”Själv växte jag upp på den tiden då allt var ofarligt”

RELATIONER

Drömmen om en BMW och längre bilbälten

Isak sitter i barnstolen med racing-klädsel. Fastspänd. Bakåtvänd. Avspänd.

Men då ska bilbältet över, slitas till max och sedan – nnnnngh – KLICK!

Snälla Volvo, ge mig en decimeter till, bara en decimeter bilbälte till?

?

Foto: Ronny Olovsson,39, är nyhetschef på Aftonbladet och pappa till Lovisa, 2,5 år och Isak, 5 månader. Han är aktuell med föräldraboken ”Värsta pappan!”

Jag vet att ni känner igen er.

Jag vet, för jag skrev i min pappablogg om mitt ursinniga raseri över det infantila i att tillverka familjebilar med så idiotiskt för korta bilbälten fram. En Volvo V70 är ju själva sinnebilden för familjebil. Likväl så finns detta problem även där.

Obegripligt.

Barnstolar är inte direkt nytt.

Inte direkt oviktigt.

Och Volvo har onekligen gjort en grej av att vara säkra, familjeanpassade?

Ändå står jag där, sliter, drar, trycker med hela min tyngd så att jag är rädd att Isaks ben ska få blodstockning och trilla av. Bältet spänner som stål över hans trinda lår som är bylsigt förpackade i overallen.

Isak skriker. Jag vet varken ut eller in.

Gör det ont?

Hinner vi till??

Borde jag gaffa-tejpa fast bilstolen istället? Vi hinner nog, men han får skrika.

Situationen upprepas, om och om igen.

Min sambo Kicki klarar det knappt. Hennes kamp mot bältet liknar krokodiljägaren Steve Irwins vilda brottningsmatcher med potenta krokodiler. Skillnaden är marginell.

Alltså, förklara varför.

Snälla.

Visst, gärna. Skulle älska att äga en BMW. Verkligen. Jag läser katalogerna som andra läser porr. Det känns nästan ibland som att jag köper andra magasin bara för att de har en BMW på sistasidan. I de 23 kommentarerna som mitt blogginlägg fick på bara några timmar så finns det många goda råd.

Ett återkommande är att jag ska köpa en tysk bil. BMW.

Visst, gärna. Skulle älska att äga en BMW. Verkligen. jag läser katalogerna som andra läser porr. Det känns nästan ibland som att jag köper andra magasin bara fför att de har en BMW på sistasidan.

Ah, skitsamma, de är för dyra.

För små.

För tyska.

Volvo V70 är i allt väsentligt en drömbil för en familje­far. Sjukt rymlig när man ska packa allt nytt bohag där bak. Praktisk.

Men någonstans måste någon ha glömt av sig, eller så sprack kalkylen och den där sista decimetern bilbälte fram i passagerarsätet försvann.

Så får jag då i bloggen veta att tyska bilar har låååååånga bilbälten fram. Fan, det måste bero på alla flottbröstade isterbukar till bratwursttuggande bierstube-madamer.

Eller inte.

I den pågående debatten om att alla barn måste sitta bakåtvända, tydligen har vi börjat slarva med detta och det har fått till följd att barnen sitter osäkrare i våra bilar, så känner jag en viss vanmakt. Hur jag än vänder på min käcka barnstol så är remmen för kort.

Kalla det ett i-landsproblem.

I många länder känner man inte alls igen sig i detta dravel.

Där hoppar barnen fortfarande runt i baksätet. Precis som jag själv gjorde som liten. Då, på den tiden, då när allt var ofarligt. Då, när pappa rökte Bellman Siesta i bilen där jag, lilla barnet, satt och försökte få luft. Då, när vi krockade med en jeep i Råneå som bogserades ut rakt i oss och jag, som låg upp och ner i baksätet helt bilstolslös, gjorde värsta volten.

Så lever många i dag, fortfarande. Där ute i den stora världen.

De har fan ingen aning alls.

Inte en susning.

De vet inte ens att bältet är för kort.

5 saker som gör sommaren lite roligare

ARTIKELN HANDLAR OM