"Ser osynliga människor"

RELATIONER

Nanny Anne-Lie svarar på läsarnas frågor

Foto: Skriv till mig!Nanny Anne-Lie Arrefelt svarar på dina frågor om barn och barnuppfostran. Mejla [email protected], eller skriv till Aftonbladet Söndag, 105 18 Stockholm, märk med ”Fråga Nanny”.

Hur slipper vi kisset?

Vi har en dotter på snart fyra år. Hon har varit torr dagtid i ett år men har haft blöja på natten. I våras bestämde hon sig för att sluta använda blöja när hon sover. Det går lite i vågor hur ofta hon kissar i sängen nattetid, vissa perioder har fungerat bra och hon har varit torr flera nätter i rad. Jag undrar om det finns några knep att ta till för att få henne helt torr på natten. Vi väntar vårt tredje barn och det skulle vara skönt att slippa tvätta sängkläder så ofta sen när lillen är född.

Stina

Nanny Anne-Lie: Den Bästa hjälpen är att bära upp henne cirka två timmar efter att hon har somnat och sätta henne på ­toaletten. Låt lampan vara släckt – hon ska helst inte vakna till helt, utan bara kissa en sista gång för kvällen. Trots att det kanske inte kom något när hon skulle lägga sig, kan det komma massor nu. Detta kommer ni kanske att få fortsätta med tills hon faktiskt slutar kissa vid den tiden. Då har troligen kroppens inställning mognat. Det är inte heller så arbetsamt då ni själva inte hunnit bli för trötta.

Hur får vi vår son att prata tystare?

Min 3,5 åriga son skriker eller pratar väldigt högt. Vi försöker prata tyst för att få honom att lära sig att sänka ”volymen”, men det hjälper inte. Vad ska vi göra? Jenny


Nanny Anne-Lie: Vissa barn (och vuxna) har hög volym. Men ni skulle kunna kontrollera hans hörsel. Ibland kan upprepade öroninflammationer skapa problem. Vatten i örat kan stanna kvar länge efter en inflammation, prata med BVC. För övrigt tycker jag att ni ska fortsätta som ni gör; tala tyst och lugnt till honom. Det är också viktigt att ge honom tid att prata klart så att han inte behöver skrika för att bli hörd. Har ni inte tid att lyssna, be honom vänta och återkom inom några minuter, allt för att skapa en god samtalsmiljö. Se också till att samtalet förs när ni befinner er nära varandra. Ibland kan en hög ljudnivå på förskolan skapa högljudda barn.

Hon ser osynliga människor när hon ska sova

Vår dotter beter sig konstigt. Hon är snart tio år och är som de flesta barn i den här åldern, börjar bli lite kaxig och frågvis. Men det tycker vi att vi kan tackla. Det stora problemet är att så fort det är dags att gå och lägga sig så börjar hon gnälla över att det känns som om någon står och tittar på henne och att hon ser saker. Det känns olustigt. Är det vanligt med livlig fantasi i denna ålder? Vi vet inte vad vi ska göra. Det enda som hjälper är att hon får somna i vår säng men det känns inte heller bra. Vi har provat med att ha lampan tänd, med radio och ljudböcker men inget hjälper. Innan detta började sov hon bra. Allt är bra både i skolan och hemma. Ska man inte göra så stor affär av det här? Eller ska vi tvinga henne tillbaka till sin säng fast det är svårt när hon gråter?

Maria

Nanny Anne-Lie: Om det fungerar bra med att hon somnar i er säng för att sedan gå över till sin egen när ni går och lägger er, så fortsätt så ett tag. Fantasier och oro inför till exempel döden är vanligt i hennes ålder. Fråga om hon vill förändra något i sitt rum. Kanske tycker hon att något hörn är ”otäckt”, då kan ni bygga bort det. Kanske har hon syskon som hon kan dela rum med, eller ett husdjur. Om hon får ett djur som för lugnande prassel/tuggljud kan det flytta fokus från hennes oro. Om hon är allergisk går exempelvis sköldpaddor bra. Barn kan under dagarna hantera information, men släpper efter för informationen inför läggdags. Det kan skapa en spiral av oro. Det är viktigt att hon känner sig trygg och bekväm i sitt rum.

Hur ska vi berätta för barnen om separationen?

Jag och min sambo sedan 18 år ska separera. Det är mitt beslut och han har sagt att jag får berätta för våra två barn på 6 och 9 år. Nu undrar jag när jag ska berätta? Det har inte ordnat sig med boende för mig ännu men när det gör det vill jag såklart bo nära där vi bor nu så att barnen har nära mellan oss föräldrar och kompisar.

Undrande

Nanny Anne-Lie: Eftersom din sambo väljer att se det som om du lämnar, vill jag råda till professionell hjälp – familjerådgivning via kommunen eller privat – för att ni ska mötas på en gemensam nivå kring barnen. Det är inte den ena partens ansvar att berätta för gemensamma barn om framtiden. Ju tryggare ni är i era beslut desto mer trygghet kan ni förmedla till barnen. När det sedan blir delat boende, inför gärna nya fördelar för barnen, kanske nya aktiviteter eller husdjur. Tala om framtiden i positiva termer, undvik att dra in barnen i oro kring ekonomi och arbetstider. Se det som om ni kommer att vara 100 procent mamma/pappa även när ni separerat. Att barnen alltid är era gemensamma.

Sonen vill inte äta hemma hos oss

Vi har min sambos barn varannan vecka. Ena pojken är fem år och varje gång han kommer till oss vill han spy eller får ont i magen. Det är extremt första dagen men sedan trappas det ner. Han har svårt med nästan all mat. Sist blev jag arg för nu tycker han inte om korv, trots att han ätit det innan. Jag är strikt med maten. Om man inte äter upp får man inte glass sedan. Han har sagt att han inte behöver äta upp maten hos sin mamma om han inte vill. Detta är frustrerande. Och han gnäller konstant. Det är för kallt, han har ont i magen med mera. Antingen har han känslig mage eller så är det psykiskt. Förstorar jag upp det här eller ska jag tvinga min sambo att prata med mamman?

Tack för svar

Nanny Anne-Lie: Ni ska ta pojkens symtom på allvar. Han ska inte behöva må så dåligt inför dessa byten.

Kanske krävs kortare tid mellan bytena eller så behöver boendefördelningen göras annorlunda. Man får försöka att prova sig fram och ha pojken i fokus. Hans föräldrar bör nog ta kontakt med exempelvis BUP för att få vägledning. Får situationen fortsätta utan att barnet känner sig sedd så kan symtomen sluta på grund av att han upplever att ingen ändå tar honom på allvar. Då kan man kan tro att det blivit bättre men egentligen har barnet bara givit upp. Gå till botten med hur han mår och var lyhörda för hans signaler. I vissa fall kan barn reagera på vuxnas separationsångest. Det gäller också att alla vuxna är överens och trygga i barnets boendesituation.

ARTIKELN HANDLAR OM