Lus-Sverige har tagit över

1 av 2
RELATIONER

Det blir en rekordepidemi av huvudlöss i skolorna i år igen.

Det har det blivit varje år sedan 2000.

Försäljningen av lusmedel på apoteket nådde svindlande 258000 förpackningar förra året.

Var och varannan vecka suckar Sveriges föräldrar över nya lusvarningar i skolan.

Hur blev det så här?

Löss var ju utrotade, något otäckt äckligt i ett mörkt förflutet.

Aftonbladets Peter Kadhammar har granskat hur lössen lyckats återerövra Sverige.

Sverige är ett nerlusat land.

Det vet varenda människa som har barn på dagis eller på lågstadiet.

Larmen kommer med jämna mellanrum i form av varningslappar på dörrar och anslagstavlor, och rundskrivelser till föräldrarna.

Då har en ny lusepidemi brutit ut och några barn, ibland många, ibland få, i en klass, skola eller fritisgrupp kliar sig, kliar och kliar - aj! vad äckligt! - och föräldrarna får köpa kam och lusmedel på apoteket.

Skolsköterskor, läkare, forskare, apotekare och alla andra som kan något upprepar som mantran att huvudlöss inte har med bristande hygien att göra, man behöver inte skämmas för att man fått löss.

Ändå blygs många.

Jag talar med en medelålders, framgångsrik yrkeskvinna i Nacka. Hennes två barn har haft löss tre gånger det senaste året. Hon berättar frimodigt om behandlingarna, och hur hon nu kammar barnen med luskam varje kväll (med vitt papper under håret så att hon ska se eventuella kryp).

Sedan kommer det:

- Du skriver väl inte våra namn? Jag vet att det inte är skamligt att få löss. Men det känns ändå så ... skämmigt.

Gav löss till kejsaren

I informationspapper från myndigheter, till exempel Läkemedelsverket, kan man läsa att lusen varit människans följeslagare genom årtusenden. Man har funnit mumifierade löss hos lämningar av forntidsmänniskor. När aztekerna i Sydamerika inte hade råd med guld samlade de ihop sina egna löss i små påsar och gav dem som gåva till kejsaren.

Skulle det lugna oss?

Självklart inte. Att lusen varit en plåga i tusentals år gör den inte lättare att bära.

Lusen är med rätta förknippad med det gamla Lort-Sverige.

Lusen var fattigdomens och trångboddhetens följeslagare. De fattiga familjerna levde tätt ihop och sov tätt ihop, och lössen som vill ha värme kunde krypa från person till person.

De som främst led av löss, säger Görel Bråkenhielm, skolöverläkare i Stockholm, var fattiga familjer, utsatta för umbäranden, som inte hade tid för sina barn.

När det nya Sverige skulle byggas var lössen en samhällsfråga. 1919 infördes systemet med skolsköterskor. De kallades lusfröknar. De undersökte och kammade barnen och var det nya samhällets stöttrupper mot fattigdomens plåga.

1938 publicerade Ludvig Nordström sin klassiska skildring Lort-Sverige. Det var ett reportage om den kvardröjande fattigdomen men det fanns glimtar av ljus. I kapitlet "Det nyaste Sverige" berättar en läkare i Kalix om "folkets enastående renlighet".

Uppror i skolan

- Avskyn för ohyra är så stor, att, när en gång ett skolbarn upptäcktes ha löss, blev det fullkomligt uppror, man nekade skicka sina barn till skolan.

Kan ni föreställa er det i dag?

Hälften av Sveriges skolor skulle få stänga.

Lort-Sverige har försvunnit, men Lus-Sverige är tillbaka.

Varför?

Den som är medelålders och läser detta kan knappast erinra sig att det förekom löss i skolan på 50- och 60-talen. Jag gör det inte. Löss var något otäckt i ett mörkt förflutet.

Kvinnan i Nacka, vars barn haft löss tre gånger på ett år, säger:

- Under min skoltid förekom aldrig löss. Men jag hörde talas om det i högstadiet på 70-talet.

Helene Hall, 55-årig sköterska på Hagsätraskolan i Stockholm, säger:

- När jag var barn? Nej, nej, då fanns det inte löss.

Hennes barn är födda 1978 och 1981. När de gick i skolan hörde Hall ungefär vart tredje år att det förekom löss. Och nu?

- Det går löss i skolan varje höst, säger hon.

Folkhemmet var under några decennier avlusat. Lössen började så sakta komma tillbaka i mitten av 60-talet. En skolflicka hade en lus i håret 1965. Det blev tidningsrubriker. Då hade personalen på Södersjukhuset i Stockholm inte sett en huvudlus på 30 år, enligt internetsajten Shenet.

Att landet nu plågas av återkommande lusepidemier har, precis som i gamla Lort-Sverige, med vår livsstil att göra.

"Barn tar tid"

Detta är minerad mark. De skolsköterskor jag talar med är försiktiga. En del av dem talar i halva meningar och försöker säga något utan att säga det, ty att ha synpunkter på hur andra sköter sina barn är det känsligaste som finns.

Skolöverläkaren i Stockholm, Görel Bråkenhielm, talar rakt på sak, men under viss vånda. Hon är 60 år och har inga minnen av löss från sin skoltid.

- Man hade mer tid för barnen förr, säger Bråkenhielm. I dag går det inte ihop för många familjer. Barn tar tid. Men vi har byggt samhället för vuxna.

När bägge föräldrarna arbetar - och dagarna blir lätt långa, särskilt i storstäderna - vem har då tid att noga kamma håret på barnen? Vem har tid att fläta flickornas hår, som är ett effektivt sätt att minska spridningen av löss?

- Förr luskammade man barnen varje dag och kortklippte alla gossar till sommaren, säger sköterskan Helene Hall på Hagsätraskolan. I Sverige har vi glömt kamningen. Vi har inte tid.

Ingrid Trolin, specialistläkare på läkemedelsverket, ger ytterligare en förklaring:

Långa dagar på dagis

- Förr var barn hemma mer. Nu är de långa dagar på dagis och fritis. De har fler och längre kontakter med andra barn.

En sjuksköterska ger ytterligare en pusselbit, fast hon nästan biter av meningen när hon har börjat uttala den:

I det moderna Sverige bor barn inte sällan på två platser, det vill säga ena veckan hos mor och andra hos far. Det ger dem större kontaktytor och därmed ökar risken för att smittas med löss (och möjligheten att smitta andra).

Hoppsan! Är denna artikel ett upprop för att vi ska återgå till 1950-talets lusfria samhälle där far gick till fabriken med smörgåsar i unikaboxen och mor var hemma och tog hand om barnen? Hennes mjuka men starka händer kammade länge och kärleksfullt barnen. Hon flätade flickornas hår. Hon såg till att gossarna var prydligt snaggade.

Nej, ingen förespråkar att kvinnorna ska tillbaka till hemmet.

Frågan är vad vi ska göra med lössen eftersom varken mamma eller pappa har tid att kamma barnen. Vi har återkommande och allt allvarligare epidemier. År 2000 såldes 179 597 förpackningar lusmedel på apoteken.

Förra året såldes 258 260.

Lusfröken är sedan länge borta och hon tänker inte komma tillbaka. Ingen av de sköterskor och läkare jag talat med tycker att det är skolans uppgift att leta löss i barnens hår.

Förnedrande för barnen

- Det vore kränkande för barnen att kamma dem. Förnedrande, säger skolsköterskan Helene Hall.

- Jag tycker att man ska ställa stora krav på familjen, säger Lill Marie Persson, hudläkare i Skövde.

I det nya Lus-Sverige är lössen inte längre en angelägenhet för samhället. Trots återkommande epidemier accepterar vi inte att lössen är över oss. De passar inte in i vår lattedrickande, ständigt schamponerade, högteknologiska värld.

Lusen är privatiserad.

Den trivs utmärkt med det.

Så hittar du lössen - och tar bort dem

Peter Kadhammar

ARTIKELN HANDLAR OM