Det känns jätterätt med Lasse

RELATIONER

Anna Lindmarker om nya kärleken och pratglada barn

1 av 2 | Foto: Det viktigaste som båda mina föräldrar lärt mig är att bemöta alla med respekt.

Det är mycket som inte stämmer med Anna Lindmarker.

I alla fall inte om du helt går på den där bilden av henne som kommer ut genom tv-rutan.

Där, i den fyrkantiga lådan, är hon ett av Sveriges tyngsta nyhetsankare och osar seriositet och allvar.

Här, i den sommartomma personalrestaurangen på TV4 i Stockholm, är hon en kvinna som har Star Wars som ringsignal på mobiltelefonen (”För ungarnas skull.”). Och vars utkast på ett tal till mamma som fyller 70, är nerskrivet i ett Harry Potter-block. (”Ser seriöst ut, eller hur?”)

Utöver detta? tja, lite lättsammare än vad man kanske kunde tro, kandiderar hon till titen ”En av Sveriges trevligaste människor” – och kanske den skrattigaste.

Hon är sen till vårt möte och när hon väl stormar in genom den stora TV4-porten gör hon det med andan i halsen:

– Förlåt! Vi har hantverkare hemma. Och de tar en sådan tid?

Och dessutom är ni mitt i flytten. Men det är skönt att se att du är lite rörig.

– Lite rörig! Det är helt? ouiee!

Hon gör en stor gest med armarna och skrattar.

Anna Lindmarkers vetenskapsprogram ”En helt ny värld” rullar i TV4 och recensionerna har varit bra. Första avsnittet såg hon själv hos kollegan och vännen Annika Hagström. Över en middag. Vänner emellan.

Är det så när ni nyhetsankare hänger att ni sitter och analyserar läget i Afghanistan?

– Precis (skratt). Vi träffas och diskuterar nyhetsvärdering. Nä. Jag umgås nog mest med journalister. Och det sägs att det är jättedumt. Sedan har jag givetvis kompisar som inte är i branschen. Tjejkompisar. Då blir umgänget på ett annat sätt. Min allra bästa kompis, Mia, har jag känt sedan jag var nio år.

Anna Lindmarker är dotter till Ingmar Lindmarker som under många år arbetade som utrikeskorrespondent på Svenska Dagbladet. När hon föddes bodde hennes pappa i Moskva, men hon bodde sina barndomsår i USA. Först när Anna var nio flyttade familjen till Sverige. Tillfälligt.

– När jag kom till skolan kunde jag nästan ingen svenska. Och Mia var så himla snäll. Hon tog mig till sig. Och hon är en fantastisk vän. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan henne. Hon var den populäraste tjejen i klassen. Vi har så oerhört mycket bakgrund tillsammans. Jag flyttade ju tillbaka till Washington när jag var tolv. Men även när jag bodde utomlands så höll hon kontakten med mig. Hon skrev brev. Och jag var så lycklig över det. Jag längtade hem när jag bodde i Washington.

Du är näst äldst. Mittenbarnet. En besvärlig situation: Man sitter i kläm och att ingen ser en.

– Har du läst om det där? Jo, kanske stämmer det. Men å andra sidan – när ingen tittar så får man också frihet att utvecklas som man vill.

Och då blev du rebell i tonåren.

– Eh? Jag tror inte att jag var värre än någon annan.

Äsch, det var bara så att jag läste någonstans att du hade varit full och rökt.

– (Skratt). OK. Men det har väl alla? Det ingår väl? Jag minns många tonårssvängar. Men vet du vad – de historierna behåller jag för mig själv.

Man vet väldigt lite om dina systrar. Vad jobbar de med?

– Min äldsta syster har en väldig massa barn – fyra. Hon var journalist förr i tiden. Hon jobbade på Svens-kan. Superduktig skribent, precis som min pappa. I dag jobbar hon på bibliotek. Min yngre syster har gått Poppius och skriver också bra. Just nu jobbar hon på Montessoriskola. Min yngsta syster jobbade i reklambranschen men jobbade för mycket. I dag jobbar hon bland annat med keramik och gör fantastiskt fina saker.

Apropå att jobba för mycket: Har du gått i den fällan?

– Ja, för några år sedan. Min yngsta syster uppmärksammade det och påpekade att jag höll på att slita ut mig. Som ensamstående mamma så är det? ja, slitsamt. Det är nästan tröttsamt att säga det, men det går att ställa hur höga krav på sig själv som helst. Dels vad gäller jobbet där man ska visa framfötterna. Och har barn på dagis och i skolan. Egentligen är det livet i sig som blir för stressigt. Jag hade magkatarr, fick hjärtklappning? Det händer fortfarande. Men nu uppmärksammar jag det direkt. De flesta kör bara på, och det är då det blir farligt.

När ringer din pappa och säger att han är stolt över dig?

– Han ringde senast igår när han hade sett programmet. Han kan också vara kritisk. Samtidigt är han noga med att inte bara kritisera utan att lyfta fram det som är bra också. Men själv hör jag nog bara det dåliga. (Skratt). Det är ju mitt problem.

– Men när han ringde i går sade han snälla saker.

Vad är det viktigaste som han har lärt dig?

– Det viktigaste som båda mina föräldrar lärt mig är att bemöta alla med respekt. Att se människor för vad de uträttat, snarare än vilka de är.

Så du möter en uteliggare på gatan på samma sätt som du möter Göran Persson?

– Ja, det hoppas jag verkligen. Jag brukar köpa Situation Stockholm från en kille som står vid Odengatan och vi brukar snacka lite. Jag kommenterar artiklarna, det är en bra tidning. Men att se och bemöta människor handlar också om dagsformen, tycker jag.

När ”En helt ny värld”. sändes för första gången presenterades du som ”nyhetsankare och tvåbarnsmamma”. Undrar om man skulle presentera Claes Elfsberg på samma sätt.

– Va? Nä, det var lite märkligt. Men jag känner programpresentatören och hon är jättegullig. Och hon ville nog bara få det lite mer personligt. Men visst – varför säger man så? Så skulle de nog inte säga om Bengan (Bengt Magnusson)?

3 röster om Anna Lindmarker

Lars Adaktusson, 46, har jobbat ihop med Anna på Dagens eko och Aktuellt:

Karin Lindmarker, 39, Montessori-förskollärare, Stockholm. Annas lillasyster:

Steffo Törnquist, 46, Annas partner i morgonsoffan i TV4 sedan två år tillbaka: