Kurator: Prata ut om sorgen

RELATIONER

annars tar kroppen stryk

Att prata ut om sin sorg är nödvändigt för att komma vidare.

Det menar kuratorn Berit Rausch.

– Obearbetade sorger kan sätta sig i kroppen.

Hur lätt eller svårt det är att komma ur sorgen kan bero på flera saker: det sociala kontaktnätet, omgivningens reaktion och vanan att tackla svåra saker.

– Det underlättar att ha en familj och vänner som på ett kärleksfullt sätt tränger sig på. Den som har sorg orkar sällan be om hjälp själv. Det värsta är när omgivningen låtsas som ingenting hänt, säger Berit Rausch.

Obearbetad sorg gör ont

Hon blev själv änka vid 49 års ålder och håller sedan fyra år tillbaka i samtalsgrupper på Riksförbundet för änkor och änkemän i Stockholm. Att få tillfälle att gråta ut och prata igenom det som hänt är helt nödvändigt, betonar hon.

– Obearbetade sorger sätter sig i kroppen i slutändan.

Ju bättre relation man haft till sin partner desto större chans har man att ta sig igenom sorgen. Även sättet ens partner dog på har betydelse.

– Plötsliga dödsfall är svårare. Kvinnor som träffat sina män som tonåringar eller levt mer eller mindre i symbios med sina män kan också få det väldigt tufft.

Barn både förenklar och försvårar sorgearbetet. Om de får trösta mamma är det inte bra.

Skydda barnen till viss del

– Som förälder bör man försöka hålla undan den allra djupaste sorgen för sina barn, även om det är viktigt att kunna vara ledsen tillsammans med dem.

Många kvinnor lägger sin egen sorg åt sidan och ägnar sig helt åt barnen. Då kan det egna sorgearbetet försvåras.

– Samtidigt blir ju barnen något som är värt att leva för.

Är det svårare att bli änka som ung mamma?

– Det är individuellt. Unga änkor har många år kvar att leva och är kanske beredda att satsa mer. Samtidigt kan det kännas tyngre för dem eftersom det är ovanligt att bli änka i ung ålder. För äldre änkor är det svårare för att de har många fler minnen och band som ska lösas upp.

Nneka Amu