- Pojkarna tvingas inte att vara flickor

Av: Katarina Arnstad Elmblad

Publicerad:
Uppdaterad:

Forskaren Klara Dolk: … men ibland gör barnen uppror mot genustänket

Klara Dolks avhandling ”Bångstyriga barn - makt, normer och delaktighet i förskolan” ges ut av Ordfront förlag.
Klara Dolks avhandling ”Bångstyriga barn - makt, normer och delaktighet i förskolan” ges ut av Ordfront förlag.

”Pojkar ska inte tvingas att leka med dockor och flickor med ­bilar.”

Anser kritikerna.

Men så ser inte verkligheten heller ut, menar Klara Dolk som skrivit en avhandling om genuspedagogik.

- Jag har inte mött en enda ­pedagog som tvingar pojkar att leka med Barbiedockor, säger hon.

Det är ett laddat ämne. Det märker Klara Dolk bland annat på de hatmejl hon får när hon uttalar sig om genusförskolor.

- Det är människor som tycker att jag borde spärras in, säger hon.

Feminismen aktuell igen

Belinda Olssons Fittstimsserie i SVT har satt feminism högt på dagordningen igen. I första avsnittet gjorde hon ett nedslag på en av genusförskolorna i Stockholm.

- Det är positivt att det plötsligt finns en massa utrymme att diskutera de här frågorna och att väldigt många är intresserade, säger Klara Dolk.

I sin forskning följde hon under ett år verksamheten på en förskola i Stockholm för att studera hur genuspedagogiken fungerade i praktiken.

Hon kom på sig själv med att omvärdera sådant som hon tidigare genom sitt engagemang i genusfrågor varit odelat positiv till.

Valstund

Till exempel ”valstunden”, där barnen fick välja var sitt aktivitetskort.

Meningen var att de skulle mötas över ålders- och könsgränser.

- De fick testa att leka med sådant de inte valde annars tillsammans med barn som de vanligtvis inte lekte med. Men när jag följde den här aktiviteten märkte jag att det var betydligt mer komplicerat, säger Klara Dolk.

Svårt i praktiken

I praktiken var det svårt att få till nya konstellationer. Många barn protesterade mot att tvingas leka med någon annan än bästa kompisen.

- De flesta valde inte efter aktivitet utan det viktigaste var att hamna i samma grupp som kompisen. Resultatet blev att det uppstod fler schismer än det var en källa till glädje och lek. Barnen satt runt ett bord och lekte men de sa inte ett enda ord till varandra och då har aktiviteten lite förlorat sitt syfte, säger Klara Dolk.

Sunt att våga utmana

Hon började mer och mer intressera sig för de ”bångstyriga” barnen, de som satte sig på tvären.

Blev du förvånad över deras protester?

- Jag tycker det är sunt att de ­vågar utmana vuxnas normer och jag menar att pedagogerna har mycket att lära av barnen för att utveckla förskolan när det gäller demokrati och vem som ska ­bestämma.

Är det fel att föra över ett genusperspektiv på barnen när de ­inte är intresserade?

- Nej, däremot reagerar barnen ofta mot vuxnas försök att överföra normer och mot de vuxnas styrning. Typ ”du ska inte komma här och bestämma vem jag ska leka med ­eller vad jag ska göra”. Dessa reaktioner bör tas på allvar och kan hjälpa till att utveckla pedagogiken.

Varför väcker genusförskolor så heta känslor, tror du?

- Genuspedagogiken utmanar människors normer om ­sådant de anser som heligt. Många tycker att saker och ting ska vara på ett visst sätt. ”Låt flickor vara flickor och låt pojkar vara pojkar”. Det är nästan så att jag tror att folk vill missförstå, ­säger Klara Dolk.

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN