"Ingen såg oss barn"

RELATIONER

Jörgen och Viktorias mamma knarkade och slog dem – nu berättar de allt i boken ”Otryggare kan ingen vara”

Jörgen och Viktoria Fredholms uppväxt kantades av missbruk, våld och svält. Nu berättar de sin historia i boken ”Otryggare kan ingen vara”.

- Vi vill visa utsatta barn att de inte är ensamma, säger de.

Foto: LYCKLIGA IDAG Jörgen och Viktoria lever idag värordnade liv, men deras traumatiska uppväxt har påverkat dem på många sätt.

Jörgen, Viktoria och deras lillebror växte upp med en ung mamma som var oförmögen att ta hand om sig själv och som drogs till farliga män. Så länge de kan minnas har det varit stökigt hemma på alla upptänkliga sätt. Det fanns ingen mat hemma, missbrukare hade fest i lägenheten och både mamma och hennes pojkvänner avreagerade sig ofta på barnen, både fysisk och verbalt. När de tittar tillbaka på sin barndom minns de att utsattheten och nyckfullheten var det värsta.

- Det jobbiga är att när man lever i en situation som vår är man inte bara utsatt hemma, säger Viktoria, 30. Man är också så pass avvikande att man blir retad i skolan och har svårt att hitta en trygg plats utanför hemmet. På så sätt är barn till missbrukare utsatta tusen gånger om. Vad jag minns fanns det få platser där vi kunde andas ut.

Inga åtgärder från skolan

Alla i syskonskaran hade sina egna problem att tampas med. Redan som liten måste Viktoria ta vuxenansvar i hemmet medan modern kunde vara försvunnen i flera dagar i sträck. Jörgen, som har en cp-skada, utsattes för svår mobbing medan den yngste brodern var stökig i skolan. I efterhand är det slående att inga riktiga åtgärder vidtogs för att underlätta barnens tillvaro, trots alla polisingripanden i hemmet på grund av bråk, krismöten med lärare, kontakter på BUP, utredningar av sociala myndigheter och till och med en misshandelsrättegång mot en av mammans missbrukande pojkvänner.

- Ingen såg egentligen oss barn, säger Jörgen, 28.

Levde med en mördare

Under en period bodde modern ihop med en man som tidigare dömts för mord på sin hustru och två barn utan att någon reagerade – utom att barnen blev retade i skolan för att de bodde med en mördare. Ändå säger sig varken Jörgen eller Viktoria vara bittra.

- Det hjälper inte mig om någon socialchef ber mig om ursäkt. Vi har inte gett ut boken för att smutskasta någon, varken vår mamma eller myndigheter, säger Jörgen.

Idén till boken ”Otryggare kan ingen vara” kom för ett och halvt år sen när syskonen pratade om sin tuffa barndom. De mejlade Liza Marklund, och brevet hamnade på hennes agentur. Bara ett par dagar senare var projektet igång i samarbete med författarna Bengt-Åke och Agneta Cras.

- Tanken med boken är att stärka andra i samma situation och skapa en nyanserad debatt om hur man kan hjälpa utsatta barn, säger Jörgen. Vi skulle exempelvis vilja se en lagstiftning som stärker barnets roll.

”Vi skulle haft hjälp”

I boken förekommer hela familjen under fingerade namn. Men nu har syskonen valt att gå ut med sin rätta identitet.

- Vi insåg att vi inte har något att skämmas över, säger Viktoria.

Vad önskar ni att man hade gjort för er?

- För det första: att folk hade vågat lägga sig i och fråga mer, säger Viktoria. Vår mamma hade behövt tidiga stödinsatser för att klara av vardagen. Vi barn skulle ha behövt hjälp med att bearbeta alla trauman, vi borde ha fått fungerande kontaktfamiljer eller kanske till och med placering i familjehem. Soc kunde ha kommit på oanmälda besök för att se hur det egentligen stod till i vår familj.

Bröt kontakten med mamman

Idag lever båda välordnade liv. Jörgen är gift tvåbarnsfar och är färdig socionom om ett halvår. Viktoria har pojkvän och ska snart avsluta sina studier – även hon ska bli socionom.

- Vår barndom har påverkat oss på många sätt, säger Jörgen. Bland annat har vi båda ett starkt engagemang för utsatta människor.

- Samtidigt har resan hit inte varit enkel, inflikar Viktoria. Jag har lidit av depressioner och vi har båda brottats mycket med vår självbild.

De senaste åren har kantats av flera tragedier. Jörgens pappa har gått bort efter många år av missbruk och för två år sen avled syskonens lillbror i en bilolycka. Han blev tidigt kriminell och narkoman.

- Det är så fruktansvärt sorgligt, säger Jörgen. Med tidiga insatser hade kanske vår bror levt idag.

- Jag är besviken över att precis alla bara såg honom som en jobbig skitunge och aldrig insåg hur han mådde, säger Viktoria. Min och Jörgens räddning var att vi hittade utomstående vuxna att ty oss till. Vår lillebror hittade inte de resurserna på egen hand.

I samband med broderns död bröt Jörgen kontakten med sin mamma.

- Jag litar inte på henne och vill inte utsätta mina barn för hennes nyckfullhet.

Viktoria har å andra sidan nästan daglig kontakt med modern, som idag är drogfri.

- Tiderna förändras och relationer förändras också, säger hon. Min mamma är ingen bra förälder, men målet med hennes liv var aldrig att göra vår barndom till ett helvete. Hon har gjort vad hon kunnat med de knappa förutsättningar hon hade.

Fakta – missbruket i Sverige

Omkring 400 000 svenskar lider av ett alkoholberoende.

Omkring 200 000* barn i Sverige växer upp i familjer med missbruk.

Den ökade alkoholkonsumtionen i Sverige ger också anledning att tro att antalet barn som växer upp i familjer med missbruk är fler än 200 000.

*Siffran är troligen högre i verkligheten, eftersom mörkertalet är stort och alkoholproblem oftast hålls hemligt.

Källa: Socialstyrelsen

ARTIKELN HANDLAR OM