Nu ska Åsa slå knock på världen

RELATIONER

Kulturredaktör Sandell, 39, har landat - för att förverkliga sin egen amerikanska dröm

1 av 3 | Foto: PONTUS HÖÖK
VÄRLDSMÄSTARE OM ETT ÅR – det är Åsa Sandells mål. Därför landade hon i New York i onsdags, installerade sig i ett källarrum i Brooklyn och satte i gång träningen. Åsa har en amerikansk pojkvän – men han bor i Köpenhamn. ”Han gillar att jag boxas”, berättar hon.

Här står "den svenska sensationen" mitt i sin dröm.

I onsdags landade boxaren Åsa Sandell, 39, i New York. Inom ett år ska hon ta revansch på Muhammad Alis dotter Laila.

Ålderskrisen får vänta.

– Life starts at 40, som Don King säger.

En beundrare har beskrivit henne som ”185 cm Åsa Sandell, med en räckvidd som en röjsåg”.

Men ändå. Man fattar inte hur lång hon är förrän man står bredvid denna kulturredaktör och boxare – ”The Swedish sensation” som hon kallas i USA.

Men det är en ödmjuk och lågmäld röjsåg, som väljer cous-cous till lunch på det klassiska Malmöfiket hon valt för intervjun.

Upp under vinterjackan poppar en äppelgrön tröja och ett äppelgrönt halsband. Hon är lite 70-tal, liksom inredningen i hennes lägenhet ett stenkast bort.

– Jag bor på 50 kvadratmeter men öppet och extremt ljust, berättar hon när vi ses dagarna innan hon ska flytta till New York för att försöka försörja sig på sin boxning.

Och nu – i väntan på sponsormiljonerna?

- Jag hyr ett källarrum i Brooklyns karibiska kvarter. Ett mörkt, det är faktiskt lite stressande, säger Sveriges största kvinnliga boxningsstjärna som tar all uppståndelse med lugn.

Har folk betett sig annorlunda mot dig efter Alimatchen?

– Många, framför allt kvinnor, har kommit fram och sagt: ”Jag har aldrig sett boxning men satt uppe och tittade på din match”. Det känns dels fåfängt, dels smickrande.

Hade du träffat Laila Ali före matchen?

– Bara sett henne. I Harlem sitter det skitstora posters från hennes reklamkampanjer.

Första mötet – på Max Schmeling Halle i Berlin den 17 december – följdes av tv-tittare i 25 länder.

Åsa gick upp i ringen till Bob Marley-musik. På läktarna fanns inte bara de stolta föräldrarna utan också nervösa kollegor från kulturredaktionen på Helsingborgs Dagblad.

I de fyra första ronderna höll svenskan sin motståndare på avstånd men i femte ronden, efter 1 minut och 51 sekunder, bröt domaren matchen.

Mötet var slut. HD:s kulturchef på 12:e läktarraden grät. Efteråt skrev han: ”De dova ljuden av kroppsslagen som äter sig in i mellangärdet som vore de yxhugg i en trädstam i andra ronden, svullnaden vid ögonbrynet.”

En månad senare skrev chefen på den hittills ”konstigaste” anledningen till tjänstledighet.

Åsas livsväg är så konstig att den förbryllar både rutinerade sportreportrar och luttrade boxningsfans.

Ena dagen en höger mot Ali, nästa dag ett föredrag om fåordigheten i den finska litteraturen under rubriken ”Den renodlade huvudsatsens mästare och bisatsens hjältar”.

Förstår du att folk fascineras av "skumma Sandell"?

– Jag börjar själv känna mig lite skum. Men herregud, kan man inte ha olika sidor?

När dubbeltalangen landade i USA i onsdags hade hon två resväskor, en med träningskläderna, handskarna och huvudskyddet, och en annan med vanliga kläder och med böcker, bland annat Nina Solomins bok om judarna i New York och några Connellydeckare. Det gäller att inte tappa kulturgreppet.

Hur ser en vanlig Åsadag ut?

– Jag ska träna på Gleasons gym fem-sex pass i veckan, försöka utreda om jag verkligen rör mig bakåt eller inte. Sedan ska jag jogga en slinga jag hittat runt en kyrkogård fyra dagar i veckan och i övrigt hänga på kaféer och ”tjabba” med folk på gymmet.

Hon är påhejad av många. Inte minst familjen hemma i Uppsala där hon växte upp med två äldre bröder. Lillasyster Åsa blev tidigt härdad när bröderna ställde henne i hockeymålet.

– Jag var tre år. Det var rätt kasst och jag klagade hos mina föräldrar.

Föräldrarnas råd var aldrig att slå tillbaka. Pappa Sandell var tjänsteman på SJ och tittade över huvud taget inte på sport.

– Jag kan inte minnas att jag någonsin såg en boxningsbild under uppväxten.

Annars såg Åsa det mesta. Från ovan. Hon föddes lång och var alltid längst i klassen.

Har du lidit av din längd?

– Det är alltid jobbigt i tonåren att sticka ut. Du syns vare sig du vill eller inte och jag ville inte. Men det var svårt att gömma sig.

Till fördelarna hörde att hon nådde basketkorgen så bra att hon spelade på elitnivå, tills hon blev 20. Sedan började hon plugga i Lund, ett projekt som höll på ”hur länge som helst” och avslutades med en studieresa till Argentina där Åsa Sandell skrev en C-uppsats om kvinnliga argentinska författare som skrivit magisk realism. Åter denna kontrast.

Vem har haft svårast för ditt val att boxas?

– Generellt är det de en generation upp, som tycker att ”en trevlig flicka ska väl inte...”.

Hur har du parerat fördomarna?

– Numera känner jag inget behov av att frälsa folk som inte gillar att kvinnor boxas. Och till och med äldre tränare som var motståndare har ju blivit omvända.

Boxningskollegan Paolo Roberto är en som haft åsikter. Bland annat om att tjejer inte är snygga med blod i ansiktet. Det var strax innan han själv började steppa till tangomusik i TV4:s ”Let's dance”

– Jag såg ”Vild med dans” i dansk tv men har tyvärr inte sett Paolo dansa.

Han åkte ur dansprogrammet förra fredagen.

– Blev han arg? Ledsen? undrar Åsa, märkbart road.

Han såg i alla fall inte glad ut. Vad tycker du om hans synpunkter?

– Han är inte sämre än att han kan ändra sig. Vi har pratat om det. Vi är båda fighters, det är ingen större skillnad fast han är invandrarkille från förorten. Jag kan reta mig på att sådana stämplas som puckade, som manliga bimbor. Paolo är ju smart. Boxningsvärlden är full av kanske inte intellektuella men smarta personer.

Hur känns det att bli mörbultad?

– Som i den här matchen med Ali, då tar kroppen inte stryk alls. Men det är en urladdning rent mentalt.

Men du fick en blåtira?

– Ja, jo den, säger Åsa, skjuter bort skålen där fruktsalladen legat och bättrar på sin läppglans.

Hur bemöter du folks omsorg om ditt huvud?

– Det är klart osunt att ta emot en massa slag mot huvudet, därför är det viktigt att vara vältränad och inte gå mot motståndare som man är chanslös mot. För egen del är jag inte orolig över skador. Jag har en kort karriär och är så pass bra att jag inte tar så mycket stryk.

På tal om huvuden - Don ”Håret” King såg din och Alis match. Skulle du köpa en bil av den mannen?

– Jag tror inte det. Han är väldigt smart men totalt amoralisk.

King deklarerade direkt att han vill se en returmatch mellan Ali och Sandell, något som svenskan tar med ro.

– Jag tar inte ut något i förväg. Visst, folk jobbar på en sådan match och kommersiellt vore det bra.

Hur rik kan du bli?

– Vad man kan bli rik på är sponsorpengar.

Vad är målet?

- Att komma i riktigt bra form. På längre sikt att gå match om titel och vinna världsmästartiteln. Om något år skulle vara lämpligt. 40-årig världsmästare skulle vara snyggt.

En som skulle bli nöjd är Åsa Sandells amerikanske pojkvän som är bosatt i Köpenhamn där han ägnar sig åt kampsport.

Går han omkring och skryter om dig?

– Nej.

Men han är nöjd med att du boxas?

- Ja, han gillar det, säger Åsa som hittills bara haft en snabbtågsresa över Öresund mellan sig och kärleken. Med hela Atlanten emellan får de improvisera mera.

Som i ringen. Intuitivt. På känsla.

Det här är jag

Så tycker jag om...

Britt Peruzzi