Det började med ett bus och ett vedträ

RELATIONER

Därför rimmar vi på julklapparna

Hmmm… Bok… bok: Klok, ok, kok, tok…

Att rimma på julklappar är inte det lättaste, trots att vi gjort det i flera hundra år.

- Att skriva gåtor och rimma är en tradition som sträcker sig längre bak än vikingatiden, säger Tora Wall, arkivarie på Nordiska museet.

Foto: Folkloristen Tora Wall.

En duktig berättare är alltid uppskattad och redan på vikingatiden kunde man tävla i skaldtävlingar.

- Att rimma och knåpa fram gåtor hänger ihop med en lång muntlig tradition av att skapa sina egna nöjen genom att berätta historier eller komma på finurligheter, säger Tora Wall.

Men själva julklappsrimmet kommer från ett bus, gårdar emellan, på 1700-talet. Det gällde att smyga sig fram till granngården utan att bli upptäckt. Banka på dörren, slita upp den och slänga in ett vedträ, en ”klapp”.

- På vedträet hade man fäst en nidvers om de som bodde på gården, ett rim på en klapp, säger Tora Wall.

Som de flesta av dagens hyss avslutas det hela med att man springer för glatta livet för att lämna gärningsplatsen. Var man inte snabb nog kunde man bli straffad. Till exempel genom att tvingas ”ta lika många supar som en gris har ben i kroppen”. En hel del, vill säga.

Grötrimmen var en tävling

- Traditionen att rimma lever även vidare i grötrimmen, där man ofta tävlade om vem som hade den bästa versen, säger Tora Wall.

Grötrimmen användes inte bara runt jul utan förekom även vid andra festtillfällen då gröt stod på menyn. Rimmen hade ofta en socialkritisk eller erotisk undertext, tills de anammades av mer borgerliga jultraditioner på 1800-talet - då blev rimmen snällare.

I dag använder vi julrimmen som en rolig ledtråd om vad paketet innehåller, en extra dimension i klappöppningen. Och för den late finns hjälp att få. Googlar du på ”julrim” är nio av tio träffar hemsidor med sökmotorer för julrim där du helt sonika skriver ”morgonrock” och får tillbaka färdiga verser. Inte samma sport, men ganska kul ändå.

Rimmar du själv på julklappar?

- Nej, jag är glad bara jag hinner slå in dem, säger Tora Wall.