Hur fick du Linda Rosing att sluta vika ut sig?

RELATIONER

Belinda Olsson tafsar på medieprinsessan Charlotta Flinkenberg

Foto: Protest - javisst Du som har så starka åsikter, skriv en protestslogan så drar vi ut och demonstrerar, utmanar jag Charlotta. ”Visst”, svarar hon och strax står det ”snopplön” på vårt plakat. ”Snott från Amelia Adamo”, förklarar Charlotta.

Genom åren har jag, och andra medifeministerna, sågat dig och sagt att du är en hycklare som låtsas stå på tjejernas sida samtidigt som du sålt tidningar på just brudars osäkerhet kring hur de ser ut. Hur har du känt?

– Min uppgift är att sälja tidningar. Ni tror att ni hade kunnat göra mitt jobb bättre men det hade ni inte. Jag har dessutom ganska bra koll vad som funkar och var min egen moraliska gräns går.

Var går den?

– Vid att inte ha Natascha Peyre över hela omslaget, som liten bild fukar hon men inte över hela.

Varför?

– Utviksbrudarna säljer inte tidningar. En kvällstidningsbilaga för fem spänn, visst, men Vecko-Revyn kostar 30 spänn. Natacha Peyre är dessutom

ärketypen för en bimbo, som har mage att gnälla på att de zoomar in hennes bröst i Paradise Hotel. Om hon stod för att hon ville att de skulle zooma in tuttarna – då hade kanske våra läsare respekterat henne. Det finns bättre

kommersiella förebilder tycker jag.

Varför envisades du alltid med att hävda att småbrudarna inte läste Vecko-Revyn? När vi alla - 70-talisterna - började lusläsa tidningen redan när vi var elva, tolv år?

– Jag har aldrig sagt att det inte är några småbrudar som läser VR. Men jag vet att majoriteten inte är det. Då du och jag läste VR som småbrudar fanns inget annat att välja på. Idag finns (förutom Frida) Julia, Veckans Vimmel

och Chica som är bättre lämpade för de yngsta.

I din bok Busenkelt skriver du angående kritiken mot Vecko-Rveyn att det funnits sådant som du har hållit med om.

– Jag tycker att vi ofta tagit enkla utvägar och använt stereotypa omslagstjejer. Vill man sälja lösnummer så funkar ju Jessica Simpson, Paris Hilton och Carolina Gynning bättre än exempelvis Drew Barrymore eller Chloë

Sevigny, trots att de sistnämnda har en mer spännande historia att berätta enligt mig.

Tjejtidningar är en nervärderad genre. När har du märkt av det själv?

– Alltid! Konstant! Men det är smällar man får ta. Vill man bli kulturjournalisternas gullegris ska man välja en annan arbetsplats. Ibland, på middagar med främmande

människor, har jag nästan dragit mig för att berätta att jag är chefredaktör på Vecko-Revyn. De flesta i min egen ålder har ju inte läst en tjejtidning sedan 1986 och tror att de är lika kvinnoförnedrande idag som de var då.

Linda Rosing säger att du fått henne på bättre tankar och nu ska hon sluta vika ut sig. Vad har du sagt egentligen?

– Hon tjänar inte pengar på utvik, hon har ingen kontakt med dottern och har operarerat läpparna i teve. ”Var det värt det?”, frågade jag henne. Jag sa samma sak till henne som jag skulle ha sagt till en väninna som var lite vilsen.

Hade du ingen väninna som kunde råda dig när du skulle lotta ut en läppförstoring i Vecko-Revyn?

– Min mamma var emot det... jag borde lyssnat på henne. Men vi fick ingen kritik förrän tidningarna skrev om det. Läsarna är mer luttrade än folk tror. Men visst, det var skitdumt och jag borde ha lyssnat på min magkänsla

från början.

Du var med i Flicka-projektet som gick ut på att stärka unga tjejers självbild. Sedan gjorde de en reklam där de hängde ut dig som ansvarig för utseendeidealen. Då hoppade du av. Har du ingen humor tänkte jag säga..?

– Flicka-projektet hade goda avsikter. Tyvärr sköttes det lika illa som jag sköter mina krukväxter. Jag tycker verkligen jag har humor, eftersom jag bemötte deras kritik genom att i Vecko-Revyn visa upp en bild ur arkivet på Flickas frontfigur Sara Damber i baddräkt, då hon poserade för att bli Fröken Sverige.

Vad tycker du om Flicka-projektet nu?

– Det vore ju intressant att se hur mycket bättre det har blivit för unga tjejer efter deras mångmiljonsatsning, som skattebetalarna snällt har pröjsat, bussturnéer och pretentiösa kampanjer. Hade de lyssnat mer på oss

mediamakthavare och försökt samarbeta med oss i stället för att hugga oss i ryggen och försöka få cred och Guldägg så hade nog situationen förändrats snabbare, till det bättre för unga tjejer.

Blev inte Vecko-Revyn lite kasserad som ”kusinen från lande” när kvällstidningarnas fredagsbilagor med sina profiler, mode, kändisar och skvaller svepte in?

– Vi har haft det mycket tuffare sedan de nya fredagsbilagorna kom, försäljningsmässigt. Vi är inte utknuffade i perferin men visst har det blivit tuffare.

Nu ska Ebba von Sydow ta över på Vecko-Revyn. Har du varit med och sagt ditt i valet?

– Nej, det gör inte en avgående chefredaktör.

Du hade inte valt henne med andra ord?

(Låååång tystnad) – Jag var inte med och valde henne, så mycket kan jag säga. Men jag kan förstå valet och hon kommer säkert göra bra i från sig. Men hon har tagit medie-sveriges svåraste jobb. Här räcker det inte att som på en kvällstidningsbilaga sätta Paris Hilton på omslaget. Våra läsare är allt från tonåringar till 34-åriga småbarnsmorsor från Västerås, det kan också bli svårt att pracka på dem märkesväskor som de inte råd med eller skriva att Ugg-boots är ute när de just skaffat dem.

Varför bytte du efternamn när du gifte dig? Var det viktigt?

– För att min man har så vackert efternamn! Jag tycker det låter snyggt med Charlotta Flinkenberg. Hade jag hetat något coolare och mer udda än Gustafsson innan hade det varit en annan femma, då vet jag inte om jag hade bytt.

Bok, teveprogram, ny tidning och på smällen. Går du in i väggen snart?

– Nej, skillnaden mot innan när jag verkligen var arbetsnarkoman är att jag nu utför allt jobb på kontorstid, inte jobbar över på kvällar och helger.

Har du blivit överkörd av TV3 med ditt program Under Cover? Du ville göra en talkshow från början.

– Inte överkörd men... tanken från början var inte att jag skulle bli nån sorts Janne Josefsson med den här dolda kameran-vinkeln. Nye programchefen Anders Knave hatar talkshows så i sista minuten fick vi göra om delar av

programmet. Hade jag haft större teve-erfarenhet hade jag säkert kunnat stå på mig mer.

Umgås du mycket med mediemänniskor? Vilka är dina ”bästisar”?

– Mer förut, då jag hängde en del på krogen och gick och vimlade direkt efter jobbet med mediekollegerna. I dag är jag en hemmaråtta. Mina bästisar jobbar med allt möjligt, några inom media, en är florist, en annan skönhetsterapeut, en tredje jobbar på reklambyrå, en fjärde är förtidspensionerad.

Vad gör du helst när du är ledig?

– Umgås med min man, hälsar på min och hans familj, träffar mina vänner och unnar mig lite egenvård, typ pedikyr och sånt. Och kollar på Animal Planet. Jag har precis börjat träna också, med hjälp av min personal trainer Pauline Nordin från ”Biggest Looser”.

Vad gör du om fem år?

– Då har tidningen som jag håller på och startar blivit Sveriges största i sin nisch. Jag har två barn, bor i villa och funderar seriöst på att sluta med media, bli hemmafru eller starta en kennel.

Maktfaktor/Charlotta Flinkenberg

Tidigare ”Belinda tafsar på makten”

Belinda Olsson