"Min blogg är det osnutna sladdbarnet han aldrig ville ha"

RELATIONER

Malin Wollin lämnar ogärna bloggbebisen på semestern

Först var det Joachim och jag. Vi älskade varandra så vansinnigt mycket.

Sedan kom dotter nummer ett och så dotter nummer två.

Sedan kom bloggen.

Min bloggbebis är snart ett år och jag älskar den vilkorslöst. Det spelar ingen som helst roll hur mycket skit och hat den öser över mig, jag älskar den likafullt. När allt är tyst och det är natt, då kryper jag tätt intill den och hör dess lätta brummande andetag.

Jag älskar verkligen min blogg.

Det gör emellertid inte Joachim. För honom är bloggen det osnutna sladdbarnet han aldrig ville ha. Som alltid är i vägen, som ständigt hänger vid han älskades trötta bröst. Aldrig finns det tid för fotmassage och hångel framför TV:n, bloggen går alltid före.

Så skulle vi på semester, den första sedan bloggen kom in i våra liv.

”Bloggen ska inte med” bestämde Joachim.

”Menar du att bloggen ska vara hemma ensam, i tre dagar, är du inte klok, bloggen kommer dö” vädjade jag.

Precis innan bilen mot campingen avgick smugglade jag ut datorn och smög in den under strandfilten i bagaget.

Så kom den med i alla fall, lortungen. Joachim låtsades som ingenting, men han visste.

Första natten i husvagnen blir orolig.

Jag drömmer verklighetstrogna drömmar om hur Joachim kastar in datorn i brinnande bål. Lägger den i syrabad. Häller kaffe med mjölk över tangentbordet.

”Men Joachim, min generationsroman!”

”Du hade skrivit en halv sida”

Veckans alla dagar sitter jag framför min dator. När andra går till jobbet för att skvallra med sina kollegor, dricka automatkaffe och ogilla chefen så sitter jag framför min dator. Den är min vän, min ventil, min slagpåse och mitt bollplank. Den är mitt allt.
Vi ska sitta sysslolösa hela semestern och titta varandra djupt i ögonen över svettig ost

När Joachims långa dag är slut kommer han hem och kräver att datorn ska stängas av.

”Jobbar du nu?” undrar han med hat i blick och händerna i sidorna. ”Eller googlar du dig själv?”

”Du har ingen respekt för mitt jobb, det har du aldrig haft”säger jag och stänger ner google.se.

I husvagnen förklarar campingpersonalen över telefon att bakom de höga björkarna fungerar inte bredbandet. Går förbi de stora björkarna, men bloggen är fortfarande hopplöst onåbar. Telia når helt enkelt inte en regning camping på Öland och det blir en tre dagar lång bloggdöd semester.

Om jag känner efter väldigt noga så kan jag nog eventuellt förstå hur Joachim känner. Att han har tio dagar helledigt på ett år och gärna vill klämma mig på lökarna lite när vi väl träffas. Att han blir frustrerad när det enda han ser är min nacke när jag sitter och online-rullar mig i alla underbara kommentarer.

Okej, nästa semester får datorn stanna hemma.

Men då ska heller inga deckare eller Illustrerad vetenskap med. Ska inte datorn med ska vi sitta sysslolösa hela semestern och titta varandra djupt i ögonen över svettig ost från kylväska och bregott med parande tvestjärtar i.

Blogg

Malin Wollin