”Jag trodde spriten skulle befria mig”

RELATIONER

Jenny, 24, gick från bråkstake till bibelläsande helnykterist

Foto: Joakim Nordström
Ångesten över att ha supit bort hela sin uppväxt höll på att knäcka Jenny. Tack vare en ny pojkvän och mötet med den kristna tron, fick hon ny livsglädje och kraft att ta itu med sitt liv.

Från att vara tjejen som drack, svor och skolkade sig igenom ­tonåren – till en bibelläsande helnykterist som känner ren lycka.

När Jenny Ölund blev frälst förändrades hennes liv.

Foto: Joakim Nordström
I dag pluggar Jenny på folkhögskola för att läsa upp sina gymnasiebetyg.

”Många har fördomar mot kristna. Jag vet, för jag var likadan själv i tonåren, jag tyckte att troende kunde vara rätt konstiga. Mina föräldrar är inte alls kristna och den enda kontakten jag hade med kyrkan som liten var genom kyrkans barntimmar. Där sjöng vi och lekte och jag kommer ihåg att jag kände mig lycklig när jag var där. Mer kristen än så var inte min uppväxt.

I själva verket söp jag bort mina tonår tillsammans med andra ungdomar. Vi började festa redan som fjortonåringar och drack hembränt flera kvällar i veckan. Vi blev jätteberusade, svor, var stökiga och tog ingenting på allvar. Jag levde bara för dagen och brydde mig inte det minsta om skolan. Ena timmen kunde jag sitta hemma i föräldrahemmet i Piteå, medan jag nästa timme var borta i någon grannkommun, många mil bort. Utan riktig anledning.

Någonstans inom mig kände jag att det här sättet att leva inte var det rätta. Men alla andra i min ålder verkade leva så, så jag trodde att det var så livet skulle vara. Därför försökte jag göra allt för att de negativa känslorna inte skulle ta över mitt liv.

Men så kom en dag när jag inte kunde stå emot ångesten längre. Det skedde för fyra år sedan, i samband med att jag blev tillsammans med min pojkvän Johannes. Jag började reflektera över mitt liv och kom till insikt om hur destruktivt jag hade levt och hur lite jag hade förstått, egentligen.

Med fasa insåg jag hur illa jag hade behandlat människor i min omgivning. Jag hade bland annat sagt väldigt elaka saker till mina föräldrar och vänner. Nu förstod jag att ett sådant beteende inte löste någonting. Och jag kunde inte fortsätta att supa varje helg och tro att spriten skulle befria mig från mina problem.

Jag blev totalt förändrad. Nästan som förlamad. Det gick inte att kliva ur sängen på morgnarna. Jag var så ledsen över hur jag hade levt att jag kunde ställa mig upp och bara skrika. Jag slutade umgås med flertalet av mina vänner och var mest hemma med Johannes. Det var väldigt ensamt.

När jag var som mest ledsen började jag tänka tillbaka på kyrkans barntimmar och den positiva känslan som jag brukade få när jag var där. Minnet fick mig att fundera på Gud.

Under den här tiden lärde jag också känna Johannes föräldrar, som var kristna. Jag tyckte mycket om dem och de var inte alls tokiga, som jag tidigare hade föreställt mig frälsta människor. Mina fördomar försvann och med tiden blev jag allt mer nyfiken på kristendomen.

En dag när min pojkvän kom hem till vår lägenhet var han totalt förändrad. Kroppsligen var han naturligtvis samma kille som tidigare, men han strålade av positiv energi och det var en helt ny känsla över honom. Han hade blivit frälst.

Jag fick mig en rejäl tankeställare och blev jättenyfiken på Gud. Jag ville ju också må så där bra som Johannes och tänkte att jag måste göra allt för att uppnå hans tillstånd. Samtidigt trodde jag aldrig att Gud skulle förlåta mig för saker som jag hade sagt, eller för hur jag hade druckit och svurit. Men så funderade jag över Johannes tidigare liv och insåg att han hade levt på samma sätt som jag. Nu verkade han så ren. Som om han hade levt det lugnaste liv i världen. Om han kunde bli förlåten kunde väl jag också, tänkte jag och åkte till ett möte i Filadelfiakyrkan.

Det var då, tidigt i våras, som mitt liv skulle förändras totalt – på rekordtid. Under det där mötet hände det någonting med mig. Det låter kanske konstigt, men från det att tillställningen var över, till det att jag kom hem till Johannes föräldrar efteråt för att fika, blev jag frälst.

Det var en märklig upplevelse. Under ett par timmars tid kändes allt successivt lättare och bördan från mina axlar försvann. Väl hemma hos mina svärföräldrar mådde jag sjukligt bra, hela jag fylldes av ren lycka! Det var som om jag var ett litet barn utan bekymmer igen. Det var så ofattbart att jag började skratta – och gråta, om vartannat. Jag hade bett om att få syndernas förlåtelse. Nu fick jag en känsla av att Gud faktiskt hade förlåtit mig för allt dumt.

För en tid sedan slutade jag dricka alkohol helt. Inte för att jag tycker att det är fel att ta ett glas vin till maten eller så. Det är det överdrivna drickandet jag är emot, som gör att man tappar omdömet och säger fel saker. Men för mig personligen känns det helt enkelt inte bra att dricka längre.

Hela mitt liv har jag sökt något: En ny pojkvän, nya resmål, vänner, men inte nu. Nu har jag fått ro. Till exempel vaknar jag inte längre på morgonen och känner att allt är jobbigt, nu kliver jag ur sängen med glädje och funderar inte så mycket.

Livet flyter på så mycket bättre än tidigare också. Senaste åren har jag sökt in till olika skolor för att läsa upp mina betyg, men aldrig blivit antagen. Men nu, nu tar jag mig plötsligt in på allt: Jag har kommit in på en folkhögskola till hösten och jag har fått en praktikplats på ett företag fram till dess, som dessutom låter mig ta körlektioner på arbetstid.

Vissa frågar mig om jag är rädd att det här härliga tillståndet ska försvinna, men det tror jag inte att det gör. Jag är övertygad om att det är så här det är. Alltså, jag har blivit frälst och det kommer jag att vara resten av mitt liv. Ingenting annat skulle ha kunnat få mig att må så här bra på bara ett par timmar.

Det enda som känns jobbigt just nu är att min familj inte vill förstå. Mina föräldrar lyssnar knappt när jag försöker berätta för dem vad jag har varit med om. Fast det betyder inte att jag skulle ta avstånd från dem eller så, familjen är ju alltid familjen.

Vad gäller vänner, har jag bara ett fåtal kvar från tonåren. Jag försöker förklara för dem, och de är faktiskt lite nyfikna.

I stort känns det lättare att umgås med andra kristna, som kan berätta om sina upplevelser och som jag kan dela mina egna erfarenheter med. De har ­sådan värme. Det finns liksom ingen elakhet eller avundsjuka hos dem.”

Frälsning sägs ge ett evigt liv

Frälsning är ett begrepp som existerar i många religioner, med olika teorier om hur det går till. Enligt kristendomen innebär frälsningen att man räddas från synd, lidande och död och att man får ett evigt liv i samklang med Gud.

Frälsningen är förknippad med Jesus och hans liv, död och uppståndelse, som ses som en manifestation av den slutgiltiga räddningen och segern över ondskans makt. Genom att bli döpt och att tro på Jesus, får den kristne del i den här befrielsen. Olika kristna traditioner betonar också goda gärningar som medel att ta emot frälsningen.

Upplevelserna av att bli frälst varierar väldigt från person till person. Vissa får omvälvande känslor, andra känner mindre. För somliga tar det lång tid att bli frälsta, andra säger sig genomgå korta processer.

Källor: Nationalencyklopedin, Wikipedia, www.bibelsajten.nu

Minna Tunberger