Sören Olsson, författare, 40, med Ludvig, 13

1 av 2 | Foto: LivsKvalitet. "Min son Ludvig lär mig ständigt nya saker. Inte minst att ta tillvara nuets förtjusning", säger Sören, som fick vara ensam på bilden. Fotografen fick nämligen också lära sig något: Ludvig ställer inte upp på bild - om han inte själv vill.
RELATIONER

Sören Olsson, 40, är framgångsrik pappa till "Bert", "Sune" och "Håkan bråkan".

Men storfavoriten heter Ludvig och är 13 år.

- Ludvig lär mig ständigt nya saker, inte minst att njuta av nuet, säger barnboksförfattaren Sören Olsson.

Sören Olsson beskriver sin sons födelse som en parallellprocess. En del av honom sörjde, en annan var överlycklig för att Ludvig fanns.

- Ludvigs liv är alldeles perfekt som det är. Att tro att det är synd om honom säger mer om mig än om honom, säger barnboksförfattaren Sören Olsson, pappa till "Berts dagbok", "Sunes sommar" och den senaste julkalendern, "Håkan bråkan".

I dag är Ludvig en glad och utåtriktad 13-åring som till hösten ska början särskolans åttonde klass. Han pratar men kan vara svår att förstå. Ett tag använde han stödtecken, "men det är han inte så intresserad av längre".

Som andra tonåringar

Sören är mån om att betona sonens rätt att leva sitt eget liv.

- Det är viktigt att ge honom frihet. Ludvigs handikapp får inte bli vårt handikapp. Han måste få vara som vilken annan tonåring som helst. Han har samma behov av kompisar, brudar och rock"n"roll, säger Sören.

Men i ett avseende skiljer sig Ludvig från de flesta i hans ålder. Det krävs mer överseende med vad man kan förvänta sig att han förstår.

- Ludvigs tidsuppfattning är som små öar. I går kan vara för fyra veckor sedan, i morgon nästa år.

- Han tänker inte i gott och ont. Tittar han på film identifierar han sig med de onda, eftersom de har coolast vapen och ser häftigast ut, säger Sören.

Att det i vissa situationer gäller lite andra regler för Ludvig kan skapa viss avundsjuka hos hans två yngre systrar, Lova, 12, och Vide, 9. Men för det mesta fungerar det bra mellan de tre syskonen. De har en "typisk" syskonrelation, "ryker ihop ibland".

- Det jobbigaste för tjejerna är när de träffar jämnåriga som har väldigt lite kunskap om handikapp. Det gör jätteont i dem att höra andra barn kalla varandra för "mongo" och "cp". De upplever det som att de andra skrattar år Ludvig och vill skydda honom från tokigheter. Jag är glad att Lova och Vide har varandra, säger Sören.

Varje dag - ett mirakel

Barn med handikapp ses inte sällan som ett "problem" som måste lösas. Sören har inte mycket till övers för det elittänkande han tycker präglar samhället.

- Man ska vara snabbast, snyggast och bäst på allt. Där har Ludvig inte en chans. Jag skulle önska att människor i stället för att vara rädda för olikheter kunde närma sig dem med nyfikenhet. Olikheter kan vara en fantastisk gåva. Jag blir alldeles varm i hjärtat när Ludvig går på disko och dansar tätt ihop med särskoletjejerna. Där ryms så oerhört mycket kärlek och värme.

- När man lever med ett handikappat barn inser man att man inte kan ta livet för givet. Vi vet inte hur länge vi får ha Ludvig hos oss. I den tanken finns oerhört mycket smärta och en ödmjukhet inför livet.

- Varje dag är ett mirakel som vi kan välja vad vi vill göra med, säger Sören.

Läs också:

Nneka Amu

ARTIKELN HANDLAR OM