”Frälsta pensionärer ska inte behöva göra samhällets jobb”

avDaniel Pernikliski

Publicerad:
Uppdaterad:
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.

Ska det finnas en tidpunkt när en människa har förbrukat sina chanser och därmed förlorat rätten till hjälp från samhället?

Ett läge när det är dags att ta bort handen från en medborgares axel och säga: ”Vi kan tyvärr inte göra mer för dig. Du har misslyckats med allt och får klara dig själv nu.”

Jag tycker inte det. Jag tycker att intagnings­kravet för att ha rätt till samhällets skydd ska vara att vara en människa, inte mer. Och det måste gälla hela livet. Inte för att individen är fri från ansvar, men för att samhället är med och odlar fram de människor som misshandlar sina barn och låser in dem i källare, och då måste samhället också vara med att hjälpa de utsatta när allt går åt helvete.

Att det är stökigt och ­skitigt är ingen anledning att sluta städa, utan en anledning att städa bättre.

Men det finns ett sådant läge, det är tydligt. Annars skulle ­inte 75-åriga Elise ­behöva stå på Malmskillnads­gatan varje fredagsnatt och dela ut smörgåsar, varma kläder och mänsklig värme till de prostituerade.

Den positiva uppmärksamhet hon får är sannerligen välförtjänt. Hon har ett helvete till liv bakom sig och man vill bara ge henne en stor kram för att hon orkar kämpa för de människor som ingen annan kämpar för.

Men det finns mycket i hela ekvationen som luktar illa. Elises godhet och medmänsklighet får så mycket uppmärksamhet att det är tydligt att många ändå tycker att narkomaner och prostituerade också har ett mänskligt värde – att de behöver och förtjänar hjälp.

Men lika tydligt är att engagemanget bara ­räcker till att berömma Elise och hennes likar, ­inte till att driva fram en politik där problemet tas om hand av sam­hället.

Dessutom är det Gud som har sänt Elise till flickorna på Malmskillnadsgatan. Den hjälp bort från missbruk och prostitution hon kan erbjuda, den går genom kyrkan. Det är svårt att klandra flickorna om de drar sig för att kasta sig i Guds vårdande famn, med tanke på hur han har ordnat det för dem hittills.

Inne i värmen, långt bort från sprutor och torskar, sitter staten och räknar ut hur mycket pengar som måste avsättas för att välbärgade människor ska slippa betala vad det kostar att städa upp sin egen smuts.

Smutsen på gatorna – att ­handskas med sviterna av missbruk, trafficking, våldtäkt och misshandel – överlåts med varm hand åt en skara frälsta pensio­närer.

WECKANS WOW!

Restaurang Knapp­Karlsson på Barnens Ö (ön med kollo för alla sorters barn) slår upp ­portarna för sommaren.

WECKANS VÄRSTA

Svenskarnas parti ­ordnar sommar­läger för barn. ­Nazistkollo – jag kräks i munnen.

Publicerad: