80-talist, javisst!

RELATIONER

Sofia, 26, vann aftonbladet.se:s kröniketävling

Sofia Sofroniadou.

”Vi är den nya kvinnan, vi ska höras, vi ska synas, vi ska ta plats – Sappe, sappe nånting.”

Julia Dufvenius rollfigur i Glappet.

I dag som alla andra dagar har jag stressen i halsgropen när jag sitter i bilen på väg till gymmet. Morgonens andra kopp kaffe i handen, bara skit på radion.

I dag ska jag testa intervallträning för det ska man gå ner 3 kilo i veckan av, borde jag operera brösten? Är jag jämställd? Mal mal mal. Vågen visar på tok för mycket och min hjärna tänker bantarsoppa.

Trappmaskinen står där som alltid, gymmets stammisar är redan på plats och svettas. Jag och min hjärna fortsätter, efter träningen – laga mat, få till det där mötet.

Plugga! Städa!...när min blick plötsligt möter Elises. Hon sitter där i tv-rutan och stirrar rakt ner på mig. Hennes mörka, runda ansikte ler.

I vanlig ordning när det visas UR-dokumentärer från Afrika sätter mina försvarsmekanismer igång: Jag vet precis hur de har det där borta usch, det är så hemskt, men jag vet så jag behöver inte se! I dag kan jag inte titta bort, det är något med Elise. Hon är inte ovanligt vacker, hon har ganska grova drag, korta rastaflätor. Men när hennes ansikte spricker upp i ett varmt, bländande leende går min puls upp i max. Elise blir intervjuad utanför sitt arbete – en container på Hyenatorget, bland gathundar, hallickar och narkomaner. Här är allt till salu, ju yngre desto bättre.

När jag förstår att det börjar bli dags för mig att dra bort blicken för att inte bli för berörd så kommer repliken i vita textade bokstäver: ”Hennes pappa gav henne aids när hon var 14 år och sedan sa han att hon inte var hans dotter.”

Då får min hjärna anorexi. Borta är plötsligt alla tankar om extrakilon och det senaste modet.

När männen på Hyenatorget har ett par kvinnor var som betalar deras hyra, köper deras kläder och ger dem pengar till nöjen, vad gör det då att hon åker på stryk ibland och riskerar sitt liv?

80-talistkvinnornas stormaktstid är nu, men tydligen bara i väst. Det är bara här vi kan få bistånd i form av värdighet och ändå ha rätt att gnälla över hängbröst och lågavlönade kvinnoyrken. För är man 80-talist på Hyenatorget då är man för länge sedan förbrukad.

Sofia Sofroniadou, 26 år, student,Tyresö