Jag har inget behov av att rusa in i ett nytt förhållande

RELATIONER

Är du en arbetsmyra?

– Njae, jag är en pliktmänniska. Jag inställer mig, men jag är ingen sådan som måste arbeta hela tiden. Jag tycker att det är fantastiskt underbart skönt att få ligga i soffan och zappa mellan kanalerna. Det är också jättebra (skratt).

– När jag har gjort någonting och känner mig lite duktig finns det inget bättre än att ta ledigt dagen efter. Jag är väldigt bra på att känna att jag förtjänar att slappa. För mig är det inte livet på en pinne att jobba ihjäl sig. Jag tycker att det är så skönt att gå och köpa tidningarna och lägga mig och läsa dem och så. Det är kanske därför jag inte hinner sy några kläder (skratt).

Syr du ingenting alls nuförtiden?

– Jo, lite grann, men inte alls i samma omfattning.

Du gick byggnadsteknisk linje på gymnasiet. Det är lite av ett mysterium?

– Ja, eller hur (skratt)? För att jag var så ordentlig, vet du. Det var väl ett rätt ovanligt val. Jag stod och valde mellan naturvetenskaplig och teknisk linje. Jag resonerade som så att på naturvetenskaplig var det mycket mer plugghästar så därför kunde man få bättre betyg på byggnadsteknisk. Det var lite taktik.

Du var väldigt duktig i skolan, har man förstått, ett riktigt läshuvud?

– Mm, jo, det var jag.

Satt du och vrålpluggade, eller?

– Nej, nej, det flöt på. Jag räknade mycket, mycket matte.

Men du var alltså inte speciellt tjejig?

– Jomen det var jag ändå. Det var jag och min kompis Ellinor, vi följde varandra, och hon var också en sådan som sydde kläder. Vi var inte särskilt grabbiga överhuvudtaget. Jag hade till exempel nästan alltid en kille.

– Och det blev ju inget av med den där teknikutbildningen, för sedan fick jag skivkontrakt (skratt) och min bästa talang var ju musiken. Jag har ju spelat och sjungit jämt. Jag älskade att dansa på disco också, det var det bästa jag visste. Jag kunde dansa ihjäl mig.

Gör du fortfarande det?

– Ja, absolut. Jag har varit ute och dansat då och då i Göteborg med ett gäng. Det var drag där nere. Det var kul (skratt). Jag är bra på att dansa, det kan jag säga utan att rodna.

Kommer killar och bjuder upp dig när du är ute och dansar?

– Njae, vi dansar ju i grupp, kompisar emellan, så det är inte mycket utrymme för att dansa med någon främmande kille.

Men om någon nu läser den här artikeln och ser att du gillar att dansa och sedan får syn på dig på någon danskrog, hur ska han bära sig åt för att få dansa med dig?

– Njae, det tror jag inte mycket på. Jag har nog gett upp det. Man har i bakhuvudet att de flesta kommer fram för att få en autograf, eller fråga: Är det du som är du? Eller: Kan inte du komma och säga hej till polarn härborta, han tror inte att du är du? Tyvärr, man stänger ju av då. Det är väldigt, väldigt svårt att nå fram till mig när jag är ute.

– Om jag ska träffa någon är det troligen på en privat fest med människor som är i branschen eller i jobbsammanhang. Jag tycker heller inte om när det kommer fram killar som är väldigt imponerade av mig, även om de är snygga. Det är inte riktigt roligt. Det är inte så intressant.

– Det här är en baksida av kändisskapet, tyvärr.

Hur har du det med ditt förhållande till utseendet? Många tycker ju att du är väldigt snygg.

– Ja, men det är väl som vanligt när man säger så till någon, att det tycker inte jag (skratt). Visst jag är smal och så, och det är många som är fixerade vid det och undrar: ”Hur kan du vara så smal, när du har fött två barn?” Ja, jag vet inte? vad ska man svara? Jag bara är det, och jag vet många andra som också är smala.

Vad har dina vänner betytt för dig under skilsmässan? Är du en sådan som klarar av kriser själv, eller har du stort behov av att ha andra omkring dig?

– Jag tror inte att det är någon som klarar kriser själv. Det gäller att man har folk som man kan prata ihjäl, och det har jag gjort (skratt). Jag är lite sådan som människa, att jag fäster mig vid folk och jag är väldigt lojal i min inställning, och förväntar mig motsvarande tillbaks. Jag vill ha längre förhållanden, jag är inte så mycket för att vara flyktig, och då lär man ju känna varandra väldigt väl, och då kan man också ha de där djupa samtalen.

– Jag är väldigt försiktig med människor i början, innan jag släpper dem inpå livet.

– Men sedan har jag levt upp också. Jag har gått ut mer och roat mig, så väninnorna har haft den betydelsen också. Jag tycker att det är roligare att gå ut än förr. Jag känner att det där är någonting jag inte tänker släppa, även om jag nu skulle träffa en ny kille. Det är som om jag tillägnar mig ett nytt revir.

Du tänker inte gå in i något nytt kokong-liv igen menar du?

– Nej, jag har ju redan två barn också. Om jag inte hade haft barn så hade jag nog varit mer sugen på en ny relation, men nu är det inte lika intressant.

Men man måste kanske inte ha just den typen av relation?

– Nej, men det är svårt för mig att skissa på det nu därför att jag är inte där.

Men du är inte så van att vara singel, du har nästan alltid haft förhållanden?

– Ja, det är nog första gången i mitt liv som jag är singel på riktigt känns det som. Så är det faktiskt. Det är en annan känsla nu, när man är vuxen och är en person mycket mer. Jag måste inte vara så sökande, jag vet mer vem jag är och jag vågar mera.

– Det känns väldigt lugnt och väldigt bra.

Vad avslöjar handstilen om Lena?

Viljo Mentu Leg. psykolog och grafologf:

Åsa Mattsson ([email protected])