Varför fick vi hållas?

RELATIONER

Malin Wollin om Valborg och tonårssupande

Valborg. Supande fjortonåringars superbt supiga suparedag. Som jag har supit på valborg. Valborg var större än lussevakor, större än midsommar.

Foto: Malin Wollin skriver krönikor och bloggar på Aftonbladet.

I vita jeans och korta toppar invaderade vi vackra Kalmarsundsparken. Med spetsad folköl och häxblandningar. Whiskey blandat med ägglikör. Ägglikör blandat med Vodka. Vodka blandat med Jägermeister. Lite från varje flaska så att inte ens Säpo skulle märka inbrottet i spritskåpet. Grynigt och jävligt. Vidrigt och vidrigare. Men tummen och pekfingret pressade över snoken och så ner med allt. In i dimman och en halvtimme senare var världen en underbar plats och fem minuter senare var gräsmattan under tujabusken kall och våt och är det där KISS?

Varför fick vi hållas, vill jag veta nu. Runt i parken gick föräldrar på stan och det var ju fint. Men att de gick omkring där i misären och bara ingrep om någon däckade eller dog eller blev med barn sände ut ett budskap som sa mig detta; Det är okej att ni gör detta. Vi anser att vi inte kan hindra er. Vi vill bara se till så att ni inte dör eller våldtar varandra. I övrigt låter vi det passera. Det är en flathet jag ställer mig väldigt frågande till idag. Vi var ungdomar, barn för bövelen. Kör ut elva piketbussar och så bara upp mot en vägg, jaha var bor du ditt fulla lilla kräk? Nu åker vi hem till mamma och pappa.

Var höll mina föräldrar hus då? Tja, de var väl hemma och hade middag med vänner och trodde att jag gjorde allt annat än att supa skallen i molekyler i vackra Kalmarsundsparken. Men OM de hade fått veta. Om jag hade kommit hem med farbror poliskonstapel Jönsson i vita jeans med spy på och pissigt parkgräs i ansiktet, då jävlar.

Pappa hade slagit ihjäl mig med en ihoprullad tidning och mamma hade dansat på min grav.

Och jag hade aldrig kommit till parken igen.

Malin Wollin

ARTIKELN HANDLAR OM