”Dataspelen styrde hela mitt liv”

RELATIONER

Ludde, 20: Så slutade jag spela

Ludde var 18 år när han bestämde sig för att lägga sitt Play Station på hyllan.

Då hade han spelat i elva år: betygen hade dalat och vännerna försvunnit.

-Jag hade missat att skaffa kompisar och förlorat mycket social kompetens på grund av min spelfixering, säger han.

Foto: KALLE ASSBRING
Ludde Bowallius har insett att han är spelberoende. "Så jag har stuvat undan mitt Play Station och köpt en laptop som är gjord för arbete - inte avancerade spel."

Ironiskt nog började Luddes väg in i spelberoende med idrott. Inför varje fotbollsträning hade han och pappa Hanse en tradition att spela Tetris på datorn. Med tiden dog fotbollsintresset ut och kvar blev bara Tetris-spelandet.

-Ganska snart kom jag och kompisarna in på andra spel, säger Ludde Bowallius, 20.

-Men det var ändå inget problem, jag skötte skolan och vi spelade också bandy.

Men mot slutet av mellanstadiet flyttade vännerna.

-Det tog emot att leta nya kompisar, så istället vände jag mig in i spelandet. Äventyrsspel är som interaktiva böcker. De är fantastiskt roliga - men fullkomligt absorberande.

Försökte med förbud

Ludde blev bra på datorer och engelska, vilket märktes i betygen.

-Mina föräldrar var naturligtvis oroade över att jag inte umgicks med några jämnåriga. Men så länge jag skötte skolan försökte de att inte lägga sig i.

Då och då pratade de om att han behövde träffa kompisar, men han slog ifrån sig. De försökte också införa spelförbud i veckorna och gömma tv-spel. Ludde hittade dem alltid.

-En gång grävde jag fram ett spel mamma och pappa hade köpt till mig i julklapp. Jag packade upp klappen i förväg för att jag inte kunde hålla mig. Ändå förstod jag inte att jag var beroende. "Jag har väl rätt till mitt intresse", tänkte jag.

Kulmen nåddes under mitten av gymnasiet. Ludde körde mastodontpass framför datorn. Betygen dalade.

-Men det största problemet var isoleringen. Jag började uppleva den virtuella världen som mer intressant, medan mitt vanliga liv blev transportsträckor fram till timmarna framför tv:n eller datorn. Även när jag inte spelade tänkte jag mest på det spel jag för tillfället var inne i.

Läraren grep in

Till sist pratade en lärare med Ludde.

-Han sa att han tyckte att jag hade större potential, både i skolan och socialt. Det blev en tankeställare. Jag bestämde mig för att göra speluppehåll och satsa på skolan under en vecka.

Det funkade bra. Det blev också lättare att umgås med skolkamraterna när huvudet inte var fullt av spelstrategier.

- Min familj var ett stort stöd när jag väl bestämt mig. Utan den hade jag kanske inte fixat det. Dessutom märkte jag att ju mindre jag spelade, desto roligare blev mitt verkliga liv. Jag började motionera och tacka ja till fester. När jag insåg hur kul det var blev jag jättebitter. På grund av spelfixeringen har jag missat att skaffa kompisar.

Trots insikterna blev det flera återfall. Nu har det gått drygt ett år sedan Ludde fattade sitt beslut, ändå är det få dagar som varit helt spelfria.

- Jag har insett att jag är beroende, så jag har stuvat undan mitt Play Station och köpt en laptop som är gjord för arbete - inte avancerade spel. Jag vill leva i det riktiga livet, inte i den virtuella världen. I dag är jag inte lika bitter som för ett år sedan. Åren framför datorn har ändå gett en hel del nyttig kunskap, även om det också tog mycket.

Vill du sluta spela? Luddes råd:

När har mitt barn spelat nog? Här är 5 varningssignaler

Så mycket spelar din tonåring

Behöver ni minska på spelandet? Skriv ett spelkontrakt

Fick ditt barn ett tv- eller dataspel i jul? En populär julklapp som inte är helt ofarlig. En ny svensk undersökning visar att många ungdomar är fast i ett spelmissbruk. Aftonbladet ger dig experternas råd om hur du får ditt barn att spela smart - och lagom.

Terri Herrera Eriksson

ARTIKELN HANDLAR OM