Barnfetma – en infekterad fråga

RELATIONER

Aftonbladets läsare i två läger efter artikelserien

Åsikterna går isär på Aftonbladets forum efter vår serie om barnfetma. I ena ringhörnan står de som menar att allt är föräldrarnas fel. I den andra står de som tar föräldrarna i försvar.

Signaturen Mysan menar att ”Ni kan ju inte lägga allt på föräldrarna, det är ju vårat ( jag är under 15) fel oxå att vi äter som vi gör. Ni kan ju bara lägga av. Jag tycker det är bra att Aftonbladet ordnar en sån här artikelserie för då får vi BARN ha vår egen talan!”

Lirarenn är av en annan åsikt: ”Jag håller med en som skrev att det är FÖRÄLDRARNAS FEL för ni köper maten dom äter ni gör maten till dom. ni uppfostrar dom.”

Tresa tycker att ett av problemen är att föräldrar nu för tiden ställer upp och skjutsar hela tiden, och att barnen borde få gå till skolan själva. ”Få ut barnen i friska luften på fritiden leka ute cykla springa då är det nog inte lika många som har viktproblem.”

Signaturen Holmvit är inne på samma spår, och jämför med sin egen barndom: ”När jag va liten pojk så va man ute. Man spelade fotboll, brännboll. Man va ute jämt. Kommer ihåg att man va i lekplatsen jämt spelade kula lekte kull sen kom man in kl 20.00 och gick och lade sig. Man byggde kojor klättrade i träd mm. Men sånt görs inte idag”

Men signaturen 08ttan tycker inte att det är så enkelt: Jag har tre barn. En är 178 lång och väger 50 kilo, en är 187 lång och väger 62 kilo (ungefär), alltså långa och smala som trådar. Äta hur mycket som helst kan de också utan att de går upp så mycket som ett gram. Men så har jag ju ett tredje barn, 174 lång och väger 115 kilo. De är alla uppfödda på samma mat, vid samma bord. Om det nu är föräldrars fel...... var gjorde jag fel????? Och hur skulle jag gjort för att det skulle bli rätt????

Eomin minns sina egna erfarenheter som överviktig ungdom ”Jag var ett tjockt barn. Men trots att mina föräldrar försökte tvinga ut mig och motionera och gav mig godis eller snacks högst en gång i veckan och till och med gick på långa och förnedrande samtal hos BUP blev det ingen ändring.”

Tyckochtänkaren tror att det är hela familjen som behöver hjälp: ”Av min dotters kompisar (10 år) är det några som är rätt stora och det som slagit mig är att de äter väldigt mycket när man bjuder på mat. Många gånger betydligt mer än vad jag som vuxen äter. Detta gäller också för vuxna överviktiga att jag tycker att de äter "jätteportioner". Ger då dessa föräldrar sina barn portioner i relation till sina egna portioner så blir det nog för mycket. Det handlar om att förmedla vanor och barn gör ju som man gör och inte som man säger.

Jag tror dock att de flesta föräldrar gör allt de kan för att deras barn kanske inte skall komma i samma situation som de kanske själva växt upp med. Då kommer det här med att köpa smalprodukter till barn vilket bara gör att de kompenserar med större portioner. Jag tror att man behöver hjälp med att se sina vanor med en utomståendes ögon som inte har till uppgift att dömma. Jag tror "slanka" familjer och "stora" familjer har stora skillnader i ätmönster.”

ARTIKELN HANDLAR OM