Hon offrar sina bröst för livet

RELATIONER

Maria, 28: Jag gör allt för att slippa återfall

1 av 2 | Foto: RÄDD ATT CANCERN SKA KOMMA TILLBAKA ”Jag vågade inte se mig själv i spegeln när jag tappade håret”, säger Maria Stenbom som fick bröstcancer när hon var 26 år. Nu har håret vuxit ut igen och cancern ska vara borta. Men Maria tänker ta det säkra före det osäkra och operera bort brösten.

Maria Stenbom fick bröstcancer när hon var 26 år.

Snart ska hon operera bort brösten.

– Jag vill göra allt för att inte få tillbaka cancern, säger hon.

Maria Stenbom, i dag 28, upptäckte sin cancer tack vare kampanjen Rosa Bandet. Hon tittade på ”Bröstgalan” i tv i oktober 2004.

Efteråt gick hon in i duschen, kände igenom brösten - och hittade en knöl i det vänstra.

– Den var hård som en grön ärta.

Men Maria blev inte orolig.

– Jag tänkte rationellt. Jag var 26 år och ingen i släkten hade bröstcancer. Jag trodde att det var en körtel eller något.

Men cellproverna visade att knölen var cancer.

– Jag trodde att läkaren skämtade. Jag sa tre gånger: ”Nej, du skämtar! Du har blandat ihop provsvaren”.

Ofattbart besked

För Maria var beskedet ofattbart. Hon var purung och blixtrande kär. Inte kunde man väl få cancer då?

– Jag tänkte inte alls på döden. Det fanns inte i min värld att jag kunde dö. Det enda jag tänkte var att ”nu förlorar jag Peter”.

Peter, 32, var den stora kärleken sedan två månader.

– Att tappa håret var min stora skräck. Jag trodde att Peter skulle tycka att jag var motbjudande och inte vilja ha mig.

Maria ville inte ta risken att bli övergiven, så hon gjorde slut.

– Men Peter hängde sig kvar. Han var helt fantastisk. Han fick mig att känna att hur jävla ful jag än är, så kan jag bli älskad.

I dag ler hon överseende åt hur hon resonerade då.

– Utseendet är väldigt viktigt när man är ung. Det kan låta ytligt, men så är det bara. Cancer ökar ju inte precis min sex appeal.

Maria opererades. Sedan skulle hon få cellgifter.

– Jag fick veta att jag kunde bli steril av behandlingarna. Då gick jag tillbaka till min läkare och krävde att jag skulle få frysa in ägg.

Hon fick hormonsprutor som stimulerade ägglossningen.

– De sög ut 16 ägg. Så nu har jag ett fotbollslag i frysen!

Räddad av förälskelsen

Maria började tappa håret av cellgifterna. Hon kände sig ful och okvinnlig och blev deprimerad. Då rakade Peter av henne håret.

Maria vågade inte se sig själv i spegeln. Och hon gick inte ut på tre dagar.

– Men Peter tvingade mig att se mig i spegeln. Jag tänkte: ”Jag kan ju inte sitta inne i sju månader”. Då satte jag på mig peruken och gick till jobbet.

Förälskelsen räddade Maria känslomässigt under sjukdomstiden.

– Jag kände en sådan livsglädje trots cancern. Jag gick i ett rus.

Till våren tog förhållandet slut, men av andra skäl än sjukdomen.

Maria strålbehandlades, sedan skulle hon vara fri från sin cancer. Men i oktober 2005 läste hon om en bröstcancer som kallas HER2-positiv. Den drabbar i högre grad unga kvinnor och är mer aggressiv.

– Men ingen hade kollat om jag hade sådan cancer.

Hon krävde ett HER2-test. Det visade sig vara positivt.

– Då fick jag dödsångest. Jag tänkte: ”Det är inte meningen att jag ska ha ett långt liv”.

Minimerar risken

Sedan dess behandlas Maria med läkemedlet Herceptin som ökar överlevnaden för bröstcancerpatienter. Hon får det intravenöst var tredje vecka.

– Om jag bott i ett annat landsting än Stockholm är det inte säkert att jag hade fått Herceptin.

En annan behandling återstår:

– Jag ska ta bort brösten. Det gör jag för att säkra min egen överlevnad.

Därigenom minimerar hon risken för återfall till cirka 5 procent.

– Jag vill kunna se mig i spegeln och säga att jag gjorde allt för att få bort den här skiten.

FAKTA/Maria Stenbom

Läs Marias blogg

Läs också

Tidigare artiklar

Bröstcancervården är inte lika för alla. Att överleva kan vara en fråga om var du bor. Maria Stenbom, 28, krävde själv att få en mycket dyr behandling för sin aggressiva cancer.

Mary Mårtensson