”Diagnosen har förändrat mitt liv”

avMaja-Stina Skarstedt

RELATIONER

Catarina, 35, fick diagnosen ADHD för två år sedan

Catarina Carlander, 35, fick sin ADHD-diagnos sent, väldigt sent. För två år sedan.

Då hade hon snurrat omkring inom psykiatrin i flera omgångar och dessutom varit fast i ett drogmissbruk från och till i 17 år.

– Jag har slagit på mig själv länge och undrat varför jag inte kan fixa saker som alla andra. Nu vet jag, säger hon.

När Catarina Carlander var barn var hon väldigt orädd.

– Jag kunde springa ut och dränka mig och hade inte vett att vara rädd. Jag minns att jag alltid var uppe och vandrade om nätterna. Jag hade svårt att varva ned och sömnsvårigheter – och jag kunde bli väldigt arg. Jag gick in på mitt rum, stängde dörren och bara skrek och skrek, ingen fick komma in. Jag kallade det ”arg-domen”, så fick jag ett ord på det.

Var inte som pojkarna

Catarina hade fantasivärldar också, med låtsaskompisar. Men ingen misstänkte under barndomen eller ungdomen att hon kunde ha ADHD. Hon var inte ”bilden av ett ADHD-barn”, som de bråkiga pojkarna i skolan, som la sig på golvet och skrek.

– När jag fick min diagnos hade min mamma svårt att det förstå just därför. Men samtidigt har jag varit jätteduktig på att dölja det. Jag tror att tjejer vänder det inåt sig själva och killar utåt, de är mer utagerande. Jag är bra på att prata, och att prata runt det. Och så gömde jag mig i missbruket.

– Jag kände mig alltid annorlunda, utanför och ville ha action. Så då hamnade jag i fel kretsar.

Drogmissbruk i tidig ålder

Catarina var bara 13-14 år när hon började med droger.

– Med drogerna fungerade det bättre, men det höll ju bara ett kort tag, det håller aldrig i längden.

Det var först när Catarina blev drogfri för fyra år sedan och hon fick jobb som en utredning gjordes. Hon gick nämligen snabbt in i väggen. Då gjordes en arbetspsykologisk utredning och senare en ADHD-utredning.

– Diagnosen har förändrat mitt liv. Jag har fått medicin och lärt mig och läst mycket mer om ADHD. Jag kan tänka mig att stora delar av mitt missbruk berodde på min ADHD och det är klart att jag kan bli jätteledsen för att jag inte fick min diagnos tidigare. Men jag kan inte bli bitter och gräva ner mig.

Bloggar om ADHD

Hon har många bloggläsare i dag och hon märker att folk vill att någon skriver om ADHD.

– Jag hoppas att speciellt flickor uppmärksammas mer, inom alla områden och att kunskap sprids om den nya forskningen. Det är även bra om föräldrar får kunskap och vet om att de har ett val, att de kan göra en utredning och få hjälp.

– Det finns kvar en besvikelse på hela vuxenvärlden hos mig. Varför var det ingen som gjorde något? Misstänkte något? Jag har ju hållit på att stryka med flera gånger.