Publicerad:
Uppdaterad:

”Jag kan inte se det som ett övergrepp”

Av: Terri Herrera Eriksson

Publicerad:
Uppdaterad:

Terri Eriksson är övermätt på bebistidningarnas gulligull

Terri Herrera Eriksson är Wendela-krönikör.
Foto: Peter Wixtröm
Terri Herrera Eriksson är Wendela-krönikör.

Ibland är det svårt att ta principdiskussioner när det gäller konst.

Jag har sett Nina Maria Kleivans bilder i Stockolm för några år sen och jag bara älskade den.

Som småbarnsmorsa och föräldrakrönikör, övermätt på bebistidningarnas gulligull, träffade den här mig rakt i hjärtat.

Bilderna är humoristiska och tänkvärda på samma gång.

Bebisar brukar vanligtvis fotograferas liggande på mjuka plädar hållandes en nalle, här var motivet minst sagt annorlunda och det finns något oerhört komiskt med att se en liten bebis utklädd till Idi Amin och Josef Stalin.

Kontrasten mellan ett spädbarn – som vanligtvis omtalas som små, sköra och oskuldsfulla – och den moderna historiens mest ondskefulla diktatorer skapade en fascinerande effekt.

(Dessutom kunde jag inte annat än fnissa lite vid tanken på en småbarnsmamma som sitter vid symaskinen och syr pyttesmå militärkostymer till en fyramånaders bebis. Det är så absurt!)

Nej, jag kan inte tycka det här är fel. Jag kan knappt argumentera för varför jag tycker så.

Som ofta när det gäller olika kulturyttringar är det en fråga om magkänsla snarare än långa intellektuella resonemang.

Kritiker har kallat det ett sjukt övergrepp på dottern, men jag kan inte se det så.

Jag betvivlar att elvaåriga Faustina har tagit skada av att ha varit en del i ett konstprojekt som liten.

Övergrepp är vad Hitler, Stalin och Pinochet sysslade med – det här är något helt annat, en lek med ont och gott, roller och föreställningar.

Hade Nina Maria Kleivan sytt vuxenkostymer och klätt ut sin man på liknande sätt hade det varit smaklöst.

Det här blev istället bara bra.

Publicerad:
Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN