När sonen föddes blev livet svart

Publicerad:
Uppdaterad:

Deckarförfattaren Camilla Läckberg drabbades av förlossningsdepression

Då deprimerad, nu framgångsrik Camilla Läckberg gick knappt utanför dörren de närmaste månaderna efter förlossningen, men nu har hon mycket på gång. Hennes senaste deckare har precis kommit ut i bokhandeln.
Foto: Börje Thuresson/Privat
Då deprimerad, nu framgångsrik Camilla Läckberg gick knappt utanför dörren de närmaste månaderna efter förlossningen, men nu har hon mycket på gång. Hennes senaste deckare har precis kommit ut i bokhandeln.

Deckarförfattarinnan Camilla Läckberg är ung och framgångsrik och lever i en lycklig relation.

Men för fyra år sedan var tillvaron allt annat än ljus.

I samband med sonen

Willes födelse fick hon en förlossningsdepression.

Foto: Börje thuresson/privat
syskonkärlek Camillas stora lycka är att sonen Wille och dottern Meja är så bra kompisar.

Ända sedan Camilla Läckberg, 32, gick ut skolan med högsta betyg har karriären gått som på räls. Hon var färdig civilekonom från Handelshögskolan vid 21 års ålder och fick snabbt jobb.

Skrivintresset fanns där redan i barndomen och när hon väntade Wille skrev hon färdigt manus till sin första bok, ”Isprinsessan”. Förlaget nappade på en gång och glädjen visste inga gränser.

Men så blev hon mamma – och då vände allt.

”Min största skräckupplevelse”

– Det började redan på sjukhuset. Eftersom Wille vägde över ”normen” fick vi inte bo på BB-hotellet och min man Micke kunde inte sova över. Det var min största skräckupplevelse. Wille bara skrek och skrek på natten och själv hade jag värkande bröst och ont i kroppen. Jag tror att den enorma övergivenhet jag kände då triggade igång något hos mig, säger Camilla Läckberg.

Den första tiden med sonen blev inte alls som hon tänkt sig. Hon som sett fram emot att bli mamma och alltid varit ”barnens favorit” sjönk plötsligt ner i ett djupt svart hål. Inget var roligt och känslan av total panik ville aldrig försvinna.

– Wille sov alltid på mig och jag vågade inte röra mig av rädsla för att väcka honom. Jag gick inte ens utanför dörren. Jag hade mörka ringar under ögonen och hasade runt i nattlinne och Mickes gamla t-shirtar. Kilona bara rasade och Micke kom hem med risifrutti och portionspizzor till mig. Men jag hade ingen aptit.

Ingen i omgivningen förstod riktigt hur dåligt Camilla mådde.

”Jag förstod inte själv”

– Mamma muttrade i och för sig något om att allt nog inte stod rätt till, men jag viftade bort det. Jag tänkte aldrig själv att något var fel utan undrade bara: ”Är det så här det ska vara?”.

Efter tre tunga månader tändes så ett svagt ljus i det avgrundsdjupa mörka.

– Jag började få koll på Wille, hur han funkade. Och så började jag ifrågasätta hela min situation och tänkte ”nej, det här går inte!”

Räddningen blev Anna Wahlgrens ”Barnaboken”. Camilla följde metoderna slaviskt och snart kunde Wille sova själv.

– Jag kan minnas den frihet jag kände av att kunna gå runt utan att ha Wille på mig hela tiden. Mammarollen var fortfarande jobbig, men nu var det jag som styrde.

Stort behov av egen tid

Som liten flicka i Fjällbacka på Västkusten tillbringade Camilla långa stunder för sig själv, ofta med en bok i handen. Föräldrarna var båda sjukpensionärer och hon växte upp som ensambarn.

– Jag tror att mitt behov av att vara ensam kan ha bidragit till depressionen.

Kanske hade fallet inte blivit lika stort om hon förstått hur stor omställning det är att få barn.

– Jag blir så trött på kommentarer som ”Jag har inte sovit på fjorton timmar, men det räcker med ett leende från min lille Max för att jag ska känna mig pigg igen”.

– När Wille var två månader ringde jag min 15 år äldre syster och grät i telefonen. ”Ja, de första månaderna är ett helvete”, sa hon då. Hon hade inte sagt något tidigare; hon ville inte skrämma upp mig! Så tänker säkert många. Men jag tror att vi alla har mycket att vinna på att tala öppet om hur vi mår.

Skaffade ett barn till

Trots de jobbiga erfarenheterna bestämde sig Camilla och maken för att skaffa ett barn till. ”Det var blunda och hoppa.” Även när Meja kom kände hon sig låg. Men panikkänslorna höll sig borta. Och Micke behövde aldrig göra verklighet av deras överenskommelse: att ta till experthjälp om Camilla visade tecken på depression.

I samband med dotterns födelse gjorde hon ett test på BVC som visar om man är i riskzonen för en förlossningsdepression. Hon fyllde i så som hon upplevt det med Wille och det var ingen tvekan om hur resultatet skulle tolkas.

– Min sköterska fick tårar i ögonen och bad om ursäkt för att hon inte sett något.

I dag är Camilla en busig tvåbarnsmamma med många järn i elden. Skriver gör hon när Wille och Meja är på dagis, sedan är det full rulle fram till läggdags. Men egentiden är fortfarande viktig och på helgerna ber hon ofta om en ”ledig” timme. Då tar hon ett bad eller passar på att skriva lite till.

– Min stora lycka är att barnen är så bra kompisar. Wille har alltid varit jättekär i Meja och kallar henne sin ”lilla gumma”.

Camillas tips till nyblivna mammor

Hon har släppt sin fjärde bok

Läs mer:

Tidigare artiklar om depression:

Nneka Amu

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN