”Känns det som om du är dagischef?”

RELATIONER

Belinda tafsar på Dramaten-chefen Staffan Valdemar Holm

Foto: BJÖRN LINDAHL
"Hjälp! Han slår mig" Skämt åsido, kanske dags för Dramatenchefen att få känna på hur det är att vara buse istället för att hålla ordning på busarna. Boxningshandskarna lånades på Stadium.

Är du feminist?

– Uttrycket har fått något perverterat över sig men om man tittar på hur jag lever mitt familjeliv så är det väldigt jämställt.

Du blir ju nämligen ofta kallad för vit medelklassgubbe i jämställdhetsdebatten. Du har även tilldelats ett ”Kultur-elitpris” för att du anses motverka kvinnor, invandrare och underklass på Dramaten. Hur känns det?

– Det är ofta förolämpande! Jag jobbade med mångfaldsfrågor långt innan många andra inom teatern. Men det är som om min position som Dramatenchef förvränger hela den bilden. Sedan kommer de här som kallar sig för Plural och ska ge mig ett pris och jag kan inte förstå att de får uppmärksamhet, men det är deras billiga önskan att synas så mycket som möjligt i medierna. De sorterar på något sätt under Riksteatern dessutom, så de kommer springande från Hallunda hit och det är helt groteskt.

Jag tycker det är tråkigt att visa siffror men om någon är intresserad kan jag visa hur betydligt mycket bättre vi har blivit under de senaste åren.

Sedan ska man inte blunda för att jag är i en bransch som måste hantera en machokultur.

Ja, för det är ju inte Lena Endre och Alexandra Rapaport som super, slåss och härjar.

– Här, som i övriga samhället så ser det ut så, ja. Sedan ska det sägas att majoriteten av dem som är anställda här är väldigt skötsamma. Men vi har satt igång en etikgrupp som ska diskutera de här frågorna, som ska arbeta fram ett policydokument.

Annars kan man ju undra om du ibland känner dig som föreståndare för Sveriges största vuxendagis?

– Det positiva med dagis är ju att man skapar rum där man kan leka fritt och ändå känna sig trygg. Så på det sättet är det som ett dagis! Barn är individualister och det är de som jobbar här också. Det är starka temperament och jag vill inte byta ut det mot harmoniska medelmåttor.

Ibland är det tufft på dagis.

– Jag vet.

Du skällde ut recensenten Leif Zern efter att han sågat en av dina föreställningar. Du langade iväg ett väldigt ilsket mejl till honom. Ångrar du det i dag?

– Jag ångrar mina ordval, inte att jag gjorde det. Men alternativet hade varit att skriva ett försåtligt inlägg på DN Kultur och ta fram kniven i bisatserna men det var inte det som det handlade om?... Jag ville ju i digitalform skriva ”jävla idiot”?...

Varför blir inte fler sura på recensenter i Sverige? Är det för mycket ankdamm, att alla känner varandra?

– Ja, Stockholm är en ankdamm eftersom den som stad ligger för sig själv och inte är i dialog med någon annan stor stad. Scenerna i Berlin och andra storstäder i Europa, de har alltid kapplöpning med varandra men här?... det är ett relativt litet inflöde, och det är ingen risk för fågelinfluensa i Stockholms kulturvärld direkt.

Jag går nästan aldrig på teater. Varför ska mina skattepengar gå hit?

– Men vi har rätt mycket saker vi betalar för men sällan använder. Som vägar till exempel.

Vägar använder de flesta.

– Ja okej, men om man tog bort anslagen, då blir det som i USA, ett u-land vad gäller teaterlivet jämfört med Sverige! Det är en demokratifråga i förlängningen. När Metropolitan i New York släpper sina biljetter kostar de runt 3000 kronor och bara en liten överklass kan då ta del av kulturlivet. Även om alla inte går på teater i Sverige så uppskattar nog de flesta att möjligheten finns, precis som möjligheten finns att gå gratis på museer.

Staffan Valdemar Holm

Belinda Olsson möter dem som har makt över våra liv och tankar. I dag, Staffan Valdemar Holm, chef på Dramaten.

Belinda Olsson