Kvinnor som älskar brottslingar

”Det handlar om en känslomässig brist”

Källarpappan Joseph Fritzl har fått hundratals kärleksbrev.

Ökända brottslingar som Tony Olsson och Juha Vajlakkala har också fått massor med brev skickade till sig, av kvinnor.

Varför skriver en kvinna till erkänt farlig man i fängelse?

– Det är ett uttryck för en känslomässig brist, säger Jenny Palm, som skriver en bok om fenomenet.

Jenny Palm försöker hitta ett svar på varför vissa kvinnor går så långt som att ta kontakt med män i fängelse, män de inte ens har träffat. Hon är journalist och har gjort mängder av intervjuer med berörda kvinnor, interner, fängelsepersonal, präster och psykologer.

– Uppväxten är viktig. Det handlar nästan alltid om kvinnor som haft det tufft, som mår dåligt, säger Jenny Palm.

För en kvinna med en uppväxt där exempelvis missbruk eller våld har förekommit, kan det ibland finnas en känsla av att inte riktigt vara en egen individ. Det blir hon först när hon träffar någon och blir bekräftad. Bekräftelsen blir ännu större om man är tillsammans med någon som har synts i media.

Ett bankrån kan för dessa kvinnor vara ett uttryck för styrka och handlingskraft och därför något positivt, något manligt.

Delvis biologiskt

Psykologen Björn Lagerbäck menar att det till en viss del kan vara biologiskt.

– För de här kvinnorna förefaller männen vi pratar om som kraftfulla. Honan i djurriket söker sig till starka hanar som kan ta hand om dem.

Sedan kan detta vara biologiskt ineffektivt ur andra aspekter, som risken för att kvinnorna råkar ut för en våldsam man eller själva dras in i kriminalitet.

Media viktiga

Jenny Palm undersöker fall där kvinnor och brottslingar inte känt varandra tidigare, utan fått kontakt via brev eller kontaktannonser. Hon har sett ett visst samband mellan mediebevakningen och brevskickandet.

– Det är killar som figurerar i media som får brev. Det handlar ofta bara om en kort period, precis när fallet uppmärksammas. När de sedan sitter inne kanske de uttalar sig om någonting i media och då kan det komma nya brev. Media fungerar som ett slags skyltfönster.

Men hon säger också att brevskickandet minskat, jämfört med 1970-talet. Det tror hon beror på att det rådde en annan typ av kriminalpolitik då, där gärningsmannen sågs som ett offer för omständigheter, och att man kunde behandla bort kriminalitet. Detta färgade medias bild av brottslingarna och de romantiserades på ett annat sätt än i dag.

– Vi har till exempel Svartenbrandt. Han framställdes som någon slags Robin Hood fastän att han begått grova brott. Det kom bokstavligt talat säckvis med brev till vissa brottslingar på 70-talet, säger Jenny Palm.

Idag ropar man istället efter hårdare tag och mediebilden har förändrats. Brottslingarna är inte längre de ”coola hjältarna”.

Vill leda rätt

Det finns kvinnor som dras till kriminella, lite farliga män som begått brott som stöld, bedrägeri eller narkotikabrott. Sedan finns det kvinnor som skriver till mördare, pedofiler och våldtäktsmän. Jenny Palm skiljer på dessa.

– När man skriver till en mördare eller våldtäktsman, som Joseph Fritzl, då tror jag att det handlar mer om att man vill ta hand om mannen, omvända honom och leda in honom på ”den rätta vägen”.

Det kallas ibland för Florence Nightingale-syndromet. Ofta nämns det när personer förälskar sig i den de vårdar, exempelvis sjuksköterskor eller kriminalvårdare som blir kära i sina patienter respektive interner. Men det används ibland också som en beskrivning av någon som mot alla odds vill hjälpa och omvända en brottsling.

Även Björn Lagerbäck tror att någon slags önskan att ”ta hand om” ligger bakom.

– Det handlar om någon slags modersinstinkt, man vill omvända en kille. Det är precis som när det gäller misshandlade kvinnor. Då framgår det ofta att de tror sig se den där lilla sårade pojken längst inne och vill rädda honom.

Ellinor Skagegård