Skolstart – men inte för alla

1 av 3 | Foto: Actionaid
Eveline är sju år och hennes föräldrar har inte råd att låta henne gå i skolan. Istället måste hon arbeta eller tigga för att bidra till familjens försörjning.

avCecilia Bäcklund

RELATIONER

Nu drar skolorna igång och eleverna strömmar in med sina nya ryggsäckar och sommarfräkniga näsor.

I Sverige.

I andra delar av världen är skolan något avlägset, som många barn bara kan drömma om.

Det finns platser i världen där skolan är något exotiskt, som framförallt är till för pojkar och för de som har pengar.

Hjälporganisationen Actionaid jobbar med att hjälpa flickor i fattiga länder så de kan få utbildning och kunskap om omvärlden.

Ylva Jonsson Strömberg är generalsekreterare på Actionaid och förklarar varför deras arbete är så viktigt.

– För att det hjälper hela världen. Tittar man på de fattiga i världen så är den fattigaste bland de fattiga alltid en kvinna.

Om man förbättra situationen handlar det om att jobba med kvinnor och flickor. Får man dem ur fattigdomen lyfter man många andra med samtidigt.

Ökad medvetenhet

Hon berättar att det handlar om så mycket mer än att lära sig läsa och skriva. Insikten om det egna värdet, vilka lagar och regler som gäller är minst lika viktiga.

– De blir också medvetna om hur närmiljön ser ut, vilka hinder man måste komma över för att ta sig ur fattigdomen, vilka rättigheter de har – att det inte är tillåtet för deras män att slå dem till exempel. Kvinnor och flickor blir till stor del nekade sina rättigheter. Pojkarna får gå till skolan och flickorna stanna hemma.

Många faktorer

Ylva Jonsson Strömberg betonar att problemet oftast inte ligger i att bygga en skola. Själva byggnaden är inget stort problem, det handlar mer om andra faktorer.

Som att inte bli våldtagen på vägen till skolan. Eller att det ska finnas lärare som pratar samma språk som barnen.

Just nu jobbar Actionaid med att hjälpa flickor i Haiti.

– Det är ett oerhört fattigt land. I vissa delar är det bara tio procent som går i skolan. De flesta invånarna pratar kreol men alla myndighetspersoner pratar franska. Kvinnorna och flickorna blir utestängda, det är viktigt att de får gå i skolan så de kan vara med och debattera och för att det ska vara möjligt måste det finnas lärare som pratar deras språk.