"Hur börjar man om i en relation?"

RELATIONER

Läs senaste chatten med relationsexpert Eva Rusz

Eva Rusz säger: Hej nu finns jag på plats igen!

Moderator säger: Då sätter vi igång med dagens frågor! Kom ihåg att hålla era frågor korta så de får plats.

Anna säger: Hej. Jag träffade en kille som verkligen var wow. Vi hade jättekul och samma intressen, och jag har aldrig blivit kär så fort. Men saker och ting gick för fort så han blev rädd och hans känslor dog ut. Problemet är att jag inte slutar hoppas trots han har sagt nej. Och jag klänger mig fast och skriver massor för att få honom att ändra sig. Och det är inte första gången jag beter mig så, hur ska jag kunna bara gå vidare kanske ha kvar honom som vän? I stället för att kasta ut honom ur mitt liv?

Eva Rusz säger: Ni verkar båda två ha samma mönster, att snabbt aktivera starka känslor och tro att allting är "klappat och klart", du tror att det är ni och han verkar just nu störtsäker på att det just nu aldrig kan bli ni! Han har ju dragit sig tillbaka, så det du kan göra är att skriva till honom/ringa och ställa frågor kring hans snabba avslut. Fråga vad som skrämde honom, och hur han tänkte då han först visade dig så mycket känslor? Sen bör du ta en lugn paus, och fundera på om din tanke att vara "vän" med honom inte kan leda dig till att fortfarande vilja ha honom även som pojkvän? Ibland blir en sån strategi en kompensation för det du inte fick. Försök, allmänt sett, att ta det lite lugnare nästa gång du dejtar/blir förälskad i en kille. Känn dem på pulsen och undersök deras intentioner mer, våga ställa frågor om deras känslor och förväntningar om en eventuell relation med dig! Det kommer nog att ordna sig för dig om du börjar med att dra ner på takten, även i ditt brevskrivande till honom. Han behöver ju få en chans att tänka och känna efter, eller hur?

X säger: Finns det någon statistik på om en man kan bli "normal" igen om han får hjälp med sin aggression och alkoholkonsumtion, så att ett förhållande kan fungera igen efter att mannen i fråga blivit åtalad för grov kvinnofridskränkning/misshandel? Eller är det bara att glömma? (Vilket man ju förnuftsmässigt borde, men inte kan).

Eva Rusz säger: Jag har tyvärr ingen sån statistik, men utifrån min erfarenhet är prognosen inte så god, dessvärre. Givetvis kan alla förändras men då behövs som regel mycket, hårt och långvarigt terapeutiskt arbete med en god insikt hos vederbörande, där skuldkänslor och någon form av insikt utgör basen.

Mia säger: Jag är 18 år och har varit tillsammans med min pojkvän (20 år) i två år. Nu har jag börjat fundera på allt jag missar genom att binda mig så tidigt. Festande och tillfälliga killar verkar mer och mer lockande. Känslorna (och sexlusten) för min pojkvän verkar dessutom svalare än de har varit tidigare. Vad ska jag göra?

Eva Rusz säger: Du får väl eventuellt göra slut, och pröva dina vingar. Men dina känslor för din pojkvän kan ju också ha svalnat just därför att du går och tänker på allt annat du anser dig ha missat? Gräset är inte alltid grönare på andra sidan. Ta en diskussion med honom om vilka fler behov du har, som att gå ut med din vänner, och lyssna på hans inställning till det. I en relation behöver man ge varandra frihet under ansvar, du kanske skall börja med det innan du fattar fler beslut? Fundera också på vad som verkligen har fungerat och som fungerar nu? Man kan alltid påverka relationskvalitén till en del, om man har motivationen för det! Fundera!

marcus säger: Hej Eva. Jag och min tjej har varit tillsammans 1,5 år nu men på senare tid har jag börjat tveka på oss, delvis beroende på att jag haft en nere-period. Men hur vet jag vad som är rätt, hur lång tid kan man tveka och ändå få det att fixa sig tillslut?

Eva Rusz säger: Det finns inga givna regler för det, man kan ha en kris under en vecka eller flera månader och sen kan man ordna upp det hela. Det viktiga är att du och ni tillsammans kommunicerar om vad ni vill, vad ni/du behöver av den andre osv. Dialog är den enda vägen till en klarhet och eventuell förändring!

a säger: Hur "börjar man om" i en relation? Har haft det jobbigt med en tid och vet att det behövs en förändring. Båda två har mått dåligt. Hur börjar man om? Hur mycket kan man kräva av varandra?

Eva Rusz säger: En omstart tar tid och tålamod. Man behöver var för sig fundera över vad man önskar av den andre. Dessutom behöver man vara villig att lyssna på, och resonera med, den andre om dennes behov. En omstart kan också innebära att man reser bort några dagar, flyttar, börjar ta tag i olika gemensamma projekt där man kan mötas och kanske både ha kul och givande tillsammans. Öva upp lyhördheten om den andre. Tala också om vad ni inte accepterar att den andre gör, alltså såna beteenden som kan ha dragit ner er båda/relationen. Omstart innebär nya infallsvinklar och lösningar på de gamla problemen! Lycka till, ta det bara lugnt och ha tålamod så ska ni se att det kommer att fungera bättre!

sara säger: Hej! Har separeterat från min kille.. Trodde det var mitt livs kärlek men det kände tydligen inte han.. Jag mår så dåligt.. Hur skall jag göra för att må bra igen? Är 33 år.. Självförtroendet är på botten! Hjälp.

Eva Rusz säger: Ja det är svårt att skiljas och måste få ta en viss tid till att sörja och bearbeta. Skriv av dig, hela er relationshistoria, reflektera över vad du var nöjd med och kanske inte var så nöjd med? Fundera över vad som gjorde att det inte gick så bra som du hoppats? Ta långa dagliga promenader på 1-2 timmar och ta med dig ett block i fickan där du kan skriva av dig dina tankar och din ledsenhet. Det brukar släppa efter ett tag. Ring upp dina vänner och be dem om stöd, försök att aktivera dig med olika aktiviteter. Ett självförtroende som är dåligt innebär inte att du är dålig! I denna specifika situation så känner du dig låg, men då du förhoppningsvis har bearbetat den så kommer du att tänka och känna dig bätttre, tror jag! Kämpa på och försök påminna dig om vilka egenskaper du har som är bra och värdefulla för dig, dina vänner, dina arbetskamrater och eventuellet en ny pojkvän! Tänk på dem dagligen!

Ella säger: Hej Eva, jag och min pojkvän har varit tillsammans till och från i fyra år, och under dom här åren har jag betett mig aggressivt och självdestruktivt mot honom. Jag har fått hjälp med detta och mår bättre för varje dag, men resultatet har blivit att pojkvännen är mer distansierad och inte satsar fullt ut på relationen. Jag försöker ha tålamod med att vänta tills han börja inse att jag mår bättre, men det tar lång tid. Hur ska jag göra? Ska jag vänta och hur länge i så fall? Finns det något som kan snabba på "tilliten"?

Eva Rusz säger: Hej, vad bra att du har jobbat med dig själv! Det är nog bara tiden som får avgöra hur hans tillit kommer tillbaka. Be honom också att en gång i veckan sammanfatta för dig och sig själv vilka positiva förändringar han har noterat, och försök att fira dem med allt ifrån en kopp kaffe till att se varandra i ögonen och tala om vad ni tycker om hos varandra (då det ju numera funkar bättre än förr). Förstärkning kallas den metoden, ni förstärker genom samtal det som verkligen fungerar.

Daniel säger: Hej, är en kille på 27 år som började dejta en tjej i början av juni och nu är det så att hon har blivit med barn. Just nu är det många känslor och mycket fram och tillbaka i förhållandet och när jag väl frågar så känns det som om hon är väldigt osäker och sluter sig. Hur ska jag gå till väga för att nå fram och verkligen vissa att jag bryr mig?

Eva Rusz säger: Oj, ja det är en svår situation då man blir gravida så pass snabbt! Vad vill du själv? En kvinna påverkas av mannens attityd, och hennes egen osäkerhet ökar om/då hon inte vet vem du är, vad du vill, hur du kan stötta henne oavsett vilket beslutet blir, att behålla barnet eller ej. Försök vara nära henne, så mycket som möjligt, berätta att du frågat mig. Tala om framtiden ur olika perspektiv, och kanske ta kontakt med en kurator på en MVC, de brukar vara väldigt bra på att hjälpa par i er situation! Jag hoppas ni får hjälp att lösa detta!

Moderator säger: Nu är tiden tyvärr snart ute, dags för dagens sista fråga.

Thomas säger: Jag undrar hur man gör för att träffa någon på t.ex. krogen för en tillfällig förbindelse. Jag får ofta komplimanger för mitt utseende och att jag är trevlig men saknar, trots en hel del erfarenhet, nästan helt självförtroende när det gäller att "ragga". Är det bara att gå fram till den man har spanat in, eller?

Eva Rusz säger: Hej, ja det tycker jag du/man kan göra! Gå fram och säg "ursäkta mig, men nu har jag stått här en stund och tittat på dig, du verkar för mig vara en spännande kvinna och jag undrar om det är okej att jag får stå här och samtala med dig en stund?" Liknande repliker kan du skriva ner/hitta på själv och öva på. Om man är artig så brukar de allra flesta tycka det är spännande att någon vågar komma fram och fråga! Stå på dig! Övning ger färdighet!

Moderator säger: Chatten är tyvärr slut för idag, stort tack till dig Eva, och tack till alla er som ställt frågor!

Eva Rusz säger: Stort tack till alla com chattat idag! Vi hörs nästa vecka igen! Kramar Eva.