Läsning ger inte heller bra kondis – men det är okej

Publicerad:
Uppdaterad:

När maten är klar skriker jag till mitt barn som sitter och spelar piano att hon ska sluta spela GENAST. Om hon inte lyder ögonblickligen hotar jag med att smälla ned locket över fingrarna på henne.

Nej. Så gör jag inte. Självklart inte! Och hade jag gjort det och någon hade sett mig så hade jag blivit anmäld till socialen eller åtminstone ansetts vara en komplett galen morsa.

Nej, jag låter henne spela färdigt stycket och sedan upplyser jag om att hon är välkommen till bords.

Allt detta är självklarheter.

Men om vi byter ut klaviaturen mot en spelkonsol eller en datorskärm – då blir det inga hänsynsfulla konstpauser eller honungslena röster.

Då är det order som ryts ut och omedelbar lydnad som krävs.

Stillasittande att läsa också

Nu kanske ni invänder att det är skillnad eftersom att spela instrument är bra och kreativt och ska uppmuntras.

Jovisst. Men för det första vet jag inte om det är mer kreativt att lära sig att spela ett stycke som någon annan komponerat än att lösa problem som uppstår i till exempel, tja, vissa datorspel.

Och för det andra utesluter inte ett intresse ett annat. Förutom för högpresterande vuxna som vill att barnen specialiserar sig tidigt för att få ett försprång in i vuxenvärlden där det bara ska tävlas och mätas och räknas pengar och skrytas hela tiden.

Då vill ni i stället påpeka att datorspel är stillasittande. Att man blir fet och blek av att sitta inne och spela och att fetma är ett världshälsoproblem.

Jodå. Men om du läser en bok sitter du också stilla i två timmar, kanske inomhus, om det inte är sommar och du har en fin trädgård, eller om du inte är bortrest till Medelhavet.

Skillnaden är att ingen har gjort klart för dig att du i och med din läsning ägnar dig åt en förkastlig verksamhet – så du behöver inte få lite dåligt samvete när du är klar. Tvärtom, du känner nog att du gjort något fint och bra när du har läst.

Det har du säkert också. Men kom inte och säg att det ger muskler eller kondis.

Försöker få balans

Med allt detta sagt. Hemma hos mig spelas det mer på elektroniska devices än på alla musikinstrument som dräller här. Betydligt mer. Jag försöker bara se lite sansat på barnens intressen. Hjälpa dem att hitta balans och själva sätta gränser.

Och – när de försvinner in i sina strategispel, då kör jag några omgångar av de totalt icke-utvecklande tidsfördrivande spelen Fruit Ninja eller Jelly Splash.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM