”Jag tröttnar på alla mina förhållanden”

Av: Ulrika Lidbo

Publicerad:

Eva Rusz och läsarna ger råd i veckans relationsakut

1 av 2

Visst finns det människor som aktivt väljer ensamhet, men de flesta strävar efter att leva i par, säger Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz.

Hon menar att utmaningen för Tio är att inte göra slut så fort förälskelsen övergår i vardag.

Rusz råder dig.
Rusz råder dig.

- Tio står inte ut med vardagslivet i en relation, utan lever efter devisen att ”gräset är grönare på andra sidan”. Något som inte alls är ovanligt, säger Eva Rusz.

I sin singelforskning har hon mött många patienter med denna så kallade anknytningsproblematik, och man uppskattar att cirka 40 procent av västvärldens vuxna befolkning har ett otryggt anknytningsmönster, vilket gör sig påmint i nära relationer till andra.

Men vad är då anknytningsmönster – förutom ett hett ämne just nu inom forskning?

Eva Rusz förklarar:

- De känslomässiga reaktioner och beteenden vi får i vuxna parrelationer står i direkt känslomässig relation till hur vi blev bemötta som barn av de som stod oss närmast, ofta mamma och pappa.

Hon fortsätter:

- Det syns inte på utsidan, men kan ta sig uttryck på två sätt, säger hon. Det ena är att man aktar sig för kärlek och håller tillbaka sina känslor. Det andra är att man är för ”på”. Man vill ”förlova sig efter en timme”.

Men det är inte ovanligt att man har en kombination av dessa två mönster. Det tror Eva Rusz att Tio har.

Hon är ”på” i jakten på en partner. Men när relationen etablerats stänger hon ”av”.

- Ett väldigt vanligt beteende, menar Eva Rusz.

- När den första förälskelsefasen är borta, tror Tio att förhållandet är dåligt. Hon måste öva sig på att stanna kvar och fråga sig själv vad hon tror ska hända. Att vardagen tränger sig på behöver inte innebära att det är hög tid att göra slut.

Eva Rusz säger avslutningsvis:

- Kärlekskickar är Tios grej. Men att inte hoppa från tuva till tuva, utan våga stanna kvar – det är hennes utmaning.

Publicerad: