Mejla

Åsa Erlandson

”Kvinnor får tråkgörat precis som i hemmet”

RELATIONER

Åsa Erlandson: Småsakerna syns inte - förrän du inte gör dem

Kvinnor får tråkgörat på jobbet, visar ny rapport. De små, osynliga men slitiga och själsdödande trista uppgifterna som ingen vill ha.
Precis som i hemmet, då alltså.

En kvinna:
Förflyttar sig aldrig mellan två olika rum, utan att plocka med sig en kvarglömd strumpa på golvet, en förlupen legobit eller någons gamla kaffekopp.
Är oförmögen att kasta sig i soffan med en folköl, ”tar det sen”, när hon ser disken och tvätten torna upp sig.
Rensar ut urvuxna barnkläder, tänker vinteroverall redan i oktober (sedan är de slut), skickar med gympapåsar och bakar till föräldraträffar på skolan och håller koll på folks födelsedagar (och önskelistor och presenter som hon inte själv ska ge bort) och fixar och trixar med tusen andra småsaker som tillsammans skapar en väldigt stor sak. Ett mentalt heltidsgöra.

Innan ni nu i vild protest mejlar långa listor över allt män gör (bygger friggebod, byter däck på bilen, lagar lyxig helgmiddag – obs inte tråkig vardagsmiddag), så ska jag förklara en viktig skillnad: Småsakerna syns inte. Småsakerna är allt det där som ingen ser att du gör, förrän du inte gör dem. Småsakerna inbringar aldrig något ”tack!”. De är bara självklarheter som ska finnas på plats, precis som luften du andas. Det är därför de är så själsdödande.

En gång jobbade jag på en arbetsplats där svansföringen var skyhög och alla hade minst fyra års universitetsutbildning i bagaget. Alla, utom vår administratör. En kvinna som hade gått direkt från folkskolan till arbetslivet och som var smörjmedlet som fick allt att gå runt. Men till skillnad från oss andra fick hon aldrig några mer utmanande och spännande arbetsuppgifter, inte några bonusar eller några fina priser. Hon lyftes inte upp på personalmötet för sina enastående insatser den gångna månaden. På sin höjd fick hon en nöjd nick, om någon ens såg henne. Och jag brukade tänka att hon, hon var banne mig den av oss som jobbade hårdast – och den enda av oss som var oersättlig.

Av: 

Åsa Erlandson

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN

Åsa Erlandsson