”Våra liv krockar under tre röda dagar om året”

RELATIONER

Åsa Erlandson om släktgräl på julen

Nu är det julbråk igen och nu är det julbråk igen och bråken varar än till nyår! Men är det så konstigt egentligen? Vi är ju ett land av superindividualister som är jättebra på att välja vår egen väg i livet men usla på att kompromissa. Som på ett släktkalas på julen, till exempel. Klart det blir bråk.

Jag vet inte hur många som har en harmonisk jul men att döma av vittnesmålen så här års är de försvinnande få. Förklaringen, tror jag, ligger i hur vi lever. Sverige har EM–guld i ensamhushåll och redan i dagisåldern drillas vi till att bli proffs på att välja: Elbolag, skola, umgänge och vem vi ska skaffa barn med – eller så gör vi det på egen hand.

Livet är förhållandevis fritt från kompromisser och skräddarsytt efter var och ens behov. Utom på julen. Då ska vi plötsligt djupdyka in i traditionerna och umgås med dem vi annars aldrig träffar – släkten.

Klart det kraschlandar.

Vi är ju inte vana vid att träffas över generationsgränserna, ha tålamod med farbror Frasses seeega utläggningar, mormors härskartekniker i köket och kusinernas osnutna ungar.

I stället för att ses lite då och då över hela året och låta såväl glädjeämnen som irritationerna pyttsas ut, koncentrerar vi umgänget till tre röda dagar i kalendern då allt ska klaffa. Ett hundraprocentigt ”Nu ska vi ha trevligt!”-krav som det skulle krävas disciplin värdig en samuraj hos alla inblandade – inklusive barn under 5 års ålder – för att mäkta med.

Anspänningen över ”det får inte bli några bråk i jul” är så stor att många ryker ihop redan i november över skitsaker: Ska vi fira jul hemma eller hos er? Ska alla få julklappar eller bara barnen? (eller bara de vuxna?) Ska vi titta på ”Kalle Anka” eller strunta i det? (fast det är ju bara de födda före 1980 som bryr sig).

Förbråkade och nervösa sammanstrålar vi så i den heliga julhelgen och inget, absolut inget, får gå fel. Det är därför vi vaktar på farbror så att han inte dricker för mycket vinglögg, försöker hjälpa till i köket så att mormor inte arbetar ihjäl sig, och dämpar ungarna redan innan de hunnit säga flaska. Kort sagt: Bäddar för det årliga julbråket.

Utpumpade och besvikna skiljs vi åt på annandagen och tänker: ”Nästa år tar vi nya tag. Nästa år blir det bättre!”

Erlandsons eufori

Foto: skolavslutning

Äntligen satte Jan Björklund ned foten och gav klart besked: JA, man får ha skolavslutningar i kyrkan. Nu får traditionskramande sverigedemokrater hitta något annat att oja sig över.

Erlandsons eh...

En av de mest lästa artiklarna på Wendela heter ”Pappan kan skada barnet”. Trots att den är sex år gammal och full av dumheter. Glöm, och gå vidare i livet.

ARTIKELN HANDLAR OM