Våldtäktsmannen skapas som barn

RELATIONER

Varje dag våldtas åtta kvinnor, just nu jagas våldtäktsmän i Örebro, Falköping och Borlänge. Vilka är de som gör det mest föraktfulla en man kan göra? Kan de inte få till det på annat sätt än att förnedra och kränka eller handlar det om rena psykopater?

– Det finns inga särskilda våldtäktsmän, bara människor av alla sorter som av den ena eller andra anledningen hamnat i den situationen, säger kriminalinspektör Anders Pommer.

Vi träffar honom i Västerås bunkerliknande polishus där han arbetar med att försöka gripa en av den senaste tidens mest omskrivna gärningsmän: ”Cykelmannen”.

– En invandrarkille som har svårt med tjejer och gör klumpiga försök att få kontakt med dem. De flesta har uppfattat det som tafatta krogragg, runda ord och kladd på rumpan men eftersom det skett på gatan och i mörker så har tjejerna blivit rädda, säger Anders Pommer.

Och egentligen är det inte en person utan flera som sedan i september gjort två våldtäktsförsök och 13–14 sexuella övergrepp i Västerås.

Även om ingen våldtäkt varit fullbordad tar polisen allvarligt på saken. En specialgrupp på fem poliser har inrättats och förmodligen kommer någon snart att gripas.

– Vi har ett par, tre riktigt intressanta uppslag som vi arbetar efter, säger Anders Pommer och lutar sig tillbaka i stolen.

Han är mycket vänlig men verkar både häpen och lite irriterad över den uppmärksamhet som ”Cykelmannen” har väckt. Tycker att även om media självklart ska skriva om ämnet så har saken fått för stora proportioner och det skrämmer folk.

– Gamla tanter säger att de inte vågar gå ut på dagtid, helt utan grund, säger Anders Pommer.

Han är själv pappa till två döttrar varav den äldsta bor i det område där de flesta övergreppen skett, och visst är han lite orolig, vilken pappa är inte det? Men skulle något hända ger Anders Pommer rådet till tjejer att gapa och skrika.

– Sjuka individer bryr sig inte men de flesta vet hur laddat det är om de upptäcks och flyr därför om tjejen vågar vara tuff.

Elisabet Kwarnmark, behandlingsansvarig för sexualbrottslingarna inom svensk kriminalvård, säger att just skammen är det som driver en våldtäktsman. Och han skapas när han är liten, föräldrarna kan ha försummat, hånat, misshandlat eller på något annat sätt trasat sönder pojken.

Självklart är en taskig barndom en dålig ursäkt för att kränka, våldta och misshandla, alla får ta ansvar för sina egna problem. Men vad gör man med dem som är så skadade att de inte kan hantera det förflutna utan ger sig på andra? Ska de låsas in på livstid, slås ihjäl eller ska samhället försöka hjälpa dem som hjälpas kan?

Det finns faktiskt en någorlunda framgångsrik behandling av våldtäktsmän, Rosmetoden. I Kanada halverade den återfallsfrekvensen. Självklart borde alla dömda få chansen att få den terapin, självklart är alla värda en andra chans. För det finns trots allt väldigt få onda människor, bara många onda handlingar.

Läs också

Tidigare artiklar

Johanne Hildebrandt