När mamma eller pappa dör

RELATIONER

Wilhlem: ”Det bästa som finns är om någon finns där”

1 av 2 | Foto: Han miste sin far Wilhelm Dettner, 18, var fjorton när han miste sin pappa Jonte (tillsammans med Wilhelm på lilla bilden). I dag, fyra år senare, har Wilhelm skrivit ner sin berättelse.

Wilhelm Dettner, 18, var fjorton år när han förlorade sin pappa Jonte.

I dag, fyra år senare, har han skrivit ner sin berättelse.

– Nu förstår jag hur ensam jag har varit, säger han.

Wilhelm drog sig undan efter Jontes död.

Känslan av förlust var stor. Han ville skydda sig mot obetänksamma kommentarer från människor som inte tänkte på att han förlorat sin pappa.

Började skriva

Om någon frågade hur han mådde visste han inte vad han skulle svara, hur mycket den andra skulle orka höra.

– Jag ville inte att någon annan skulle bli ledsen på grund av mig, säger han.

Nu har Wilhelm skrivit ner sin berättelse. Hans text är ett av bidragen i den nyutkomna antologin ”Du är hos mig ändå”, som sammanställts av Suzanne Sjöqvist.

Nallebjörnen ger tröst

Skrivandet blev ett led i sorgeprocessen för Wilhelm.

För första gången ansträngde han sig för att minnas det som hände när hans pappa drabbades av hjärntumör, och hur det kändes när han dog.

– Självinsikten ökade brutalt mycket.

Nu försöker Wilhelm ta bättre hand om sig. Att klara sig själv – utan att vara ensam.

– Det bästa som finns är ju om någon finns där, sätter sig ner och pratar med mig.

Wilhelm har ingen särskild plats som han går till för att sörja eller tänka på Jonte. Men han har en nalle som Jonte hade hos sig när han var sjuk.

– När jag behöver pappa går jag till nallebjörnen.

Ett annat liv

När Jonte dog var det som om Wilhelms gamla liv tog slut och ett nytt började.

Han kände sig gammal. Som om han egentligen redan gått färdigt i skolan och som om han blev sin mammas kompis mer än hennes barn.

Det enda som är detsamma är sporten: fotbollen och ishockeyn.

Wilhelm vet att hans pappa hade velat att han skulle fortsätta spela och redan dagen efter Jontes död var Wilhelm med i en ishockeymatch.

– Jag kände att pappa var med mig och visste att matchen skulle gå bra. Det var en underbart hjälpande känsla.

En förälder som dör lämnar efter sig en sorg som är bottenlös. – Att ens mamma dör är kanske den största övergivenheten man kan vara med om, säger skådespelerskan Solveig Ternström. Många, både barn och vuxna, förlorade en förälder i flodvågskatastrofen i Sydostasien. Att en förälder dör är också en personlig katastrof som sker varje dag i det tysta. Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz ger råd och tips om relationer varje vecka. I dag berättar Solveig, Wilhelm och Conny om hur de lärt sig att leva med saknaden efter sin förälder.

Emmy Sundqvist