Må gudarna rädda mig från att bli barn- besser- wisser

RELATIONER

Semestertid är högsäsong för barnbesserwissrarna. När man sitter i knät på varandra under trånga tågresor och i minimala torp är det ofrånkomligt att man börjar ha synpunkter på andras sätt att uppfostra barn. Alla har vi väl under sådana tortyrliknande omständigheter tänkt att kompisen Elin inte borde ge sin dotter godis före maten eller att brorsan gör fel när han ändrar ungarnas regler varannan dag. Problemet med barnbesserwissrarna är att de dessutom säger det högt. De dryga barnexperterna kan delas in i tre lika jobbiga huvudgrupper.

De utan barn. Obeskrivligt beskäftiga. Kan allt om barnuppfostran. Berättar att de minsann kommer att göra annorlunda och bättre när de får barn. Ojojoj vilka toppenföräldrar fulla av tid och tålamod de kommer att bli. Jag får bita mig i tungan för att inte kasta den jobbiga klyschan ”Vänta till du själv har barn!” i ansiktet på dem. De riktigt sinnessvaga kan till och med drista sig till att berätta om sina framtida förlossningsupplevelser, ”jag kommer inte att behöva smärtlindring, jag är så tålig.”. Då är det svårt att motstå att visa dem vad riktig smärta är, i form av en knäckt näsa eller bruten arm.

De som hade barn på 1700-talet. De har minsann uppfostrat tre fina ungar som sedan har blivit lyckade löneansvariga på Konsum (tandläkare/ långtidssjukskrivna rekryteringskonsulter), så de vet allt. Den här expertgruppen ger de sjukaste råden, typ ”låt babyn ligga och skrika, det är bra för lungorna” eller ”du skämmer bort din dotter när du tar upp henne i knät när hon är ledsen, då kommer hon alltid att låtsas vara ledsen för att få bli ompysslad”. Vad får de allt ifrån?

De som har något äldre barn. Jag har aldrig hört någon förälder säga ”Oj, gör ni sådär, vad kul. Det borde vi också ha testat på Kalle.”. Däremot blir man påfallande ofta utsatt för föräldramonologer om hur sinnrikt de löste problemen när Kalle inte ville äta, tjatade om godis och envisades med ha flamencodräkt när han byggde snökoja. De oombedda förträfflighetsmonologerna ger mig smärtsamma skavsår i öronen. Ofta verkar det handla mer om att viktigpettrarna ska få berätta om hur bra föräldrar de är och mindre om uppriktigt intresse för vår familj. Må gudarna rädda mig från att bli likadan.

Att säga ifrån brukar tyvärr inte bita på barnbesserwissrarna. Då blir de stärkta i sin uppfattning om att man egentligen behöver hjälp med ett känsligt problem och att de just satt fingret på vad som felas. Det finns bara ett sätt att slippa idioterna: lämna landet. Jag har hört att Kroatien ska vara fint såhär års. Finns det självutnämnda barnexperter där förstår jag ändå inte språket. Tack för det!

Veckans godispåse

De alkoholforskare som förra veckan menade att nolltoleransen mot gravida kvinnors alkoholkonsumtion skuldbelägger kvinnor som inte befinner sig i närheten av någon riskgrupp. Jag hoppas på en lång och nyanserad alkoholdebatt.

Veckans bajsblöja

De barnmorskor (och övrig vårdpersonal) som jämställer att ta en öl när man ammar med att hälla vin direkt i nappflaskan. Nej. Det är inte samma sak. Alkoholen går inte direkt ut i tuttarna i outspädd form. Det finns många bra skäl till varför man inte ska dricka när man har småbarn. Ta upp dem istället för att använda en dålig liknelse.

Terri Eriksson

ARTIKELN HANDLAR OM