Behöver man komma ut som gay? Två profiler tycker för och emot.

EMOT ”Jag kom ut och blev idiotförklarad”

Av: Maja-Stina Skarstedt

Publicerad:

Camilla Näslund är föreläsare och grundare av Differentgood Foundation.

Camilla Näslund
Foto: Gustav Mårtensson
Camilla Näslund

”Du ska inte behöva komma ut. Det säger ganska mycket om hur inskränkta vi människor är, att vi inte kan leva sida vid sida utan att definiera vad vi är. Jag kom ut första gången när jag var 16 – den mest tragiska och olyckliga stund i hela mitt liv. Jag blev mer eller mindre idiotförklarad, att jag var sjuk. Jag klev in i heteronormen ordentligt och det dröjde 20 år innan jag kom ut igen, för åtta år sedan. De reaktioner jag fick när jag var 16 fick jag även när jag var 36, trots att jag då bodde i en större stad som Umeå.

Nu bor vi mest i Stockholm och här känner jag enorm sinnesro. I Umeå har jag varit med om många olika incidenter, som borde ha polisanmälts. Jag förstår att folk är rädda för att komma ut i Norrland.

Jag skulle vilja att hela heteronormen börjar fundera på om de själva var i samma situation, att de själva hela tiden måste tänka på vad de gör offentligt. Det är fruktansvärt jobbigt att göra det jämt, i rädsla för att något hemskt ska hända. Den rädslan önskar jag att jag slapp. Och att mina barn slapp.”

Fotnot: Läs mer om Camilla på camillanaslund.tumblr.com och twitter.com/camilla_naslund

FÖR ”Att komma ut är att bejaka sig själv”

Andreas Drakenberg har drivit en av Sveriges mest lästa gaybloggar, ”Daskadasenibordet”:

Andreas Drakenberg

”Sett från individens perspektiv är det bra att komma ut. Det är lite som att man har bejakat sig själv, och därmed även livet. Jag tror att det är en fördel att komma ut så tidigt som möjligt – ju tidigare man kommer in i matchen, desto mer speltid får man och ju större blir ens målchanser. Kommer man ut sent, hamnar man lätt i ofas med livet. Jag kom ut när jag var 19, och fick då kompensera för allt mina heterosexuella polare lärt sig på högstadiediscon och i baksäten på bilar. Innan jag kom ut föreställde jag mig ofta ett liv i ensamhet efter att jag berättat. Men med facit i hand har det aldrig varit något problem.

Men det är inte svart eller vitt. Största nackdelen med att komma ut, är att hela fenomenet bygger på heteronormen, och att vi söker acceptans från heterosexuella. Vilket vi inte behöver. Att bara vara utan att förklara är därför bättre, men jag inser också att det är ett kraftfullt verktyg att komma ut – för att i framtiden få ett samhälle där sexualitet är irrelevant.”

Publicerad: