"De vill bara ha lull-lull"

RELATIONER

Malin Wollin kämpar mot rosa älvor

När jag fick barn var det väldigt viktigt för mig att inte göra som alla andra. Jag skulle vara den nya tidens förälder. En förälder som ifrågasätter invanda mönster, som opponerar sig mot förlegade könsroller, ja allt sånt där trams som låter viktigt och bra.

Jag började med att tömma HMs hyllor på rosa klänningar med vita underkjolar.

”Är ni säkra på att ni inte har fler ballerinainspirerade kjolar på lagret?”

Det var så underbart att ha en flicka och leva ut de rosa fantasierna. Innan barn: Upp till kamp mot patriarkatet, lösa tuttar på mig och bara bajsbrunt på min dotter. Efter barn: Fuck feminismen, ut med brunt genom fönstret.

Sedan dess har jag gjort allt för att kompensera de misstag jag gjorde i början. Jag har vägrat att köpa Barbie eftersom treåringar inte ska leka med anorektiska spänsttuttar, med påföljden att hon har fått tre Barbidockor eftersom givarna har velat provocera hennes mamma, mig.

Jag har vägrat My little Pony-filmer som bara går ut på att snipponnysarna ska baka muffins och knyta rosetter och penisponnysarna ska spela fotboll.

Jag tänker genus hela tiden. Kön, kön, kön. Det ska vara neutralt. För köper man pojksaker så visar man att pojkarnas lekar är viktigare. Pussel, drakar, filmer och spel är exempel på saker som inte är KÖN. Grönt, grått och beige är exempel på oköniga färger.

Men det spelar ingen roll hur jag gör. De vill bara ha rosa, de vill bara ha lullull, utmärglade älvor med glittrig ögonskugga och krimskrams.

Jag försöker, men jag kommer ingen vart. Jag åker till Stockholm och kommer hem med Alfonspussel och sällskapsspel.

Och så för en vecka sedan:

”Imorgon ska jag åka till Stockholm och då ska jag köpa något kul till er”

”Men mamma..”

”Ja?”

”Den här gången vill jag ha VACKRA SAKER”

ARTIKELN HANDLAR OM