”Plötsligt är bajs inte hysch-hysch längre”

RELATIONER

Henrik Johnsson skriver om pappalivet med Alvar, 7 månader

För sju månader sedan förändrades livet för programledaren Henrik Johnsson. Han fick sitt första barn tillsammans med tävlingsryttaren Malin Baryard. Här

berättar han om spyor, sånger – och Alvar.

Foto: Henrik och Alvar.

Alvar kör ett hårt och högljutt kvällspass i sin hoppmaskin som ackompanjeras av den strikt monotona syntslingan som går igång då han slår på en röd knapp. Min fru lyfter bestämt upp honom och går in i badrummet för att få på honom pyjamas och en ren blöja. Om trettio minuter sover han.

Alvar är på gott humör och gurglar glatt. Däremot tycker han inte om att byta kläder. Han tycker det är mycket roligare att vara naken.

Att kläder måste tas av för att man ska bli naken är ett samband han aldrig funderat över så han börjar gnälla i en meningslös protest. För att få pojken på gott humör stämmer hans mamma upp i sång.

Jag är väldigt glad över att min son Alvar, 7 månader, reagerar på musik. Då musik har varit ett genomgående tema i mitt liv så ligger lyckan i att min son och jag redan har ett gemensamt intresse.

Vi föräldrar tycker ju, aningen onanistiskt, att våra barn är duktiga och väljer rätt, då de påminner om oss. På samma sätt som vi gillar papegojor som pratar, hundar som skakar tass eller apor som kammar sina barn.

Vårt existensberättigande stärks när oskyldiga varelser påminner om oss. Vi gör andra till kvitton på att vi finns.

Vi har bestämt att inte sjunga i falsett, då detta kan skada barnets tonöra. Inte heller prata babyspråk, vare sig med honom eller varandra, då detta kan hämma talets utveckling. Man vill ju följa rekommendationerna i bebislitteraturen.

Eftersom han gillar musik som upprepas och inte förstår svenska så kör vi alltid samma låt fast med olika texter.

Melodin är ”Klappa händerna när du är riktigt glad” och texterna babyrealistiska, rapporterande skildringar av pågående handlingar.

Från badrummet hörs:

”Man får pinka på sin mamma om man vill, man får pinka på sin mamma om man vill ?”

Min första riktiga förändring som människa då jag blev förälder var att förhållandet till kiss, bajs och spyor totalt omvärderades – från äckligt hysch-hysch till ett naturligt inslag i vardagen.

Doften av spya på min skjortkrage symboliserar numera längtan.

Nu är det andra definitioner som gäller; hans fisar lockar till skratt vid matbordet, avföring är tecken på god hälsa och bevisligen får han sin mamma att brista ut i glädjesång av att kissa rakt ut i det fria. Handlingar som i vuxenvärlden är starkt förknippade med förnedring och sjukdom är i relationen föräldrar–barn alltså tecken på samhörighet.

Alvar lyckas hålla sig naken och är därför glad. Att det snart blir tvagning med oljedoppad våtservett ligger bortom överskådlig framtid. Så länge vuxna är starkare än barn så är det vuxna som bestämmer. Alvar känner till detta faktum, ändå gnäller han som en markering när hans mamma tvättar honom ren. Det blir dags för sång igen. Melodin är densamma:

”Skrubba picken när du är riktigt glad, skrubba picken när du är riktigt glad”. Alvar är inte riktigt med på noterna då han känner att kriget snart är förlorat, så sången blir lite längre och starkare den här gången.

”Du kan också skrubba andras som på denna jorden vandra. Skrubba picken när du är riktigt glad.”

Vi vet att barn lär sig prata genom att härma vuxna. Vi vet också att vi vuxna säger till barn att inte använda fula ord, då de väl lärt sig prata. I ren uppfostringsfrossa lovar jag mig själv aldrig sjunga den typen av improviserade sånger. Från och med nu ska jag hålla mig strikt till originaltexterna. Jag ska nu lyfta min papparoll till en högre, snäppet finare, nivå.

Pyjamasen är på då han sträcks över till mig. Han verkar förstå att denna dagen börjar ta slut för hans del så nu gäller det att bränna det sista krutet, ty någon morgondag existerar aldrig i hans värld. Vi hamnar på golvet. Jag är på rygg lyftande Alvar upp och ner. Han hoppar högt och jag börjar sjunga okontrollerat.

”Hoppa upp och ner på pappas pung är skoj, hoppa upp och ner på pappas pung är skoj.”

Sen får han välling och somnar. God natt. Tack för i dag. Det var en glädje att få vara din pappa i dag också. Vi har det bra tillsammans och kommer väl överens, så länge jag bestämmer. Sov nu.

Bor i Norrköping och Stockholm

Henrik Johnsson

ARTIKELN HANDLAR OM