Om junilistan och abortmotståndet

RELATIONER

Nu kommer det fram: junilistan är emot aborter. Skönt, höll jag på att säga, att Junilistan bekänner färg på den höger-vänsterskala man påstår sig vilja överskrida. Ett parti som har abortmotstånd på programmet hör inte hemma nån annanstans än i det mörkblå lägret. Samtidigt tycker jag synd om partiledaren Nils Lundgren som jag intervjuat och uppskattat för hans elegans, lätthet och kvicktänkthet. Nils Lundgren är kanske lite väl förtjust i sin egen begåvning bara, om du hade lyssnat lite mer på de andra i partiet, Nils, så hade du kanske fattat att du som partiledare riskerar att bli en täckmantel för abortmotståndare. Det är lite sent att nu komma och säga, som du gör att det var en ”miss”, och att du personligen är ”en modern västerlänning” som säger ja till aborter och stamcellsforskning.

Att ha nej till aborter i programmet går inte att avfärda som en miss, utan det är en ren katastrof, om man inte avsett det. Fri abort är en oerhört avgörande fråga som framför allt kvinnor, men även moderna män, kämpat länge för att få till stånd. Under senare tid har abortmotståndet ökat oroande, i USA men också i Europa, frågan är brännhet, igen. Din intelligens behöver tydligen kompletteras Nils, för att inte framstå som manligt teknokratisk.

Jämställda små prinsar eller ojämställda

Vem vill inte se kungen knöka den där korven i skinnet under julhelgens tv-besök? Ju, just det är i och för sig kul... Nu påtalar s-riksdagsledamoten tillika ordföranden i Republikanska föreningen Hillevi Larsson att det är illa ställt med jämställdheten i det svenska kungahuset. Kungen är hos näringslivet och scouterna. Drottningen på barnsjukhusen, Victoria har tagit sig an kulturen, och lite vård, Prins Carl-Philip, ja han kör bil och Madeleine shoppar loss. Jag måste säga att det kvittar mig lika om det är Madeleine som racar och Carl Philip som köper skor, ett jämställt kungahus gör det varken bättre eller sämre för min del. Jag vill inte ha det överhuvudtaget.

Veckans man: Sean Connery

Jag vill egentligen inte läsa om att Sean Connery uppges ha slagit sin ex-fru. Hur dumt som helst. Jag är visserligen uppväxt med Roger Moore som James Bond, men Sean Connery är faktiskt bättre, och snyggare. Och först. Sean Connery gav gentlemannen ett ansikte för en bred filmpublik; flotta sportbilar och dry martini, stil på kläderna och förförarkonsterna. Men så var det alltså med den klichén. Nu skriver alltså hans första fru Diane Cilento att Sean Connery hotade och slog henne under deras förhållande. Sean Connery går förstås inte med på det och hänvisar till sin nuvarande fru Micheline och undrar hur nån tror att hon skulle ha kunnat vara gift med honom i 25 år om han slog henne... Ja Sean, om det inte vore för följande uttalanden, i dels Playboy och dels Vanity Fair, så skulle din trovärdighet kanske vara något lite större:

”Jag kan inte tycka att det är något särskilt fel i att slå en kvinna. Men jag rekommenderar inte att man slår henne som man slår en man.”

”Ibland är där kvinnor som driver saker till sin spets. De är ute efter en konfrontation. De vill ha en smäll.”

”Att slå en kvinna är inte det grymmaste man kan göra mot henne. Det är mycket grymmare att skada någon psykologiskt, att försätta dem i ett tillstånd där de verkligen börjar hata själva.”

Jag antar att Sean Connery har läst och godkänt citaten.

Jag avslutar med en fråga: Jätteödla i nästa Jurassic Park, Sean, som avslutning på karriären?

Åsa Mattsson ([email protected])