”Det gjorde förtvivlat ont”

avZendry Svärdkrona

RELATIONER

Läsarnas berättelser om amning

Amning kan vara underbart – och fruktansvärt. För en del går det lätt. För andra kan det vara omöjligt.

Gensvaret på gårdagens artiklar om amning har varit enormt. Vi publicerar här ett litet urval av alla berättelser som kommit in.

Marie: Jag tycker det råder amningshysteri. Personligen tror jag långt ifrån alla kan helamma i sex månader. Kan kan man väl men till vilket pris och är det verkligen det bästa för barnet? Jag helammade min son i fyra månader sen rekommenderade bvc mig att byta ut mål och komplettera med amning eftersom sonen inte gick upp i vikt och var väldigt gnällig även efter amning. Han var väldigt rörlig och aktiv. Ville bara ligga på mage och åla och böka. Då har jag svårt att tro att amning räcker. Jag ammade många gånger per dygn, ca 11-15 ggr. I början var varje amning 20-40 minuter sedan ca 10-20 min. Han sov dock sammanhängande sju timmar per natt. Tror inte han hade mått bra av fortsatt amning och inget annat ytterligare två månader. Det hade varit rena rama svältkosten. Jag hade kunnat ta upp honom ett par tre gånger till per natt. Men det hade nog inte varit bra för hans sömn.

Ulrika: Min amning slogs till viss del omkull av uttrycket ”Amning är bäst”. Det skulle ammas till varje pris och min amning funkade inte. Jag fick tidigt en instinkt att så här skulle det inte vara. Barnet skulle ha mat och var den kom ifrån var oväsentligt. Sonen verkade vilja säga mig: ”Mamma, jag fixar inte detta! Ge mig nån annan mat, för jag är hungrig!” Hade min BB-personal kunnat se oss som individer och berömma för att vi kämpade samt informera om tillfälligt alternativ, hade utgången kunnat vara en annan.

Med andra barnet gick det bättre, men på grund av att han själv ville. Viljan räckte dock inte, när han inte blev mätt. För mig blev amningen ett plågsamt minne, i alla fall den första.

Karolina: Min ammning funkade inte alls. Jag hade ständigt stora sår på bröstvårtorna som aldrig läkte helt, varje gång jag ammade så grät jag för det gjorde så ont, men jag gav mig inte, för jag ville ju amma, ammar du inte så utsätter du ju dit barn för så mycket risker. Till slut orkade jag inte mer, jag var ett psykiskt vrak. Min son var ett mycket skrikigt spädbarn och han skulle ständigt bäras och sov aldrig på dagtid. När jag slutade kämpa med amningen, förändrades vårt liv i ett nafs. Nu fick han ersättning hela tiden och helt plötsligt så växte han massor på bara några veckor, dessutom började han bli lungnare och få lättare att somna. Då insåg jag hur underbart ett liv med spädbarn kan vara och inte det helvete som vi hade gått igenom.

När jag hade slutat amma så frågade de på bvc om jag hade tagit några prover för att se om det fanns någon infektion i mina bröst. Nej sa jag, det visste inte jag att man kunde få. Testet visade att jag hade två former av infektioner i brösten. Tack för den bvc, hade jag fått reda på det där från början, så hade vi kanske sluppit detta mörker som den tiden kändes som. Min slutsats efter detta är att hjälp är svårt att få, även när man ber om det, är man dessutom ett vrak, så orkar man inte kämpa så hårt, energin går åt ändå.

Emelie: Jag ammade mina två pojkar i 1,5 respektive 9 månader. Jag längtade efter amningen innan första barnet. Det var underbart att amma, en närhet till barnet som inte går att beskriva. Men också fruktansvärt jobbigt. Barnet är totalt beroende av dig och man har inget eget liv. Man känner sig undernärd och ständigt trött. Det är som en igel som suger ur all ens kraft.

Mitt tredje barn ammade jag i 1,5 månad. Då blev jag människa mycket fortare. Jag blev piggare och gladare och jag såg hur min dotter utvecklades och mådde lika bra som killarna även fast hon fick ersättning och sedan välling.

Skulle jag välja idag skulle jag vara egotrippad och amma som jag gjorde med min dotter. Hon verlkar inte ha lidit av det och jag mådde mycket bättre.

Ett problem vid amningen alla tre gångerna var att barnen sög fel från början. Min första son sög sönder bröstvårtorna och varje gång han skulle mammas var det bara att ha sönder skorporna på bröstvårtorna så att han kunde suga. Han var alldeles blodig kring munnen och det gjorde förtvivlat ont. Jag hade ångest inför varje gång jag skulle amma. Självklart gick detta över men det tog en månad iallafall.

Ulricca: Mina två första barn ammade jag tills de var 11 respektive 13 månader, när de självmant slutade. Min dotter (2 år idag) ammas fortfarande. Det är BARNENS rättighet att få ammas länge, där är ytterligare en skyldighet som vi föräldrar har gentemot barnen. Denna hets att barnen ska äta "vanlig" mat tidigt måste få ett slut! Att ge smakportioner är rätt & riktigt, men låt barnen få ha tryggheten av amning kvar.

Åttabarnsmamma: Jag har ammat helt i 6 - 8månader med alla barnen, och därefter fortsatt att amma tills de varit mellan 12 och 16 månader. Ett av barnen var 1 år och 10 månader innan vi helt slutade med ammningen.

För  mej har det fungerat jättebra. Lite problem med ett par av barnen, när man har haft det väldigt körigt hemma. Men eftersom jag kände att amma var väldigt viktigt för mej, så kämpade man på och då löste det sej snabbt. Jag tycker även att det varit så enkelt och bekvämt att amma: Maten finns alltid med, lagom varm och klar och bara att äta! Och jag tycker även att det är en enormt mysig tid och man kommer så nära barnet. Ja och så vet jag ju att det är bra för barnen att bli ammade. Så för mej var det en självklarhet.

Anna: Jag ammar just nu mitt tredje barn och blir bara mer och mer irriterad. Från alla håll får man höra att bröstmjölk är det bästa och att barnen blir friska och starka av den, men de barn som inte har fått bröstmjölk är dom inte lika mycket värda? Visst forskningen visar att bröstmjölk är det bästa men det får inte gå till överdrift.

På BB kommer det in folk och klämmer och pillar på ens tuttar utan att fråga om lov...När man sedan kommer till bvc får man sig en omgång till av denna amning, när amningen inte fungerar sen så får man sig en omgång till istället för att försöka komma till rätta med problemet. Vid 2 månaders ålder på din lilla teling är det dags att träffa doktorn och vad händer? Du får förståss frågan: ”Och hur länge har du tänkt att amma?”

Sist ville jag säga: Skit i det du, men det sa jag inte. Tog mod till mig och sa : Det vet jag inte det är för tidigt att säga. Svaret blev: ”Du vet väl att bröstmjölk är det bästa för barnet”. Jag blir tokig...

Och hur går vissa politiska partiers förslag om delad föräldrapenning ihop med dagens amningsråd, vissa är ju faktiskt tvugna att ta ut ledighet 7 dagar i veckan och då kan mamman bara vara hemma i ca 6 månader.

Helena: Jag har en son som nu är 14 månader. Trots höga intentioner om amning innan han föddes så blev inte allt som jag tänkt. Min son föddes med kejsarsnitt och det var väldigt svårt att få igång amningen. Ingen hade nämnt något om att man fick vara beredd på att det kan vara besvärligt i början, utan alla hade bara pratat om hur underbar amningen är för mor och barn. Jag säger bara en sak: HA! Den som säger så har aldrig varit med om såriga bröstvårtor! Den smärtan var mycket värre än all smärta som kom efter snittet.

Eftersom vi hade lite problem med amningen redan på sjukhuset fick mitt barn lite extra tillskott direkt från början. När vi kom hem funkade amningen bättre men långt ifrån bra - han åt 30 minuter och var sedan hungrig igen efter fem minuter. Sedan fick han ersättning och var mätt i 3 - 4 timmar. På grund av detta kändes det inte meningsfullt att amma trots stora ansträngningar. Efter sju veckor blev det enbart ersättning och det har fungerat jättebra.

Däremot känner man att det inte är till fullo accepterat att flaskmata när man träffar andra mammor, man får försvara sig mot dem som ”minsann ammade i 10 månader, så det så”, de förstår inte att det inte fungerar för alla och att vi verkligen har kämpat för att få det att funka. Vi resonerar som så, att det var bättre för både mig och sonen att han är mätt och glad, istället för hungrig och kinkig, vilket i sin tur orsakar oroliga föräldrar med ännu mindre mjölk som resultat.

En stor fördel med flaskmatning är att pappan också blir delaktig och får känna närhet med barnet. Mamman blir inte så bunden utan kan sova en hel natt medan pappa sköter marktjänsten. Jag kände att detta var ovärderligt.

Charlotte: När jag fick mitt första barn, en flicka, hade jag svårt med amningen. Det blödde och gjorde fruktansvärt ont. Jag fick väldigt dålig hjälp från BB.

Jag visste ju inget om anmning, det var vårt första barn. Ingen hade talat om hur svårt det kunde vara, allt jag hört var, "jag hade så mycket mjölk", "mjölken kom igång utan problem", "jag fick slänga mjölk, så mycket hade jag", et c.

Allt jag ville var att amma! Jag skulle inte ge upp! Jag hyrde en bröstpump på BB och ställde klockan på var tredje timma, sen var jag uppe och pumpade dygnet runt, för att produktionen av mjölk skulle få fart och mina sår på brösten skulle få läkas. Dottern fick amma emellanåt (hade ont och blödde fortfarande).

Hon gick upp i vikt. Hon sov bättre. Tillslut hade mjölkproduktionen satt igång på allvar. Såren försvann. Det tog tid...men vad hon fick mjölk sen. Jag kunde amma henne tills hon var 8,5 månader (inte helt, utan hon åt annat också) men efter 8,5 månader sa hon själv "stopp". Hon var mer intresserad av "riktig" mat. 

Jag är så glad att jag kämpade och lyssnade på mig själv. Bröstmjölk är det bästa en bebis kan få!

Elisabeth: Jag har kämpat med amningen i två veckor nu. Det går inte, min dotter har inte fått i sig tillräckligt och jag har inte fått så mycket hjälp med teknik. BVC hänvisar till amningshjälpens telefontider som de har två gånger i veckan . Jag är nära att ge upp. Hur ska man kunna få hjälp per telefon när det är handfasta råd om teknik det handlar om? Jag önskar att man kunde få mer hjälp att få av folk som är närvarande och inte sitter i en telefon.

Anonym: Jag har en son på två och ett halvt år. Han har aldrig velat ha napp och tål inte välling, flaskan har han aldrig velat ha heller med något annat i. Jag ammar honom fortfarande! Jobbig och omöjligt att få honom att sluta vi har försökt många gånger.

Marita: Det är härligt att amma och särskilt bra har det känts då barnen varit sjuka, eftersom man då vet att de får i sig både vätska och näring. En del mjölkstockningar har jag kämpat mig igenom. Jag blir uppröd över att "experterna" är oförmögna att hålla en enig linje när det gäller att peppa förstagångsmammor att komma igång med amningen. Första gången för mig var strulig p g a att olika personer sa gav så olika råd.

Helen: Jag kunde inte amma alls på grund av bröstförminskning. Det var naturligtvis ett j?.a tjat på BB att jag skulle försöka. Oerfaren som man var lyssnade man på alla andra men efter ett par veckors försök gav jag upp.

Det gick helt enkelt inte – vilket resulterade i att mitt barn tappade vikt istället. Nu i efterhand har jag fått höra från mammor som har förminskat brösten, och från erfarna barnmoskor, att 95% av alla som har opererat sig kan inte amma.

Nu väntar jag mitt andra barn om tre veckor och har bestämt mig för att strunta i ammningen. Det är inte värt den stressen och oron. Huvudsaken är att mitt barn mår bra och inte alla andra som förespråkar ammning.

Tove: Visst, amning är super för barnet. Men det är inget självändamål bara för att socialstyrelsen rekommenderar. Man måste alltid göra det som känns bäst för alla parter.

Är det nån som någonsin tänker på att det i stort sätt är bara mamman som kan sköta barnet om man väljer att amma. De första månaderna har nog de flesta ro och ork att ge sitt barn all energi som amningen, faktiskt, kräver. Tycker att rekommendationen bäddar för dåligt samvete för den som väljer att amma kortar än sex månader. Kan inte tänka mig att det skulle skada om man börjar med mat tidigare och varvar med amning. Barnet är nyfiken på vad som går att stoppa i munnen vid 4 månader, dumt att inte ta till vara på det. Mamman får tid för sig själv om hon inte måste amma stup i kvarten, för man blir trött när man ammar. Pappan, eller någon annan, får en chans att bygga upp en relation tidigt med barnet. Vet dessutom flera stycken som har haft rejäla problem med att få barnet att äta mat, när de har helammat i över sex månader.

Tur att man får göra som man vill, men det skulle nog inte skada med en mer nyanserad bild av amning. Känns konstigt att man nästan får för sig att ljuga om att man fortfarande ammar när man pratar med exempelvis BVC. Självklart ska alla som vill amma få uppbackning men samtidigt får inte amningen ge dålig eftersmak så att både mamman och barnet känner sig stressade och tappar suget.

Tina: Fick tvillingar i februari och har ammat dem helt tills alldeles för en vecka sedan.

Köpte mig en amningskudde och kunde därmed dubbelamma. Hur enkelt som helst för mig. Mycket mjölk och barn som inte ville maratonsnutta. Problemet blev nu när jag skulle sluta amma, inte för barnens skull, de tog flaska, men för mina stackars bröst skull som jag trodde skulle sprängas. Har nu barn som ammades i sex månader och som mår hur bra som helst. Jag tyckte faktiskt inte att det var det roligaste med amning men lyckades ändå med två barn i ett halvår.

Linda: Jag tycker att amningen är överdriven. Jag har en son som är 1 år. Han är ammad en vecka. Han har aldrig varit sjuk och har inga allergier.

Tycker informationen och hjälpen var helt kass då jag var på BB. Hade informationen och hjälpen varit bättre så hade jag försökt lite mer. Men nu fick jag bara nertryckande kommentarer och kände mig som en värdelös mamma.

ARTIKELN HANDLAR OM