Är barnvägran ett skäl att göra slut?

RELATIONER

Terri Eriksson om vår tids stora relationskonflikt: skaffa ungar

Jaha. Jennifer Aniston och Brad Pitts äktenskap är slut. Enligt rykten är huvudskälet att ”Vänner”-stjärnan bröt löftet om att skaffa barn. Aniston hade tydligen lovat maken att bilda familj så fort hon spelat in sitt sista avsnitt av tv-serien. Men när den lades ned förra året så ville hon i stället satsa på att bli filmstjärna.

Jag känner inte paret. Jag bryr mig inte om deras äktenskap är lyckligt, halvdassigt eller går åt fanders. Men själva konflikten känner jag igen från typ nästan alla 30-nåntingvänner jag har. 35-årige X längtar efter barn, men Y vill bli färdig med studierna först, trots att X blir allt mer frustrerad och tycker att åren går. Q lever med W, som har halvvuxna barn ur ett tidigare förhållande. Q vill ha egna knytt, W njuter av att småbarnstiden precis är över och har ingen som helst lust att börja avla igen. 37-åriga väninnan är barnsugen, men ihop med en snubbe som aldrig vill ha barn. Har hon råd att behålla honom?

Barn är inte längre någon självklarhet, utan någonting vi väljer att skaffa. Plötsligt knackar något fult och kletigt på dörren hos de mest harmoniska par. Barnfrågan har god chans att bli vår tids stora relationskonflikt.

Själv lever jag i ett äktenskap där jag vill ha absolut högst 1,5 barn, medan maken snarare föredrar 5 ungar. Hur gör vi? Tar vi fram miniräknaren och börjar trycka: 1,5 + 5 / 2= 3,25. Jamen så bra, då skaffar vi tre barn, samt lånar in ett syskonbarn var fjärde vecka! Nej det går ju inte. Man kan inte kompromissa om barn. Det måste bli den som inte vill som får bestämma, även om det stinker. Hur skulle det annars se ut? ”Okej, darling du får som du vill; jag föder ditt barn, men jag tänker fan inte knyta an till det!”

Jag förstår om Aniston vill satsa på karriär istället för barn. Och jag förstår om hennes hunk väljer att gå. Men samtidigt är det oerhört kaxigt att gå för en sådan frågas skull. Tänk om man förblir singel (en högoddsare vad beträffar Brad Pitt). Är det då bättre att vara en barnlös singel än barnlös ihop med den man älskar? Tänk du träffar en ny, som är lika fostersugen, men ni ändå inte kan få barn? Ska du gå då också, efter fyra misslyckade försök till provrörsbefruktningar? Vad väljer du – ett barnrikt liv med någon du halvdiggar eller barnfritt med någon du är stormkär i? Eller är det så enkelt att man till sist slutar älska en barnvägrare?

Här finns det utrymme för ett glasklar poäng. Men tyvärr. Jag vet inte. Jag vet bara att det är jävligt svårt att vara vuxen och fatta svåra beslut.

ARTIKELN HANDLAR OM