”Idag kan jag tycka att livet är okej”

RELATIONER

Tv-profilen Ingela Agardh om livet efter depressionen

1 av 2 | Foto: FUNNIT SIg SJÄLV Nu har Ingela Agardh lyckats släppa prestigen och vågar tycka att livet är helt okej.

Efter 30 år i tv-rutan sa det plötsligt stopp. Aktuellts nyhetsankare Ingela Agardh gick in i en djup depression och orkade inte mer.

I dag säger hon att sjukdomen har fått henne att börja leva på riktigt.

– Nu vet jag att jag har ett människovärde, även när jag inte arbetar.

Att förbereda sig inför en intervju med nyhetsproffset Ingela Agardh är inte det lättaste. Vem minns inte hennes knivskarpa intellekt? Eller hennes självklara framtoning? Den ärliga blicken i ögonen, lugnet i rösten och det rungande skrattet – som alltid smittade av sig, hela vägen hem till tv-soffan?

Jag minns och jag bävar inför vårt möte.

Ingela Agardh är ett proffs ut i fingerspetsarna, hon kommer att genomskåda mig direkt.

Men när vi ses på Operabaren i Stockholm är det inte hennes omedelbara sätt jag först slås av. Visst, Ingela Agardh är rask och redig, ställer sin väska på golvet och slår sig ner. Men till skillnad från tv-profilen är den kvinna jag möter full av ödmjukhet.

Blev deprimerad

För sju år sedan sa hon upp sig från SVT, efter en 30 år lång karriär som framgångsrik programledare och redaktör för bland annat Aktuellt.

En kort tid innan Ingela lämnade tv-huset hade hon drabbats av utmattningsdepression och insett att det inte fick fortsätta ånga på i samma höga tempo. När hon blev erbjuden ett avgångsvederlag, för att SVT skulle ”föryngra”, valde hon att gå.

– Många säger att det var ett modigt beslut. Men för mig kändes det inte så. Innan jag blev sjuk var jag arg i fem år. Jag var en sån där duktig kvinna som bara skulle klara av allt. Efter sjukdomen insåg jag att det finns ett annat slags liv också, att jag har ett människovärde även utanför jobbet.

Positivt med medicin

När Ingela fick diagnosen utmattningsdepression tyckte hennes psykiatriker att hon var för gammal för terapi och erbjöd tabletter i stället. Det är hon glad för i dag.

– I Sverige är den allmänna inställningen till medicin att det är något fult och farligt. Så resonerade jag också, men nu vet jag bättre. Att vara deprimerad är hemskt, men i dag mår jag bra, tack vare tabletterna.

Medan servitören visar oss lunchmenyn berättar Ingela att hon förlikat sig med tanken på att äta den antidepressiva medicinen i resten av sitt liv.

– Jag försökte sluta efter fem år. Men det gick inte, säger hon och rycker på axlarna.

– Samhället går alldeles för mycket ut på att man måste lyckas och vara perfekt hela tiden. Att den som lever längst vinner, men det tror jag inte på längre. Om jag dör i biverkningar får jag väl göra det då. Utan tabletterna kan jag inte vara den jag egentligen är.

Att Ingela bär på många sorger är ingen hemlighet. Hon har drabbats av bröstcancer två gånger och hennes man, Veijo är svårt sjuk sedan flera år tillbaka. Förutom att han opererat halspulsådrorna och hjärtat, har han hjärtrytmstörningar, svår diabetes och har även opererat bort sköldkörteln efter en cancersjukdom.

Hållit skenet uppe

Men inför tv-tittarna har hon alltid hållit skenet uppe. Hon levererade världsnyheter på bästa sändningstid, minglade med kungen på Nobelfesten och var den som försörjde familjen.

En duktig, smart kvinna med många järn i elden.

Hon skakar på huvudet och skrattar.

– Det är så befriande att släppa hela det sättet att tänka. I dag vågar jag tycka att livet är okej. Jag har lärt mig att det går att vara lycklig även om man har sjukdom inom familjen och är en slösaktig kvinna som har alldeles för många hundar.

Fann sin gudstro

Ingela beställer kräftsoppa men grymtar lite över att de ”fantastiska Wallenbergarna” inte längre står på menyn.

I samband med depressionen inträffade en annan viktig förändring i hennes liv. Efter att ha varit sökare i flera år fann hon Gud.

– Gudstron betyder väldigt mycket för mig. Det jag har lärt mig av Gud är alla människors lika värde. Sedan finns det saker som jag inte håller med om, jag gillar till exempel inte mission. Varför ska man försöka förändra andra människor? Låt alla vara som de vill, och tro om de vill.

Ny karriär

När soppan serveras berättar Ingela om sitt nya arbete som föreläsare och konsult.

– Fast ordet konsult gillar jag inte. Det låter så tråkigt. Jag gör lite allt möjligt, bland annat hjälper jag makthavare att handskas med journalister. För jag tycker ju att journalister har alldeles för stor makt, säger hon, och spänner skämtsamt ögonen i mig.

Eftersom Ingela har eget företag kan hon styra sina arbetstider själv. Att inkomsterna varierar bekymrar henne inte.

– Vi klarar oss alltid. Jag tycker att det är skönt att vara egen eftersom jag i grunden är en ensamvarg. Jag kan vara ganska besvärlig att arbeta med. Jag avskyr politisk och kulturell korrekthet och det finns människor som stör sig på det. Sedan vet jag att min diplomatiska talang inte är så stor, men jag ändrar mig faktiskt nästan alltid om jag har fel.

I 1,6-miljonerklubbens nyutgivna bok ”Farliga begär - Kvinnan mitt i livet” skriver Ingela Agardh ett öppenhjärtigt kapitel om hur det är att vara beroende av antidepressiva medel.

Hon gör det utan att blinka, lika självklart och enkelt som när hon efter 30 år bestämde sig för att lämna sin prestigefyllda post på SVT. Utan skyddsnät, utan att bry sig om andra människors åsikter.

Lyssnar till sitt inre

Men hon tycker inte att hon är mer djärv än någon annan.

– Jag har bara bestämt mig för att lyssna till mitt inre. Det svåraste beslutet jag har fattat var faktiskt på hemmaplan när jag bestämde att jag aldrig mer tänkte äta middag med familjen. Det funkade inte, min man och jag hade alldeles för olika åsikter om vår dotters bordskick. Så jag reste mig upp och sa att ”nu äter vi aldrig mer tillsammans”. Det är 18 år sedan och vi har inte ätit middag ihop sen dess.

I stället intar hon sina måltider ensam, uppkrupen i ett soffhörn, ute på verandan eller i sängen. Hon äter det hon vill och på tider som passar henne.

Den ”heliga” familjestunden vid köksbordet fungerade inte – så hon avvecklade den.

Ingela Agardh är kontroversiell på sitt eget lilla vis.

Hon skrattar högt, i tid och otid och gör det som faller henne in. Men det är först nu, vid 58 års ålder, som Ingela kommit fram till vem hon egentligen är, och att hon faktiskt är en helt okej kvinna.

Trots att hon inte springer lika fort genom livet längre.

Ingela Agardh

Så har vi sett henne i rutan

1997: NYHETER.

1998: NOBELPRISET.

1999: FRAMTID.

1999: JULSTJÄRNA.

2004: I KUPÉN.

Åsa Passanisi