– Jag älskar mitt ena barn mer än det andra

RELATIONER

Läs Katerinas svar i chatten med läsarna

smulan säger: Hej, vad gör man åt svartsjuka mellan syskon? Det gör mig så ont när mina barn, 4 och 2, slåss och retas. Iofs kramas de ju ibland också...

   Katerina Janouch säger: En viss dos svartsjuka ingår, och smärtan är mer ett föräldraproblem. Man får acceptera och vara så rättvis som möjligt.

filifjonkan säger: Hej, mitt problem är att jag har så kort stubin själv. När barnen trotsar och skriker så skriker jag med... Vet att det är fel, men jag blir så ARG. Vad göra?

   Katerina Janouch säger: Du måste försöka tänka på det här, och försöka dämpa din aggression. Det är ju du som är vuxen. Ta ett djupt andetag, räkna till tio, parat med ett barn i taget, gå ut och slå på en boxningssäck. Alla känslor är mänskliga, men det är viktigt att inte låta sig dras ner på barnens nivå. Ofta blir konflikten värre om man inte kan vara cool. Så övning - öva ditt tålamod!

mammamu säger: Är curling hela problemet bakom dagens skrikiga, bortskämda ungar? Vågar föräldrarna inte säga ifrån eller vad är felet?

   Katerina Janouch säger: Jag tror ansvaret ligger på alla vuxna, inte bara föräldrar. Vi tar inte ansvar för allas barn, och är rädda för att lägga oss i och säga ifrån. Jag tror problemet är att vi alla tar för lite ansvar för varandra.

napphatare säger: Har du något bra tips på hur man avvecklar nappen? Vår dotter är fem år och har napp ofta, ofta.

   Katerina Janouch säger: Ja, den hårda skolan. Släng alla nappar och när hon vill ha den så finns den inte. Det är slut på nappar i hela stan, nappkris helt enkelt. Be henne sedan välja ut en leksak som hon önskar sig. Ge inte efter för gråt och skrik, det går över efter ett tag.

Johanna säger: Min son är 5 år. Han kissar i sängen minst 2-3 ggr i veckan. Vad gör man?? Är oxå en stormamma, med 5 barn. Så det känns som om jag borde kunna detta, men har INGEN aning om hur man ska få "bukt" med det?? Vet du ??

Mvh Johanna

   Katerina Janouch säger: Sängvätning är ett större problem för pojkar, och det är väldigt vanligt att pojkar kissar på sig långt upp i åren. Jag tycker du ska söka hjälp, det kan vara en medicinsk fråga som behöver redas ut. Det finns en liten dosa man kan köpa, som reagerar när det kommer kiss i sängen, så att barnet vaknar. Ställ en potta bredvid sängen. Underlagsplast i sängen är också bra. Nattblöja kan fortfarande vara en idé - trots att han är fem.

Lilloppan säger: Har en kille hemma på dryga två år som har perioder med väldig trots och slänger sig då på golvet och verkar få riktiga anfall. Försöker jag lyfta upp honom så sparkar och skriker han än värre, därför låter jag honom ligga ifred tills han börjar lugna sig och tar sedan upp honom och förklarar vad som hänt. Rätt eller fel? Har ju hört att man skall hålla om dom, men då verkar "anfallet" bara bli än värre....

   Katerina Janouch säger: Ibland så blir det värre i början om du håller om honom, men han lugnar sig när han inte kan kämpa emot. Men jag tycker det låter som om du gör rätt, om det fungerar. Många i hans ålder har sådana här utbrott, det är ingenting ovanligt. Att hålla om kan hjälpa på det sättet att han till slut måste ge upp. Men som sagt, om din metod fungerar så tycker jag att du gör rätt.

hasse säger: Tjenare, ska man söka hjälp om man ibland har lust att lappa till sin trotsande treåring?

   Katerina Janouch säger: Nej, inte om man bara har lust - det har nog både en och två föräldrar. Men om man slår ska man absolut söka hjälp. Lust kan den mest behärskade förälder få, det viktiga är att man inte slår.

Tasam säger: Hej Katerina! Vår 1,5-åring har börjat att ignorera oss när vi tillrättavisar honom, låtsas som han inte hör helt enkelt. Hur ska man bemöta det?

   Katerina Janouch säger: Ta tag i barnet och se honom i ögonen och prata tydligt. Att ignorera är också ett sätt att testa gränser, så det gäller att inte ge sig. Man får upprepa saker många gånger. Det kan vara bra att fråga ”har du hört vad jag har sagt?”, då måste barnet svara. Tala om att du tänker fortsätta fråga tills du får svar. Vissa barn måste man tjata på mera än på andra.

kaos säger: Hej vad ska vi göra vår dotter(2år)vill inte äta! det går bra bara om hon sitter framför tv:en och man matar henne. hov vänder på huvudet så fort hon sätter sig vid bordet, har provat med att låta henne vara med och duka laga mat men så fort hon sätter sig så blir det stopp,

   Katerina Janouch säger: Gör inte så stor sak av det. Låt henne hjälpa till med matlagningen och dukningen - involvera henne mer. Har hon mysiga bestick och tallrik? Och hur äter hon annars - plockar hon i sig en massa mellan måltiderna så är hon inte hungrig när ni väl ska äta. Barn som dricker mkt välling kan också ha sämre aptit.

säger: Piroli: Har en dotter på dryga 6 år. När hon är hos sin mamma så kan hon vara riktigt elak,svär och kallar henne saker,men när hon är hos mig så är hon lugn som em filbunke och aldrig tjafs. Vad kan de bero på??

   Katerina Janouch säger: Hon har olika relationer med sina föräldrar. Kanske står hon sin mamma närmare och tar därför ut sina aggressioner på henne - det är väldigt vanligt. Det kan vara en fråga om personkemi - mamman och hon kan vara väldigt lika och det kan också leda till konflikter. Allt beror också på familjekonstellation, om det finns nya partners osv. Men det är vanligt att barn behandlar föräldrarna olika, även i en icke frånskild familj.

sara säger: Hej! Jag har en son som är 1 år och 10 månader,det finns något i hans beteende som jag inte riktig förstår;han slår sig själv med båda händer på huvudet när han inte får som han vill eller om någon som han inte känner vill prata med honom. Jag är orolig och vet inte vad det beror på!?

   Katerina Janouch säger: Det är inte helt ovanligt att barn slår sig själva om de känner sig otrygga. Men ofta är det ett uttryck för en oro eller ängslan. Om du är orolig så tycker jag du ska prata med en barnpsykolog - de har ofta en förmåga att lugna föräldrar på ett bra sätt.

linda säger: Vi har en kille på snart sex år, vårt problem är att han inte har respekt för varken oss eller andra vuxna, det senast är att han skrattar oss upp i ansiktet när vi blir arga på honom. Hur bygger vi upp denna viktiga respekt?

   Katerina Janouch säger: Genom att prata, prata, prata. Vissa barn har svårare med gränser och respekt och kräver starka vuxna. Man får inte ge upp men det är påfrestande! Ge honom mycket tid och engagemang. Ta gärna kontakt med PBU för att diskutera ert förhållningssätt. En del kommuner har även så kallade ”Komet-projekt” som jag kan rekommendera - gå in på nätet och sök så ser ni om er kommun har det. Där lär man sig bland annat sätta gränser.

Moderator säger: Nu kommer sista frågan.

Anna säger: Jag har nyligen fått mitt andra barn och känner att jag inte älskar honom lika mycket. Jag mår mycket dåligt på grund av det. Vad ska jag göra!?

   Katerina Janouch säger: Ibland tar det tid för kärleken att växa, och det kan ta tid att ta till sig ett nytt barn också - särskilt om man har en nära relation till sitt första barn. Jag känner igen det du beskriver, och det är inte helt ovanligt - men väldigt tabu. Man lär sig leva med det, men kanske kommer du aldrig att känna likadant för ditt andra barn som för ditt första. Det är bara att acceptera, men samtidigt får du aldrig särbehandla barnen. Kanske är det lättare om du inser att detta inte är en ovanlig föräldrakänsla - men att ingen pratar öppet om det. Det gör dig inte till en sämre mamma!

Moderator säger: Nu måste vi tyvärr sluta för i dag. Tack Katerina och tack alla ni som ställt frågor. Katerina chattar igen nästa vecka.

   Katerina Janouch säger: Tack för i dag!

ARTIKELN HANDLAR OM