vissa försäkringar ger ersättning för detta. Riksförbundet för änkor och änkemän har samtalsgrupper. Även Svenska kyrkan erbjuder samtal.

Källa: Berit Rausch, kurator