Jag skulle gärna satsa mer på film

1 av 3 | Foto: Micke Sörensen
01.20 Efterfest. Carola dansar loss på ett bronslejon i stadshuset.
RELATIONER

Fortsättning:

– Jag ger mycket av mig själv, både som artist och som människa.

Men är inte det lite farligt? Nu måste du ju fortsätta med det.

– Så länge det är ärligt från min sida, och jag kan dra gränser, går det bra. Det är en svår balansgång. Men jag klarar det om jag har ett annat inflöde och inte blir så upptagen av mig själv. Och det har jag genom Amadeus och genom ett privat, osynligt liv.

Hur ser du själv på ditt förhållande med fansen?

– Det är inget som jag upplever som jobbigt. Men i vissa av de här tjejgängen som åker runt på allt jag gör blev det en tävling om vem som får mest tid med mig, och vem som får den mest personliga hälsningen. Det kan bli ? lite för mycket. Men jag har också anordnat träffar med fanklubben.

– Jag vet att många av mina fans blev väldigt besvikna efter skilsmässan. Därför tog det också så lång tid innan vi gjorde det offentligt. Processen blev svårare, samtidigt som det var en enorm förlust privat. Men vi kunde ju inte heller hålla ihop för publikens skull.

Din son Amadeus följer med dig under turnén ibland. Hur funkar det?

– Det går väldigt bra och han gillar att åka på turné. Jag försöker göra det så mysigt det går för honom och se till att han får leka med jämnåriga. Och så har jag en barnflicka som hjälper mig. Amadeus tyckte först att jag skulle ta med Markoolio som barnflicka (skratt).

Hur ser du själv på livet just nu? Hur mår du?

– Jag ser det här som en övergångsperiod. Jag är på väg och söker efter pusselbitar. Jag känner att jag borde vårda mig själv lite bättre och stanna upp ibland. Man vill göra så mycket även när man kanske inte borde göra något alls. Det är en tuff process, men nyttig. Och jag ser med tillförsikt på framtiden.

Borde du inte sänka de höga kraven på dig själv?

– Nej. Det finns bara en väg. Uppåt.

Har du något förhållande nu?

– Nej.

Trivs du med singellivet?

– Jag trivs med att vara självständig och tycker nog att förälskelsen ger lite för snabba kickar. Men samtidigt vill jag kunna dela mina upplevelser med nån. Jag önskar tvåsamhet, inte minst för Amadeus skull. Jag vill ha en stark man som kan sluta sina vingar om mig, säger hon med ett snett leende.

Ska han vara troende?

– Ja, gärna. Och musikalisk. Med mycket krut under sulorna.

Det där sistnämnda vore nog särskilt lämpligt.

Efter bara någon timmes lugn i logen börjar Carola bli rastlös. Först föreslår hon ett nattligt dopp i havet för sina bandkollegor, men när gensvaret inte blir det väntade väljer hon istället att ge sig på mastodontbuffé och mingel på efterfesten.

– Nej, nu vill jag dansa, blir det sista vi hör av Carola den natten.

Carola får knappt två timmars sömn. Men det är det ingen som märker.

Klockan 05.50 står hon nysminkad i hotellfoajén med ett glas färskpressad juice i handen och ser ut som hon bott i hälsohems-lera i månader.

I planet till Arlanda berättar hon energiskt om sina framtidsplaner. Redan i höst gör hon något ”jättespännande, men topphemligt”. Och det finns massor av andra drömmar i beredskap som väntar på att bli verklighet.

– Jag skulle gärna satsa mer på film. Kanske nån teater- eller filmroll. Får väl se om rätt manus dyker upp och om jag platsar, säger hon.

Vi tar farväl utanför gate 37.

Om någon timme flyger hon till Luleå där en buss tar henne vidare till ännu en spelning.

Hon får sjunga vad hon vill. Men hon är inte fångad av nån.

Carola är en stormvind.

Björn Solfors