Relationer

”Jag gifte mig med min styvbror”

Av: 

Mia Sahl

RELATIONER

Sångerskan Christina Lindberg blev kär så fort hon såg Tommy

De är styvsyskon. Och gifta.

– Det är kärlek och inget annat som fört oss samman, säger Christina Lindberg, 39, som för några år sedan gifte sig med sin styvbror Tommy Wigardt, 49.

När de gifte sig skapade bröllopet en del rubriker, några med negativ klang.

– Medierna vinklade det som att jag gifte mig med min halvsyrra, att vi växt upp ihop och hade blodsband, men så är det ju inte, säger Tommy.

Historien om deras kärlek är alltså inte en spektakulär kärleksaffär mellan två syskon, i stället är det en fantastisk kärlekshistoria och ett starkt belägg för den som tror på ödet och det förutbestämda. Både Tommy och Christina gör det.

De träffades för snart fem år sedan, hemma hos Christinas syster. Båda hade barn på var sitt håll. Christina var nyseparerad, Tommy fortfarande gift. De blev kära i varandra direkt, hann knappt skaka hand.

– Jag tyckte han var helt underbar så fort jag såg honom, säger Christina och skrattar.

Hon sitter vid köksbordet i huset i skånska Halmstadby, bredvid henne sitter Tommy, hennes make och livskamrat.

Slog igenom som sångerska

Den som är äldre än 25 och har öronen i behåll minns säkert Christinas stora genombrott som sångerska tillsammans med dansbandet Lasse Stefanz 1989. I Svensktoppsklassikern ”De sista ljuva åren” sjöng hon om kärleken på ålderns höst så lidelsefullt att nästan varenda svensk kan sjunga med i refrängen, alla utom hennes make Tommy.

– Äh, jo, jag hade väl hört den nån gång innan vi träffades, men det var ju inte riktigt den musiken som jag lyssnade på, säger han och skruvar lite på sig där vid köksbordet.

Att han föll för Christina hade alltså inget med hennes kändisskap att göra. Han tyckte hon var vacker, glad och varmhjärtad, det var hennes personliga utstrålning han gillade, säger han. Så berättar han om sin bakgrund, och om orsaken till att han inte lärde känna sin biologiska pappa förrän han var vuxen.

Han var bara fem år då hans föräldrar skilde sig. Tommy stannade hos sin mamma och förlorade helt kontakten med sin biologiska pappa Lennart.

– Min mamma Siv träffade en ny man ganska snabbt, Kalle. Han blev som en pappa för mig och jag växte upp med honom som min manliga förebild, säger han.

Om Tommy hade en manlig före-bild som barn, så hade Christina två. Hon är tio år yngre än Tommy och växte som så många skilsmässobarn upp nära både sin biologiska pappa, och mammas nya man Lennart, som kom in i bilden när Christina var sex år. Lennart var alltså Tommys riktiga pappa.

Christina visste att han hade ett äktenskap bakom sig och att han hade barn som han inte längre hade kontakt med.

– Jag var liten när Lennart kom in i mitt liv, för ung för att fundera över det då. Med åren förstod jag ju att han lämnat något bakom sig, men vi pratade inte om det, säger Christina som själv haft mycket nära kontakt med sin biologiska pappa hela livet.

Under köksbordet ligger en liten rund och välmående hund och sover vid Christinas fötter. Hon heter Ronja och var Christinas pappas hund. När han dog för ett drygt år sedan tog Christina hand om den goa lilla hunden som så länge hon lever kommer behandlas som en prinsessa hemma hos Christina och Tommy.

– Jag älskar henne, fastän jag är allergisk mot hundar, säger Tommy och sneglar ömsint på Ronja.

Bor med fyra barn

I huset i Halmstadby bor förutom – hunden – Christina och Tommy också fyra av deras barn från tidigare äktenskap. Tommy har fyra barn. Två av dem är vuxna och bor i Stockholm men de två tonåringarna har just flyttat ned från Stockholm till Skåne. Nu har de på allvar börjat lära känna sina styvsyskon, Christinas två barn som också bor i huset.

– De kommer växa upp tillsammans och lära känna varandra som syskon, det gjorde ju inte vi, säger Tommy.

När Tommy var 22 började han fundera över sin biologiska pappa. Var fanns han, hur såg han ut och vem var han egentligen?

– Jag var nyfiken helt enkelt, säger Tommy.

Via folkbokföringsregistret fick han reda på att hans biologiska pappa bodde i Höganäs med sin familj. Tommy skickade ett kort.

– Pappa blev glad när jag tog upp kontakten, han hörde av sig direkt.

Tommy började så småningom träffa sin pappa och fick i vuxen ålder en fin kontakt med honom.Men ödet tillät honom inte att träffa Christina, inte ännu.

– Jag pluggade på musikgymnasiet då och hade flyttat från föräldrahemmet i Höganäs till Göteborg, så jag fick bara höra via mamma att Lennart fått kontakt med sin son.

Musik och barn är drivkraft

Christinas musikaliska karriär började ta fart efter gymnasiet, hon turnerade och spelade in skivor på Bert Karlssons skivbolag Marianne. Så småningom träffade hon sina barns far, blev mamma och några år senare ensamstående. Musiken och hennes barn var och är hennes drivkraft, och även om skilsmässan varit tuff var hon väldigt nöjd med sitt liv så som det såg ut då.

– Jag var övertygad om att jag skulle leva ensam resten av mitt liv, någon karl hade jag verkligen inte tid eller lust att träffa, säger hon och skrattar.

Men så var det ju det där med ödet, och Christinas syster såklart. Rent praktiskt var det nämligen hon som ordnade så att Christina och Tommy träffades den där dagen för fem år sedan.

– Min syster, som bor i Stockholm, visste att Tommy bodde där. Hon ville veta vem han var, tog kontakt med honom och ordnade så att vi kunde träffas alla tre, säger Christina.

Varken Tommy eller Christina minns särskilt mycket detaljer från den där första kvällen hemma hos Christinas syster. Kanske för att de mest hade ögon för varandra. De höll kontakten efteråt. Christina skrev en låt till Tommy som hon spelade in i studion hos Bert Karlsson i Skara.

– Den låten gillar jag verkligen, säger Tommy.

Han låter uppriktig.

Hösten 2004 förlovade sig Tommy och Christina. Då hade de utvecklat sin vänskap och inlett en kärleksrelation. De tvekade aldrig på sin kärlek och hade inte ens en tanke på att någon skulle reagera negativt på att de funnit varandra.

– Kvällstidningarna skrev en del elakt först, men jag tror inte de förstod att vi varken är släkt eller har träffats som barn, säger Tommy.

Föräldrarna blev glada

Inom familjen blev reaktionerna dock annorlunda.

– Våra föräldrar blev otroligt glada. De ser vår kärlek som äkta och trygg, säger Christina.

Tommy och Christina är båda intresserade av spiritualitet och livsåskådning.

Buddhismen ligger Tommy extra varmt om hjärtat och det föll sig naturligt att de gifte sig i Thailand ett år efter deras första träff. Kristina åkte ned till Tommy i Thailand dagen efter att tsunamin drabbat landet.

De funderade först på att vända hem igen, men tog beslutet att genomföra vigselceremonin trots allt.

– Jag har jobbat där som dyk-instruktör till och från sedan 1985, Thailand är mitt andra hem, säger Tommy.

– Ceremonin var enkel och vacker, det kändes rätt att genomföra den där och då, säger Christina.

För Christina, som lidit av både flyg- och vattenrädsla, har relationen med Tommy inneburit att hon gjort upp med många av sina rädslor. De har rest många gånger till Thailand sedan de träffades. Den oroliga och försiktiga Christina har fått lära sig att släppa taget om sina äventyrssugna barn som självklart varit med på flera av resorna.

– Jag är trygg med Tommy och har lärt mig mycket om mig själv sedan vi träffades, säger hon och stryker Tommy ömt över handen.

Som ett tecken på sin kärlek till Christina har Tommy tatuerat in hennes namn på underarmen. Han visar stolt upp tatueringen.

– Jag bara följde min känsla, säger han och skrattar.

Runt halsen har han en liknande amulett, Christina har också en. Men även utan den vet hon var hon har sina känslor.

– Jag är verkligen glad att jag vågat följa mitt hjärta sedan jag träffade Tommy första gången, säger hon.

Publisert: