Jag känner mig som en bimbo

RELATIONER

Idag känner jag mig lite som en bimbo. Om någon till äventyrs såg den där bimbo-debatten i TV3 som jag så glatt gjorde reklam för här på sajten igår, så kanske de fattar varför. Om de nu inte är bimbos de med. I alla fall var det så att jag var rätt nöjd med min insats efter inspelningen i augusti. Jag fick en del bra saker sagda, tyckte jag, och inte bara det utan jag tyckte att det var en bra debatt (där bland andra Carolina Gynning, Linda Rosing, Natacha Peyre, Bingo Rimér och Michael Brinkenstjerna var med). För att åstadkomma ett litet överraskande moment hade jag med mig en bild, tagen av fotografen Caroline Roosmark, där jag själv gjorde ett ”utvik”. Jag är 34 år på den bilden, garanterat o-opererad och har fött två barn. Dessutom är det ett helt annat bildspråk än de vanliga utviksbilderna, ett bildspråk som inte berättar om underläge och lättillgänglighet. Vad som nu hände är att i princip allt av mitt framträdande i denna debatt var bortklippt när programmet sändes – utom när jag visade denna bild.

Jag skrattar lite åt mig själv, åt min naivitet (och fåfänga dessutom). Jag borde vetat bättre efter så många år i den här branschen. Hädanefter vill jag helst vara med i direktsändningar.

Om ni vill veta vad jag tycker i ämnet bimbos går det bra att läsa min analys här på aftonbladet.se.

Rosa Parks exempel

Det finns extraordinära människor. Som när många andra inte vågar gör det rätta. Som gör det trots rädslan, som gör vad de tror på trots obehag, uppståndelse och hot. En sådan extraordinär person var Rosa Parks. 1955 vägrade hon att resa sig och lämna sin plats på bussen i Alabama åt en vit man, som raslagarna föreskrev. Det blev upptakten till en årslång bojkott från den svarta medborgarrättsrörelsen och stenen sattes i rullning.

Rosa Parks är död nu. Hon blev 92 år. Hon ska inte glömmas bort.

Veckans man: Lance Gerrard-Wright

I England har tidningarna skrivit lika mycket om tv-stjärnan Ulrika Jonsson som vi skriver om Agneta Sjödin. Och mest om hennes kärleksaffärer, särskilt om männen ifråga varit kända. Och det har ju en och annan. Som fotbollsspelaren Stan Collymore, prins Edward och inte minst Svennis, som ju Ulrika Jonsson hade en skandalomsusad relation med.

Nu gifte sig Ulrika Jonsson för ett par år sedan på Värmdö med en kille som hon träffat i tv-programmet ”Mr Right”, vilket var en lustighet eftersom han hette Wright, Lance i förnamn. Han var inte känd, han var en vanlig man som tydligen drömde om en egen karriär i media. Av den har det blivit intet, och Ulrika Jonssons egen tv-karriär sägs vara över, dels för att hon är ”för gammal” med sina 38 år, dels därför att mediernas intresse för just hennes kärleksaffärer har desavouerat henne som trovärdig yrkesperson. Jag känner ingen av de här personerna, men sorgligt är det, om detta bländverk får levande människors verkliga känslor att förtvina.

Tittar man igen på hans namn så är Wright en kombination av Right och Wrong. Stackars Mr Wright.

Åsa Mattsson ([email protected])