När vi sågs igen föll alla bitar på plats”

RELATIONER

Karin och Pauls tonårspassion bubblade upp efter 10 år ifrån varandra

Foto: Första kärleken. Karin behöll sitt efternamn när hon gifte sig med Paul. ”Jag har ju varit kär i Karin Espinosa i halva mitt liv. Karin Morel vet jag inte vem det är”, säger Paul.

Det är som på film. Han var hennes första kärlek, hon var hans. Glödande tonårspassion pulserade, men de blundade. I många år. Tills allt en dag briserade.

Paul Morel och Karin Espinosa hade inte setts på evigheter men förlovade sig på tre timmar.

Foto: Friade efter tre timmar. Karin Espinosa och Paul Morel gifte sig sommaren 2003 och för nio månader sedan blev de lyckliga föräldrar till Ella.

– Vi får ofta höra att vi borde sälja vår historia som filmmanus, säger Karin. Bredvid henne i soffan finns Paul och en hög med klippböcker. Här har hon samlat alla minnen som en serie tecknad i svart bläck och utskrivna mejl.

– I efterhand inser jag hur fort allt gick, hur dramatiskt det var, fortsätter hon.

Karin minns det så väl. Hon satt på Sigmatorget hemma i Västerås, åt yoghurtglass och tittade på en modevisning med sin kompis Marie. Hon var 16 år och hade precis börjat på gymnasiet.

Ut på scenen kommer en kille hon aldrig sett förut. Hon buffade Marie i sidan. ”Gud va snygg, honom vill jag ha!”

Karin sökte igenom alla stans skolkataloger. Paul Morel, 2:a på Carlforsska. I honom blev hon hemligt förälskad.

Försvunnen i ett år

Paul berättar att han fick upp ögonen för Karin ett år senare. Han var på fest och hittade henne ute på en mur, lite packad, lite ledsen med tårarna trillandes. Paul satte sig ner för att trösta.

Sedan var Paul som försvunnen. I ett år.

En oktoberkväll 1992 är 18-åriga Karin ute och festar, med gasen i botten som alltid. Upp för entrétrappan kliver Paul. Karin flyger upp i famnen på honom. ”Var har du varit?” utbrister hon i ren eufori. ”I lumpen”, svarar Paul.

Fick kalla fötter

De släppte inte varandra på hela kvällen. Under ett bord satt de ihopkrupna mellan hångel och prat. Karin följde med Paul hem. Han var hennes allra första riktiga pojkvän.

Paul blev jättekär jättefort. Läskigt, tyckte Karin, som fick kalla fötter och drog sig ur. Hon lade lock på alla sina känslor och lämnade Paul bakom sig, olycklig.

Åren gick. Paul och Karin träffades ibland genom kompisarna. De flirtade lite på avstånd, men det blev aldrig något. Karin flyttade till England.

För några år sedan åkte Karin hem till Västerås för att vara med på en möhippa. På krogen sprang hon på Paul. Han berättade att han bodde i Stockholm och hade fått en dotter. ”Fan, familjeliv”, tänkte Karin. Själv berättade hon att hon förlovat sig med en rik, engelsk arkitekt. ”Helvete, chanslös”, tänkte Paul. Nostalgin tog kommandot. ”Men en liten del av mitt hjärta kommer alltid att vara kär i dig”, sade Karin. Kniven i Pauls hjärta vreds två varv till. ”Om det inte funkar med killen i London så gifter jag mig med dig!”

När de gick därifrån tänkte båda att det var kört. För alltid.

Mejlade dygnet runt

Våren 2002 hade Karin precis brutit med engelsmannen. Hennes bror Erik ringde. Strax därefter ringde en av hennes vänner. Båda berättade att de träffat Paul på en fest och att han helt enkelt inte kunde sluta prata om henne.

– Då började processen, säger Karin.

– Varför blev det aldrig något? Varför lät jag världens finaste

kille gå?

Sent en natt skickade hon ett sms. ”Hej Paul, min favorit?”. Svaret kom direkt.

I två veckor mejlade och messade de dygnet runt. Alla heta känslor, all passion som legat i dvala sedan tonåren bubblade upp. De gick från ”Hur mår du?” till ”Jag älskar dig” på tre dagar. Paul gjorde slut med tjejen han träffade.

Men ingen av dem vågade ringa.

Så fort Karin fick lön tog hon första planet hem till Sverige. Hon skickade ett sms och undrade lite ”nonchalant” om de inte skulle ses. Paul bokade bord.

På flyget var hon rädd för att Paul skulle ångra sig. Det hade trots allt gått flera år sedan de setts eller pratat sist.

Karin stod och väntade på Dramatentrappan i Stockholm. Nervös. Hon såg hur en välkänd siluett klev ur en taxi. Han sprang mot henne, hon sprang mot honom. De omfamnades men vågade inte se varandra i ögonen. Till sist tittade Karin upp och såg i Pauls blick att han menat allt han sagt i sina sms. ”Det är sant, det är du!” utbrast Paul.

– Alla bitar föll på plats, berättar Paul, jag kunde sluta söka.

Allt eftersom de stod där och pratade kände Paul att det var Karin han ville vara med resten av sitt liv. Han tog chansen. Snabbt sjönk han ner på knä – och friade.

– Jag tänkte att så här lycklig som jag är nu har jag aldrig varit, så det är bara att köra, berättar Karin.

Gifte sig ett år senare

Karin flög tillbaka till London, sade upp sig och flyttade hem. De sålde Pauls etta, köpte en fyra, en Audi kombi och hund. Sommaren därpå gifte de sig och för nio månader sedan blev de lyckliga föräldrar till Ella.

– Vi fick allt, säger Paul, den första, passionerade tonårsförälskelsen och sen det stabila förhållandet. Däremellan gjorde vi alla klassiska misstag med andra.

– Jag har varit kär i Karin hela tiden, utan att inse det.

Hittade rätt i ungdomskärleken

Ulrika Lundberg