Nina valde bort sina bröst

RELATIONER

Mammans cancer fick henne att fatta beslutet

1 av 2 | Foto: VÅGADE INTE CHANSA. Trots att Nina inte själv hade bröstcancer opererade hon bort båda brösten. I dag har hon implantat och har ingen känsel i brösten men ångrar inte sitt beslut.

Nina var bara sju år när hennes mamma gick bort i bröstcancer.

Sedan förlorade hon sin moster.

När hennes syssling fick diagnosen, bestämde hon sig. Brösten måste bort.

Hon är nygift och lyser på ett sätt som bara gravida kvinnor gör. Hon har gått halva tiden, magen är vackert femmånadersnätt. I mars kommer bebisen, en kille, berättar hon.

–?Vi kunde inte hålla oss, vi ville verkligen ta reda på könet, säger hon och ler.

Det kan tyckas att Nina har allt: hon är oerhört vacker, bor i magnifik våning, har ett bra jobb och nu väntar hon sitt första barn. Men sanningen är att hon har levt i skuggan av bröstcancer sedan hon var liten flicka. Hennes mamma var bara 32 år när hon drabbades av elakartade knölar i ett av brösten. Då var Nina ett år.

Sex år senare gick hennes mor bort.

–?Mina minnen av mamma är väldigt ljusa, men också präglade av att hon var mycket på sjukhus, hade ont, inte orkade, ville vara ifred...

Cancern har gått i arv

Att bröstcancern i Ninas familj är ärftligt betingad har hon alltid varit medveten om.

–?Jag fick ofta höra: ”Du måste vara försiktig”, men förstod väl inte riktigt på vilket sätt, säger hon.

När hon var i 20-årsåldern läste hon en artikel om en kvinna som hade opererat bort båda brösten i förebyggande syfte.

–?Kvinnan visste att hon hade förhöjd risk och valde bort sina bröst. Texten träffade mig mitt i magen och jag kände mig oerhört obehaglig till mods.

Tack vare sin släkthistorik, gick Nina på mammografiundersökning en gång per år. Efter varje gång kände hon sig oerhört lättad, men samtidigt gnagde oron: Hur länge skulle resultaten fortsätta vara bra?

När hennes jämnåriga syssling i Frankrike fick bröstcancer, bestämde sig Nina för att ta reda på om hon bar på cancergenen.

”Tvungen att veta”

–?Det var jätteläskigt att någon i min generation hade drabbats. Jag kände att jag var tvungen att få veta. Annars skulle jag bara ha gått och väntat på döden...

Hennes bröstläkare berättade att utredningen skulle ta minst ett halvår.

–?Jag ville ju ha besked NU! När jag väl hade fattat beslutet, ville jag ju veta direkt.

Resultatet kom. Nina bar på cancergenen BRC1 och risken att hon skulle få bröstcancer var extremt hög – 85 procent. Det avgjorde saken. Hon ville ta bort sina bröst.

– Jag var 26 år och hade levt med ångesten i sju år. Därför var det ett ganska lätt beslut. Jag hade upplevt hur aggressiv cancern var och kände att det inte var en fråga OM jag skulle bli sjuk utan NÄR.

Outhärdlig smärta

Dagen för operationen kom. Den 23 september 2002 lades hon in på Karolinska sjukhuset i Stockholm.

–?Det var helt overkligt. En blandning av lättnad och sorg. Hur skulle jag känna när jag vaknade upp?

Hon beskriver smärtan efter ingreppet som ”outhärdlig”. Trots full dos av smärtstillande, ömmade hon överallt och hade blånader ända ner på höfterna.

All bröstvävnad hade tagits bort och tomma inplantat opere

rats in för att kunna fyllas med koksaltlösning efter läkning. Bröstvårtorna hade sparats och sytts tillbaka.

Hur mådde du efteråt?

–?Det var väldigt blandade känslor. Men jag kände mer lättnad än förlust. För hade jag inte gjort det, hade jag kanske inte levt i dag.

Vad tänkte du första gången du såg dig själv?

–?Det läskigaste var brösvårtorna! De var bara två skrumpna sårskorpor, alla trodde att de skulle ramla av, säger hon och skrattar åt den absurda situationen.

Firade med bubbel

Nina läkte inte som hon skulle. Ett av implantaten fick tas bort. Under en period levde hon med bara ett bröst.

Ändå var hon modig och duschade tillsammans med andra tjejer på gymmet.

–?Vid det laget hade hela grejen blivit så avdramatiserad. Det kändes som om jag hade gått omkring med bar överkropp på KS hela dagarna…

Hon gjorde sin sista operation för precis ett år sedan, i november 2004 – en månad före sin 30-årsdag.

–?Det var underbart att äntligen få fira med champagne!

Att beslutet att ta bort sina bröst var rätt, är hon helt övertygad om.

–?När min bröstvävnad undersöktes fann läkaren tre cellförändringar. Jag kommer aldrig att glömma hans ord: ”Du gjorde det här i rätt tid”.

Undersöker brösten

I mars föder hon sitt första barn. Nina kommer inte att kunna amma, något hon inte ser som ett problem.

–?Vetskapen att jag förlorat känseln i brösten för alltid är jobbigare att leva med, tycker jag, men ändå en petitess i sammanhanget.

Trots att båda brösten är borta, gör hon fortfarande en mammografiundersökning per år. Det är omöjligt att utesluta att spår av bröstvävnad finns kvar.

Hur känner du vid undersökningarna?

–?Det är alltid jobbigt att vara där, men jag oroar mig inte under året.

Forfarande cancerrisk

Och om knappt tio år står hon inför ett nytt livsavgörande beslut.

Kvinnor med den här aggressiva bröstcancergenen har 60 procent risk att utveckla äggstockscancer.

–?Jag kommer att ta bort äggstockarna när jag är 40 år – senast, säger hon med övertygelse.

Men innan dess ska hon föda barn. Först en liten pojke, och sedan gärna en lillasyster.

Gravid i femte månaden

Var tionde kvinna drabbas – så kollar du dina bröst

Har du frågor om cancer?

Erika Scott