”Det är inget konstigt att ta Prozac”

RELATIONER

För CajsaStina Åkerström blev medicinen räddningen – nu står hon på scen igen

1 av 2 | Foto: Stark närvaro ”Pappa finns helt klart i min musik även om jag stundvis har haft svårt att erkänna det för mig själv”, säger CajsaStina.

CajsaStina Åkerström är tillbaka — med ny skiva och nytt självförtroende.

– Jag är fortfarande nervös, men jag kan hantera det på ett helt annat sätt.

Så sent som förra året berättade hon i Aftonbladet om hur hon sedan några år medicinerat med Prozac mot sin depression.

Nu klarar hon sig på halva dosen och sådant som tidigare kändes oöverstigligt är i dag en utmaning.

– För några år sedan var scenframträdanden förenat med en smärtsam nervositet. Jag fick en stor klump i magen som liksom steg upp i halsen och satte sig på stämbanden. Nu försöker jag visualisera på samma sätt som idrottsmän gör. Jag ser publiken framför mig, jag ser hur jag går upp på scen och då lyckas jag omvandla nervositeten till någonting som ger mig kraft.

Reaktionerna när hon valde att berätta om sin sjukdom var enbart positiva. För CajsaStina kändes det helt självklart.

– Det är inget konstigt. Det ska inte vara någonting konstigt. Har man järnbrist tar man medicin mot det, har man brister i de kemiska signalsubstanserna tar man medicin mot det. Jag har svårt att förstå den här tabustämpeln som finns kring alla psykiska sjukdomar.

Mer harmonisk

På den nya plattan möts man av en gladare och mer harmonisk CajsaStina. Och soundet är poppigare än på länge.

– Det är en stil som jag verkligen känner mig hemma med. Jag har jobbat med musiker som jag trivs med och vi har spelat in allt live i vår egen rytm. Dessutom har jag producerat skivan själv vilket ger en kreativ frihet.

Uppriktiga texter

Hennes texter rymmer en genuin längtan efter kärlek och lycka. De känns uppriktiga, stundvis smärtsamma. Sedan ett år tillbaka är hon ensam igen efter ett tio år långt särboförhållande. Och kanske är det därför hon känner en sådan skaparkraft just nu.

– Jag upplever att kärleken och passionen för det kreativa uttrycket tas ur samma kanal. När man älskar någon djupt och kärleken är ständigt närvarande har man inte samma behov att skapa. Ett uppbrott är alltid jobbigt men ur uppbrottet föds någonting. Jag har en stark längtan efter kärleken, den äkta bestående kärleken, den är ett ständigt inslag i mitt liv. Och det är väl det som driver min kreativitet.

Sjöng med pappa Fred

CajsaStina växte upp i ett hem fyllt av musik. Hennes far var den kände vissångaren Fred Åkerström. Han spelade och sjöng allt från visor och klassiskt till rock och punk. Och när han uppträdde satt lilla CajsaStina i krogpubliken med en läsk. Ibland kallade han upp henne på scenen och så sjöng de tillsammans. Med ett barns naivitet njöt hon av uppmärksamheten.

Men när CajsaStina var 17 år blev det plötsligt tyst. Fadern dog hastigt, bara 48 år gammal. Sorgen var outhärdlig.

– Det är en stor tragedi att förlora en förälder. Jag tror att bristen på en manlig förebild har kommit att påverka hela mitt liv. Det märkliga är att min mamma och min halvsyster också förlorade sina fäder som unga. Det har gjort oss till starka, självgående kvinnor men det har också fyllt oss med en evig saknad.

Valde bort musiken

CajsaStina valde att stänga ute musiken och utbildade sig till arkeolog. Och om det inte hade varit för reportern Sven Ekberg så hade hon kanske fortfarande gått och påtat i jorden vid någon utgrävning på Öland. Han gjorde ett reportage från en utgrävning som CajsaStina jobbade på. Via namnet kopplade han ihop henne med Fred och så började de prata.

Något år tidigare hade hon skaffat en gitarr och sakta börjat leta sig tillbaka till musiken. Sven Ekberg övertalade henne att spela några egna låtar i radio och resten är historia. 1994 kom succéalbumet CajsaStina med hiten ”Fråga stjärnorna” och sedan dess har CajsaStina blivit minst lika berömd som sin far. I dag finns det inte längre någon tvekan om att det är musiken hon brinner för.

– Pappa har påverkat mig oerhört mycket. Han finns helt klart i min musik även om jag stundvis har haft svårt att erkänna det för mig själv. Det vore en dröm att få möta honom och samtala som två vuxna. För en tid sedan tog jag fram några av hans inspelningar och lyssnade på dem. Jag hade inte hört honom på tre-fyra år. Och då när jag hörde hans röst kunde jag äntligen göra det utan att känna den där enorma smärtan. Plötsligt såg jag vilken gåva han hade att framföra en låt och kunde känna glädje och stolthet.

Starka kvinnor

Livet på 1800-talsgården utanför Kalmar går just nu ut på att skapa och målet är att släppa en ny skiva nästa år. Och om ytterligare ett par år en skönlitterär bok. CajsaStina håller på med ett manus som till stor del inspireras av hennes egen släkthistoria och beskriver generationer av starka, ensamma kvinnor.

– Jag börjar bli hungrig på livet. Vill producera, vill vara med. Tidigare har jag dragit mig undan, till och med känt att jag var född i fel generation. Men nu känner jag mig lite vildare, jag känner att jag har hunnit i kapp min egen tid.

Dotter till Fred Åkerström

Det här visste du inte om CajsaStina

Sofia Lundberg ([email protected])